Alla vägar bär till.....
Over and out
Fina salonger
Efter några dagar i Sveriges huvudstad är jag nu tillbaka i tryggheter i Sandhem igen. Det var mer stora ögon jag klev av bussen på centralstationen. Så mycket människor! Det är jag inte van vid direkt. Det var som att befinna sig i en myrstack. Människor överallt med stress i blicken, en kraftig omställning för en sävlig bondpojke som jag. Genast sattes jag på prov när jag tvingades ta tunnelbanan för att möta upp min vän Daniel som med otålighet stod och väntade. Han visade mig hans lilla stuga ute i den pittoreska förorten Nacka. Han skrävlar gärna om att han bor i Stockholm men jag vet inte jag, det kändes som vilken småstad som helst där ute. Sen bar det av till Steve där jag inackorderades för helgens boende i Solna. Vi gav oss ut på ett vådligt kvällsäventyr i centrala Stockholm. Hamna på samma restaurang som "Falköpings mest kända person", den oerhört pretentiöse författaren och journalisten Ronnie Sandahl. Vi såg hur han igenkännande sneglade på oss men vi negligerade honom. Det blev en liten barrunda som avslutades på Steves stamhak Svejken. En tjeckisk pub med ett tveksamt klientel.
På lördagen sen dök Daniel upp med ett strålande glatt leende och vem kan klandra honom med ett sådant celebert besök. Vi drog oss genast in mot stan igen. Tog färjan till Djurgården där vi strosade omkring och filosoferade om livet och dess mödor. Tre bittra och insiktsfulla män som fnös åt all naiv livsglädje som utspelade sig i solskenet i diverse parker. Vi tog en fika i Gamla Stan men temat på diskussionerna var detsamma. Folk fattar inte bättre, därför är de lyckliga. På kvällen så drog vi till Stureplan och det kändes som att komma hem. Här kände jag mig bekväm med omgivningen. Vi hamnade på Spy Bar där vi festade världsvant med kändisar som Gustaf Skarsgård och Tilde de Paula. Tilde satt förövrigt och hånglade med en okänd tunnhårig man i ett hörn. Något för skvallerpressen att få nys om.
Hemfärden i söndags höll aldrig på att bli av. Jag gick nämligen fel på centralstationen när jag skulle till bussen. Det är tur att man är utrustad med ett graciöst löpsteg som jag verkligen fick användning för. Det var på det berömda fitthåret jag i sista stund kastade mig in i bussen svettig och trött efter att ha ruschat genom hela centralstationen.
En sammantaget mycket trevlig helg och alltid lika kul att se grabbarna igen
Over and out
Inställt
Idag har jag laddat som fan för höstpremiären i div 5 Östra Västergötland. Jag har fyllt mig till bristningsgränsen med kolhydrater för att mina enorma muskler ska få den energi de kräver för att löpa konstant i 90 min. Jag har laddat mentalt med positiva bilder i huvudet från de få matcher i karriären jag faktiskt spelat bra. Det är väldigt korta sekvenser och man får gräva djupt i skallen för att hitta dem kan jag tala om. Jag satt här hemma som en frustande tjur och bara väntade på att få springa ut på mattan för att köra över motståndarna. Men vad händer? Jo vädergudarna spelar oss som vanligt ett elakt spratt och himmelens portar öppnades på vid gavel. Att det finns så mycket vatten i atmosfären tycker jag är fascinerande. Det blev naturligtvis inställt och all den mat jag slängt i mig gör att jag nu sitter här och känner mig som en fet padda. Och tjejer det är ingen idé att kyssa mig jag kommer inte att bli en prins. Nu var det väl ingen som kände något påträngande behov att göra det ändå men lika bra att vara ärlig så ingen lägger onödig energi på att möta mina torra läppar.
Imorgon bär det av till Stockholm för att träffa vänner och se vad huvudstadens nöjesliv har att erbjuda. Det är skönt att se att SJ inte utnyttjar sitt monopol till att ta hutlösa priser (obs ironi). Här uppmanas vi att tänka på miljön men då ska det väl för fan inte vara meningen att det ska vara billigare att ta bilen än att åka tåg. Jag fick tag på bussbiljetter som blev billigare tur och retur än vad en enkel resa med tåg hade kostat. Så det fick bli buss även om jag hatar att åka buss. Trångt och jävligt och sällan fungerande toaletter. Men det är bara att tugga i sig för, Stockholm here I come!
Over and out
Gravt alkoliserad
Hej!
Nu har jag gått ner mig totalt, det är bara en tidsfråga innan jag hamnar i rännstenen simmandes i mitt eget urin sökandes efter mer sprit för att göra misären total. Tänkte ta en vit helg men det sket sig å det grövsta kan man säga. Istället blev det fest både fredag och lördag. Jag är för gammal för ett sådant leverne nu och är mer än lovligt seg idag.
I fredags så var jag på utflyttningsfest hos vår lagkapten som har beslutat sig för att lämna det sjunkande skeppet men istället för att göra som en kapten ska och följa skutan till botten var han den förste som hoppade ur för att rädda sitt egna skinn. Det var mest folk från laget som var där och det har blivit en klubb för inbördes beundran. Vi stryker varandra medhårs och smörjer egona till abnorma proportioner. Det är ryggdunkningar och bröstkorgar som blåses upp i tron att vi egentligen är jävligt bra. Sen att dagens ungdom inte har någon respekt för oss äldre blev väldigt tydligt i vår senaste match, jag som alfahanne i laget anser mig ha ensamrätt på att skälla på mina lagkamrater, fick mothugg av en liten sketen junior. Jag blev helt ställd av den lille pojkens försök att sticka upp men lämnade det obesvarat för att inte ställa till en scen. Som vanligt så blev det en hel del sprit och det avslutades med tequila på Teds altan. Inget begåvat beslut, jag hann dessförinnan med att visa mina akrobatiska färdigheter när jag svingade mig över ett staket men hamnade platt på ryggen till hånfulla skratt.
Igår var det 25-årsfest på ett behändigt avstånd från vårt hus, nämligen på andra sidan vägen. En diger folksamling hade samlats för att hylla Susanna på hennes årsdag. Det var småbarn och vuxna i en härlig blandning och stämningen var gemytlig. Som tur var så tog de som hade sina barn med sig sitt förnuft till fånga och tog med dem hem för volymen steg i takt med alkoholintaget. Naturligtvis så var det lekar som jag älskar så innerligt. Det blev alltmer urballat och när klockan slagit midnatt var det kaos. Folk låg bara i högar och det fanns ingen struktur på det alls längre. Själv hamna jag i en buske dock med lite hjälp av en barmhärtig samarit, tyvärr så fanns det brännässlor på andra sidan och det gjorde att min känsliga hud blev generad och röd. Det har pulserat i armjäveln hela natten av dessa gröna djävulsväxter. Festen som sådan var riktigt lyckad. Inga sura miner bara genuin och naiv livsglädje och lycka.
Denna söndag har tillbringats på stranden för reinkarnation men jag vet inte om det har hjälpt.
Over and out
Träningsläger
Då var man hemma igen efter en hel helg av fotbollsträningar, mat, brakskitar och pubertal humor. Det var ett slaget gäng som satte sig i bilarna för att lämna Visingsö och dra sig hemåt mot Sandhem igen. Varenda muskel i kroppen värker och jag har ett rörelseschema som får en 90-åring att framstå som atletisk och smidig. Efter lunchen idag när vi på ett militäriskt vis marscherade hemåt så såg varenda jävel ut att ha en pinne uppkörd i röven. Vi har sammanlagt tränat sju timmar fotboll i helgen och efter tre veckors semester där man har fuskat lite med sommarträningen så är det oändligt mycket. Igår körde vi två tvåtimmarspass så det satt i benen i träningen i morses kan jag tala om. Det har varit ett bra läger, koncetrationen på övningarna har varit väldigt bra och vår tränare har inte behövt skälla en enda gång, vilket är ett gott betyg. Väldigt bra fart och ett flödande passningsspel som för tankarna till Barcelonas spel. Däremot har det varit lite si och så med magarna. Så mycket gaser som har släppts ut på vår camp skulle räcka till att utrota vilken djurart som helst. Jag som är pappan i laget skakade uppgivet på huvudet åt allt fniss som följde efter varje brakskit. Igår dracks det även lite öl och de yngre gossarna var heta på att gå ut för att ragga och basunera ut att de är fotbollsstjärnor så att flickorna skulle bli knäsvaga av deras starka stjärnglans. Jag tyckte det var lite patetiskt så jag stannade kvar och samtalade med ledarna istället. Ett mycket lyckat läger men det är inte slut där, nu är det fotboll varje dag fram till torsdag och jag bara undrar hur min åldrande kropp ska klara av detta. Men viljan kan försätta berg och vilja har jag.
Over and out
Anarkist!
Hej!
Nu har jag ballat ur helt. Struntar totalt i lagar och förordningar och bara följer vad min lust säger mig. Idag var jag bakis på jobbet och det var nog fan första och sista gången för så seg som jag var idag var mycket längesen. Var på Pubafton på Sägnernas igår och det blev några öl mer än vad det var tänkt från början. Jag var bjuden på förfest där jag hade blivit utmanad på Buzz. Från början trodde jag att vi skulle vara tre, fyra stycken men nej då. Det bara vällde in folk som på vilken studentfest som helst. Jag måste säga att Buzz är ett riktigt skitspel. Här trodde jag att det hade med allmänbildning att göra men när vinnaren vinner p.g.a kunskap i tecknade filmer då går det inte att ta på allvar. När dessutom vinnaren var allt annat än ödmjuk efter vinsten så blev jag ledsen och nedstämd. Har svårt för sånt och när jag vinner så behandlar jag alltid min motståndare med respekt. Väl ute på Sägnernas så blev det som sagt ett par öl mer än planerat men det blir så när byborna vill bjuda bygdens store son på öl eftersom de ser det som en ära (tack Larry).
Jag var allt annat än körbar i morse när jag satte mig i bilen men som sagt så är lagar nåt som jag inte tar den minsta notis om. Jag gjorde inte många knop idag och var vresig och tvär mot damerna i fabriken. De som i vanliga fall tindrar så med ögonen när jag majestätiskt kommer glidande med min truck med glad och vänlig uppsyn blev nu chockade av korta och sura svar. På tal om Kongsberg så har jag fått sparken därifrån och gör min sista dag imorgon. Hade blivit lovad två veckor till men nu gick fackordföranden in och satte stopp för det. Det är första gången jag har nån som helst kontakt med facket och det är ett härligt första intryck. Jag känner mig smutsig och våldtagen efter denna behandling och min arbetsmoral är lika med noll. De lämnar mig som ett kadaver åt gamarna och skrattar mig hånfullt rätt upp i ansiktet.
Som sagt sista dagen imorgon och sen direkt efter utstämplingen drar vi på träningsläger på Visingsö. En hård vecka väntar med sju fotbollsträningar på sex dagar. Det kommer göra gott åt sidofläsket.
Over and out
Helgen som gick
Hej!
Ja jag vet att det är tisdag och helgen ska för längesedan vara glömd och livet gått vidare. Men jag är en sådan extremt upptagen person så jag har inte hunnit skriva om det. Det var full rulle hela helgen och jag gav mig ingen tid för eftertanke och reflektion som är så viktig för att jag ska klara vardagen. Vi tar det från början.
I fredags hade jag planerat en lugn hemmaafton med några öl och film men eftersom jag är en extremt svag person så tackade jag ja utan att blinka när Ted och Fredrik undrade om jag var sugen att följa med till Sägnernas för lite dans och mjöddrickning. Jag är inte den som tackar nej när det bjuds till galej och nu var det ju faktiskt Streaplers som spelade. Fredrik var eld och lågor inför detta då han är en stor beundrare av dessa ärrade dansbandshjältar. Jag och Ted var mer skeptiska men vi ville inte såra den bräcklige Fredrik. Väl på Sägnernas kan man väl lugnt säga att vi var de yngsta, jag skulle gissa att medelåldern låg runt 45. Men lite ungt och mört kött fanns det allt. Sägnernas är ett riktigt danspalats och det här med dans är något jag inte riktigt behärskar. Jag bjöd upp en liten vän kvinna för en bugg, jag ryckte och slet i stackarn och utan någon som helst kontroll försökte jag snurra henne på ett briljant sett som jag tyckte då, men med lite perspektiv på det så är det bara att konstatera att jag inte är en ny Fred Astaire. Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär och det är väl inte så konstigt att det inte blir så mycket idkande av de vågrätta begäret när jag inte behärskar det lodrätta uttrycket. Sen blev det efterfest. Efterfest är något som man tycker är helt rätt när man väl är inne i det men dagen efter ångrar man det grovt.
Lördagen var det ingen rast och ro. Jag blev hämtad vid 12.30 av min gode vän Joakim och hans syster Lina. Joakim som är en elitidrottare av högsta rang skulle tävla och jag hade i ett svagt ögonblick lovat att följa med till Uddevalla för att se honom. Något märkt av fredagens eskapader hasade jag mig ut i bilen för avfärd. Vi hade trevligt samtal på vägen och kom fram till att jag skulle ta hand om all media eftersom Joakim har ett sådant stort ego och gärna häver ur sig hånfulla kommentarer om motståndare och jag tyckte att det var onödigt att ge dem den tändvätskan. Joakim springer 800 meter och han fick all den uppbackning han behövde för att göra en bra prestation. Väl i Uddevalla slöt även David och Sara upp. Med den stora staben så vann Joakim loppet och jublet visste inga gränser på en fullpackad stadio när han klev upp överst på prispallen. Jag tog en bild som skulle varit med här men p.g.a tekniska problem så blir det ingen (sorry Jocke). Väl hemma igen så var det iväg på nästa aktivitet. Spel och filmkväll och dubbeldejt kan man väl kalla det. Här spelade vi ett spel som innehöll kunskap och allmänbildning och då sopade jag naturligtvis banan med de övriga. Det var kattens lek med råttan och de avbröt spelet i ren frustration över min överlägsenhet.
Söndagen var också fullspäckad. På förmiddagen var jag och hämtade min morbror på sjukhuset då han äntligen skulle få komma hem för en dags permission. Själv drog jag sedan vidare på eftermiddagen till Borås för att bevittna när Elfsborg körde över Djurgården. Jag åkte med ett gäng äldre gentlemän och då åkte naturligtvis whiskeyflaskan fram. Jag sög på flaskan likt en lammunge som diar sin mor.
Jaha det här blev ju nästan lika långt som om jag skulle skriva mina memoarer.
Over and out
Sandaler!
Så fort det blir lite varmare i luften så sprider det sig en farsot över vårt i övrigt vackra land. Det är de här sandalerna med kardborreband jag tänker på. Jag tycker de är så vedervärdigt fula så jag skulle inte ta på mig sådana ens under pistolhot. Tyvärr så är det inte många som känner som jag där utan de tar gladeligen på sig de här vidriga fotbeklädnaderna. Det värsta är när par kommer i likadana och ser så lyckliga och frälsta ut. Där kan man verkligen snacka om white trash, den värsta sorten dessutom. Pricken över i:et är om de även bär likadana träningsoveraller och strumpor i sandalerna. Kan man verkligen ta en sådan person på allvar vad han än säger? Skulle jag möta Barack Obama i denna utstyrsel så spelar det ingen roll vilken grym retoriker han än var, jag hade bara skrattat och totalt negligerat honom. Nä fy fan ta bort dem ur sortimentet och bränn de som finns på bål. Jag skulle dansa och sjunga runt ett sådant bål likt en regnvädjande indian.
Over and out
Livets vändningar
Livet är en oförutsägbar företeelse där man aldrig vet vad som väntar bakom nästa krök. Min morbror Anders som alltid varit en fantastisk person som ställt upp vad man än bett honom om har drabbats av en stroke. I torsdags så kom en av hans jobbarkompisar upp till mig på jobbet och släppte bomben att han fått åka ambulans. Det gick genast en rysning genom hela kroppen eftersom Anders alltid har varit som en andra far till mig och min syster. Jag har varit och besökt honom både fredag och lördag och det är inte roligt att se en person som alltid stått en så nära inte längre komma ihåg sin ålder eller vad grannen heter. Nu är det ingen fara för liv men han har svårt att minnas och hittar inte ord när han ska förklara saker och ting. Det är märkligt hur Gud straffar de goda och belönar de onda. Det är egentligen bara två saker som är rättvist med livet och det är åldern och döden, det kan inga pengar i världen förändra.
Igår kväll var jag på inflyttningsfest i Jönköping. En salig blandning människor. Allt från sunkiga, långhåriga hårdrockare till eleganta och vältaliga akademiker som jag själv. Naturligtvis så var det lekar, detta djävulens gissel. Mycket tveksam lagindelning där mina lagkamrater helt saknade vinnarskalle vilket gjorde att vi blev sist. Inte konstigt att det vinnande laget vann eftersom de hade en deltagare som på permanent basis förenar sig i köttet med domaren. Nåväl det var en trevlig kväll men av förklarliga skäl så kände jag inte det där absoluta partysuget.
Nu börjar min sista vecka på Kongsber. Det känns skönt och det ska även bli skönt med lite påfyllning i den sinande plånboken.
Over and out
FF
Tystnaden råder i huset på Fällevägen och det är en underbar känsla. Mina föräldrar har med viss osäkerhet lämnat mig ensam i huset i två veckor. Det har varit mycket förmaningstal om vattning och andra sysslor som måste avklaras. I deras ögon är jag fortfarande 12 år och helt oförmögen att ta egna initiativ. Synd bara att jag jobbar dessa två veckor så jag kan inte njuta i full utsträckning av min ensamhet. Jag har alltså fått förlängt två veckor på Kongsberg. Var mycket osäker att tacka ja till detta då föregående veckas arbetsuppgifter inte kan beskrivas i tillräckligt negativa termer för att förstå innebörden. Men nu har jag blivit befordrad till truckförare de kommande två veckorna och det är ett helt okej arbete.
Igår var jag ute i Falköping på Plantis. Det var med extremt låga förväntningar som jag gjorde det traditionsenliga årliga besöket där. Var på förfest med några gamla polare från gymnasiet och i det sällskapet är lycka ett lika okänt begrepp som demokrati är i Nordkorea, så jag kände mig hemma. Väl ute på Plantis var det som vanligt, trångt och jävligt. Dans på det stället innebär att man ställer sig så stabilt man kan på dansgolvet och dansrörelserna innefattar att parera alla tacklingar man får och på det sättet framkallas rörelse som liknar dans. Det var ändå trevligt att träffa de gamla polarna och snacka lite. Dessutom satte jag V 75:an igår och nu kanske ni tror att jag är mångmiljonär men så är inte fallet. Någonstans strax över tusenlappen gav det men det är pengar det med.
Nu laddar jag för den kommande veckan. Det krävs mycket mental laddning eftersom min kollega på lagret ser det som sin stora uppgift att förtrycka mig så mycket det går. Det är ständiga hugg och pikar över att jag har en fin utbildning men ändå befinner mig på samhällets absoluta botten. Jag får till viss del skylla mig själv eftersom jag innan började att läsa var allt annat än ödmjuk inför min framtid. Men jag är som en gås, all kritik bara rinner av mig.
Over and out
Motivationsbrist
Det är en deppig och mörk vardag just nu. Mitt tillfälliga arbete på Kongsberg suger å det grövsta. Att sortera nackskyddsbyglar var inte det arbete jag såg framför mig när jag hoppade på högskoleutbildningen. Just nu har jag fan inte motivation att göra något alls. Jag fullständigt hatar detta arbete och nu så kom Mats och pratade om förlängning. Inför detta känner jag ingen glädje och tacksamhet utan mest ångest att behöva befinna mig i denna djävulens källare. Det har mest varit motgångar det senaste tiden och det äter sakta upp en inifrån. Jag vaknar på morgonen och sen är fan den dagen förstörd. Jag lever ett totalt kärlekslöst liv där jag knappt tycker om mig själv. Men snart vänder det woho!! Det är bara det att det går tio bakslag på varje framgång.
Måste ändå säga att jag fascineras av vissa industriarbetare. Någon klocka behöver man inte eftersom man vet exakt vad klockan är när vissa kommer förbi. Likt inprogrammerade robotar gör de samma procedur dag efter dag som hjärntvättade marionetter. Nu ska jag inte dra alla över en kam det är viktigt att poängtera men många beter sig iallafall så. Själv gör jag som vanligt allt för att mygla och min kreativitet på det området är oändligt.
Nej ha det så jävligt allihopa
Over and out
Tillbaka i verkligheten
När jag nu gick in på mitt sista pluggår och dessutom blev varslad från Kongsberg så lovade jag mig själv att aldrig mer sätta min fot på det stället. Men så igår så ringde min gamle chef Mats och med mycket ynklig och bedjande stämma bad han mig att komma tillbaka om än tillfälligt. Jag tänkte snabbt över mina ideal och vad jag tycker om det stället men eftersom jag lider total avsaknad av karaktär så sålde jag min själ likt en prostituerad till djävulen. Så imorse stämplade man in igen i den blåa uniformen. Det tog tid att komma igång att arbeta eftersom alla ville ha en bit av Kongsbergs egen superstjärna som kommit tillbaka. Alla stannade och pratade och jag säger inte nej till en pratstund om det betyder att jag kan undvika att arbeta. Som vanligt råder det totalt kaos på företaget och en så kallad polsk riksdag framstår som välstrukturerad i jämförelse. Mina arbetsuppgifter var att kontrollera och sortera bitar som ska skickas till kund. Jag finner inte ord för hur jävla tråkigt det är och efter en halvtimma började jag snegla på verktyg som skulle vara effektivast att ta livet av sig med. Man står där som en maskin och bara gör det man ska och den intellektuella stimulansen är lika med noll. Det är fan så mycket mer intellektuellt stimulerande att runka för då får man ju iallafall använda fantasin. Nåväl jag har bara jobb nästa vecka också och jag behöver pengarna eftersom jag fortfarande inte har någon inkomst.
Jävlar vad det åskar ute och jag har en stor fruktan för åska efter att blixten slog ner en gång mitt under en fotbollsmatch som jag var med i. Det är det mest traumatiska jag upplevt i mitt skyddade och äventyrslösa liv.
Imorgon är det Sandhems Marknad och då ska jag göra en insats för föreningen genom att sälja lotter. Vad gör man inte när de betalar ut sådana feta löner som det gör. Sen bär det av till Göteborg för en spritorgie hos Fredrik.
Over and out
Stekarhelg!
Nu är jag tillbaka med nya bulletiner så stoppa pressarna. Igår var en riktig stekardag både på det ena och andra sättet. Jag, Putte och Samuel satte oss på tåget och drog till Göteborg för en helg hos vår självgode kamrat David. Redan på tåget ner så korkade vi upp och Putte som är rätt glad i spriten ville börja sjunga på tåget men vi hindrade honom från att göra oss till totalt åtlöje. På Centralstationen i Göteborg stod David och väntade med sin fjolliga rosa Toyota Corolla som skulle ta oss till paradiset som han så euforiskt uttryckte sig. Väl framme i Davids bostad fick vi bevittna hans fästmö Saras allt större mage, snart så är det dags för tillökning i familjen Strängby/Jönsson. Vi hade inte ens hunnit få av oss skorna innan David hade hällt upp groggar som med glödande aptit sveptes. Sen drog vi ut till skärgården för sol och bad. Väl vid spårvagnen så ifrågasatte jag genast om vi verkligen var i Göteborg, det liknande nämligen mer Calcutta och som några jävla indier packades vi in i en proppfull vagn. Skönt att stå där som packade sillar i en temperatur som var klart över medel och lyssna på göteborgsvitsar som haglade runt en. Väl ute i skärgården väntade en underbar dag solen stekte från en klarblå himmel och det sprakade gott i sidofläsket. Som de äkta stekare vi är så hade vi naturligtvis med oss champagne ut. Folket runt omkring oss tittade storögt och imponerat när korken flög i luften. Jag höll ett känsloladdat tal om den heliga treenigheten tro, hopp och kärlek och det glimmade till i Samuels ögon, han tyckte det var så vackert och han sa med darrande röst att jag fångade precis så som han kände. Det blev även ett dopp i havet, men där låg man inte i för länge. Temperaturen måste varit ungefär 5 cm om ni förstår vad jag menar?
Väl hemma hos David igen så var det matlagning. Med två professionella kockar i teamet så lät jag mig ledas av dessa likt en själsdöd proletär. David styrde och ställde och demokrati är ett begrepp David är lika främmande för som Hitler var. Det pekades konstant med hel hand och nåt uppmuntrande när jag lyckades skala den där sparrisen var det inte tal om. Nåväl denna matlagning resulterade i en fyrarätters och det var fantastiskt gott. Under kvällen blev det allt mer tydligt att Putte hade riktat in sig på att knäcka mig med ständiga hugg och spydiga kommentarer. Jag tycker ändå att det hedrar honom att han försöker sig på ett sådant omöjligt uppdrag att få mig ur balans. Man ska sikta högt men i detta fallet blev det mest löjeväckande och patetiskt. Sen drog vi ut på stan. Vilken fantastisk kväll, vilket väder! Det var som att befinna sig vid medelhavet. Tyvärr så var jag tvungen att åka hem med nattåget till Falköping eftersom det idag var dags att tömma och städa min lägenhet i Kristianstad. Det är verkligen fruktansvärt tråkigt att flytta. Allt jävla bärande och kånkande. Men nu är det ute och jag kan lägga min tid i Kristianstad bakom mig och återgå till rötterna. Tyvärr så måste jag stanna här en natt till eftersom jag måste skriva på lite papper imorgon. Så nu sitter jag här på golvet som en jävla hippie med enbart en madrass och datorn som inredning, ingen tv. Det blir en lång söndagskväll. Imorgon bär det av hem igen.
Das was alle
Over and out
Ekåsen!
Då har ännu en fest på Ekåsen gått av stapeln. Denna årliga raggarfest på vår fina gamla festplats. Det är en salig blandning av människor allt från äckliga och okultiverade raggare till intellektuella akademiker som jag själv. För att förstå tjusningen med den här festen så bör man nog vara härifrån. Utomstående kan finna det jävligt bonnigt och vidrigt. I år var det ovanligt lite folk faktiskt men mig gör det inget, människor är inga goda varelser så det var lika bra. Innan festen så spelade vi match i Karlsborg. Det var en bedrövlig tillställning som slutade med förlust med 2-1. Vi var genomusla och ska vara nöjda med att det "bara" slutade 2-1. Själv fick jag kliva av med känningar i baksidan av låret. En skada som jag haft ständigt återkommande de senaste 10 åren.
Innan Ekåsen så var jag på förfest hos Larry. Där gick shotsen på högtryck och att tacka nej skulle bara mötas med förakt och hånfulla kommentarer så som den svamp jag är sög jag i mig all sprit som hälldes upp i glaset. Samuel bjöd och bjöd men hamnade själv en bit efter eftersom han fuskade med drickandet. Riktigt lågt beteende. Själv höll jag på att göra en stackars kvinna blind när jag skulle öppna en kapsyl med en snusdosa. Så fort det kommer till någon form av utförande med händer så är jag totalt värdelös och träffade henne precis ovanför ögat.
Over and out
DR Jekyll och Mr Hyde
Ja då har jag slagit till igen. Den i vanliga fall så lugne och timide man jag är har en betydligt mörkare sida som då och då kommer fram eller ja rätt så ofta när det handlar om sport. Igår så var jag med och spelade med b-laget eftersom jag varit borta ett tag och behöver matchträning. Till en början var det lugnt, jag gjorde till och med mål på ett hissnande långskott som gjorde att nätmaskorna höll på att spricka. Matchen fortskred utan några incidenter till slutet då jag tar bollen och springer med den, får en glidtackling från sidan som enbart träffar min fot, inte i närheten av bollen. Jag rullade runt och skrek av smärta i gräset, något teatraliskt men va fan här gäller det att skaffa sig fördelar han träffade trots allt enbart min fot. Jag fick inte ens frispark och det var vad som krävdes för att få mitt bräckliga psyke att balla ur. Jag hade visserligen ett gult kort innan från en sen tackling. Min far bevittnade det hela och sa att han förstod direkt vad som komma skulle när jag ställde mig upp. "Jag såg hur du kokade av ilska" var hans kommentar. När så i nästa sekvens de får en billig frispark utanför vårt straffområde, tappade jag fattningen. Skällde ut domaren totalt och han halade instinktsfullt upp det röda kortet. Det är lite svårt att förklara vad som händer i mitt huvud i sådana här lägen. Men allt rationellt tänkande slås ut totalt och det bara rusar i skallen på mig. Jag får ofta höra hur lugn jag verkar av folk som inte har sett mig i idrottsammanhang men här i Sandhem var det ingen som direkt höjde på ögonbrynen utan de bara konstaterade att "Moberg är hemma igen". På vägen ut från planen stod det en mamma och började skälla på mig och mitt beteende. I det här läget så var jag inte direkt mottaglig för kritik så jag bad henne på ett mindre gentlemannamässigt sätt att vara tyst. Så man kan väl säga att jag är urtypen för Dr Jekyll och Mr Hyde. I vanliga fall lugn som en filbunke men så byter jag skepnad till en psykopat när hamnar i tävlingssituationer.
Das was alle!
OJOJOJ
Jag har varit slarvig igen med uppdateringar här trots att det har hänt väldigt mycket det sista men jag har varit så emotionellt utmattad så jag har inte orkat skriva. Ja var fan ska jag börja. Jag har nu avslutat min utbildning på PA-programmet på Högskolan Kristianstad och är numera sandhemsbo igen vilket ger upphov till blandande känslor. Förra måndagen så hade vi opponering på vår uppsats, det gick väl hyfsat en större del av opponeringen, vår examinator hade visa synpunkter och så precis när man trodde att det var klart, att vi hade kommit undan hyfsat lätt iallafall så släppte hon bomben. Vår uppsats stod under granskning för plagiat. Jag trodde fan min haka skulle trilla ner i golvet. Vi har fan inte plagierat nåt. Det var en tung dag med sömnsvårigheter och mycket tankar. Men som tur var så blev det inget med det. Vi får skriva om lite så ska det bli bra.
I torsdags hade vi examenscermoni i Heliga Trefaldiga Kyrkan i Kristianstad. Det var en fin anordnad cermoni, lagom lång och inga sega och utdragna tal som gör ögonlicken ofantligt tunga. Vi fick en ros och ett kuvert med nåt slags intyg att vi genomgått utbildningen även fast det mest såg ut som vem som helst hade kunnat skriva ut den från datorn. Min familj tog ledigt från sitt späckade schema för att besöka mig vilket uppskattas från en luttrad man som jag.
I lördags skulle vi ha en avslutningsfest med klassen. Ska man vara snäll och det ska man ju så var det något begränsad uppslutning. Jag tror vi var sju stycken till slut på en klass med runt 50 studenter. Det blev en ganska lugn afton förutom några överförfriskade kamrater som höjde ljudvolymen med 700 procent utan någon egentlig anledning.
Igår så for jag då hem till Sandhem för att på nytt bli sandhemsbo. Det blev emellertid inte mycket vila utan det var bara hem med grejerna packa väskan se Federer slå in matchbollen mot Söderling och sen vidare för att spela match. Jag tänker inte ge något utförligt matchreferat utan konstaterar bara att det gick åt helvete.
Idag så har jag varit på arbetsförmedlingen och anmält mig som arbetslös. Jag fick det uppmuntrande beskedet att hon på arbetsförmedlingen inte trodde att jag var berättigad någon ersättning alls. Det känns ju jävligt upplyftande. Va fan ska jag leva på? 27 år och bor hemma hos mina föräldrar utan inkomst. Ska jag behöva gå tillbaks till de tidiga tonåren och få månadspeng eller va fan händer. Här har man genomgått en högskoleutbildning och förväntas bli en av samhällets stöttepelare och istället blir man det absoluta bottenskrapet. Jag tackar det fantastiska svenska systemet som uppmuntrar till utbildning och kompetensutveckling men som inte har nåt jävla skyddsnät nu när läget är som det är i samhället.
Over and out
Världspolitik
Idag tänkte jag visa min mer seriösa sida, livet är så mycket mer än lättjefulla fester. Vi har en värld utanför oss som inte är speciellt stabil. Jag tänker framförallt på situationen i Nordkorea. De har nu testat kärnvapen och enligt uppgift ska de bomber de testat vara i samma storleksordning som bomberna som föll över Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget. Det är klart oroväckande för världsfreden. Det man kan fråga säga är var Nordkorea vill uppnå med detta. De lär inte ha kapacitet att kunna ockupera något annat land så den slutsatsen som iallafall jag drar av det hela är att det enda de kan uppnå är död och förstörelse för några landvinningar lär knappast vara möjligt. Enligt den nordkoreanska propagandan så är det för att säkra landets säkerhet. Blir det inte tvärtom? nu börjar omvärlden snegla åt deras håll och kanske börjar fundera på om det inte är dags att göra nåt åt världens mest slutna land. Ingen vet egentligen någonting hur situationen i landet ser ut. Men de mesta uppgifter tyder på att folket lever i missär med svält och fattigdom. Det gör de medans landets styrande har utvecklat ett av världens mest utvecklade kärnvapen och rymdprogram. Det är skrämmande.
Folket matas med propaganda om att deras ledare Kim Jung Il är en av världens mest framstående konstnärer och en lysande poet. På sin första golfrunda slog han elva hole in one och besitter alltså en utomjordisk golftalang. Det är klart att det är lätt för oss västerlänningar att skratta åt detta och tycka att Kim Jung Il är en pajas. Det vi ska komma ihåg är att det nordkoreanska folket knappast är uppfostrade att tänka kritiskt till nyhetsflödet och de har knappast tillgång till internet så de vet vad som händer i omvärlden. Frågan är hur FN ska agera i denna fråga. USA sa sig ha legitima skäl att gå in i Irak för att de hade kärnvapen, något vi alla vet facit över att de inte hade. Här har vi ett land som bevisligen har kärnvapen. Men Nordkorea har ingen olja som man vill åt så då läggs det ingen större vikt vid landet. Det bästa vore kanske att försöka få bort Kim Jung Il från makten och försöka ena Nord- och Sydkorea men det skulle bli några fruktansvärda skillnader. Sydkorea är ett av världens mest välmående länder medans Nordkorea räknas som världens fattigaste. Det finns inget facit över vad som ska göras men något måste man hitta på för just nu är Nordkorea det största hotet mot världsfreden.
Det var allt för idag
Over and out
C-uppsats inlämnad
Då har vi skickat in vår c-uppsats för examination. En veckas laddning nu inför opponering där jag tänker försvara vår uppsats med näbbar och klor. Den har ju blivit ens lilla baby nu och nåde den jäveln som vågar kritisera. Likt en blåögd mor som vägrar att inse att hennes lille Kalle är på väg in i kriminalitet och drogmissbruk ska jag neka alla fel och brister och skylla på andra. Det har varit en press det sista, vår handledare var inte nöjd med vår slutdiskussion och krävde en ny med iallafall någon form av kvalité. Jag skickade in en ny igår kväll och har hela dagen bara suttit och väntat på svar. Helt oförmögen att ta mig för något att göra för jag bara väntade. Pratade med min mor på telefon men hon gav upp efter ett tag eftersom hon bara fick hummande till svar. Till slut så kom då svaret och som tur var så var det nådiga nicken så nu är den inskickad. En vecka kvar till vi ska få möta giljotinen och offentligt bli förnedrade och slaktade till folkmassans euforiska jubel.
Imorgon ska jag bara ta det lugnt och njuta av den skånska solen
Over and out
Bockarna Bruse has left the building
Hej!
De tre bockarna Bruse har nu lämnat Skåne och min lägenhet i totalt kaos. Jag som hade städat och gjort fint inför deras ankomst. Inför detta visade de ingen hänsyn utan som en buffelhjord stormade de in och tog ingen hänsyn för något. Jag hade laddat upp med en rejäl pastasallad för var det nåt jag prioriterade så var det att hålla framförallt Daniel mätt för att undvika gnäll och gny. Redan första natten så började gnället om att det var för kallt i lägenheten, Steve hävdade istappar i näsan och Daniel mässade om att hans kroppstemperatur var nere runt nollpunkten. Jag förundrades över deras vekhet men lät dem hållas på mitt vanliga ödmjuka sätt. Igår så tog jag med grabbarna på ett äventyr i Skåne de sent ska glömma. Gossarna var så fulla med intryck när vi kom hem att de bara stöp i sängen. Dessa intryck bestod av en lunch på Burger King, havsupplevelser och glass i Åhus, mer än så behövdes inte. Men det stannade inte där, vi begav oss för att spela minigolf och detta är nåt jag helst inte vill prata om men det måste redovisas. En av de största skrällarna i mannaminne skedde, ja jag skulle vilja hävda att Sveriges debacle mot Vitryssland i hockey OS 2002 var förväntat om man jämför för Mattias Ohlsson gick och vann. Han var inte ens nämnd i förhandssnacket utan sågs mest som en maskot men han drog alltså det längsta strået. Mycket beroende på att vi andra tre har sådana ruskigt svaga psyken och minsta motgång leder till kraftuttryck som inte står omnämnda i Bibeln.
Sen var det dags att börja festa. Humornivån var kraftigt varierat, det bjöds på intelligent men också ruskigt låg nivå på skämten, här var Steve den främsta boven. Daniel och Mattias drack emellertid som två överklasskärringar och satt mest och smuttade medans jag och Steve på ett mer manligt och bonnigt sätt bäljade i oss sprit i olika former. Ute på Grand så var det fullt röj, jag tog tidigt beslutet att gå ut stenhårt och dansade som om det inte fanns en morgondag. De andra tre tittade imponerat men tyvärr var det ingen annan som imponerades utan de besvärades mest såg det ut som.
Daniel var så stolt över att äntligen få raka sig, som en 17 satt han och leta skäggstrån och sen sken han som en sol när han äntligen fick raka sig.
Så här ser de alltså ut. Bildkvalitén är inget vidare eftersom det är taget med mobilkamera. Men man kan ändå se vilka naiva och oförstörda gossar det är.
Nu har jag städat undan allt efter dem och måste säga att det varit en mycket rolig helg. Vi ses alltför sällan nu för tiden. Tack grabbar för en rolig helg!
Over and out
Fint besök
Idag får jag ett ytterst celebert besök av tre gentlemän från västgötaslätten. Nu har de visserligen spridit ut sig i landet men det västgötska ursprunget går aldrig ur dem. Daniel, Steve och Ohlsson ska bila ner till mig. Daniel och Steve åker ända från Stockholm bara för att få se min glada uppsyn. De tre bockarna bruse är egentligen så olika som personer så det är inte sant. Jag tänkte ta mig tid att presentera dessa herrar så ni får grepp om vad det är för nötter jag umgås med.
Jag börjar med den lilla bocken Bruse - Mattias Ohlsson, detta unikum, one of a kind verkligen. Hittar ni nån med ett större sportintresse så let me know. Han kan helt avskärma sig från sin omgivning för att se en kvartsfinal i pingis-sm. Lika flexibel som en autistisk person. Älskar att dansa även om det mest liknar ett desperat flaxande och bjuder gärna på mannekänguppvisning med sina senast inköpta plagg (förmodligen köpta i Ullared)
Mellanbocken Bruse - Steve, ser allt i svart. Vi brukar tävla i vem som är bittrast. Lika lätt att få igång som en atlantångare. Super gärna. Har ett vackert inre. Jobbar i filmbranschen, rör sig vant i de fina salongerna med filmstjärnor och dokusåpadeltagare. Som en leguan smälter han in i alla omgivningar utan att man ser honom. Har en brummande basröst som får kvinnorna knäsvaga. Vi två är nog de som är mest lika i det här gänget. Oerhört trevlig som inte gör en fluga förnär.
Den stora bocken Bruse - Daniel. Ser sig själv som en riktig alfahanne men är i själva verket en riktig toffel som lyder sin flickväns minsta vink. Den mest impulsiva människa jag känner, inte ens han själv vet vad han kommer göra härnäst. Skrev under fjolåret ett helt filmmanus som han nu föbrilt jobbar med att det ska filmas. Skulle folk läsa våra msnkonversationer skulle folk tro att vi inte var kloka. Vi kan sitta i säkert sju timmar på en dag och snacka på msn. Utan Daniel hade jag förmodligen hoppat av min utbildning. Han kan genom ett ögonblick bedöma en människa och se igenom dennes egenskaper. Sågningar och hyllningar men 9 gånger av 10 är det totala sågningar, en svårflirtad man. En av de roligaste män jag träffat.
Det kommer avhandlas det mesta i helgen. Allt från världspolitik till ytliga brudanalyser. Mycket analys kommer det att bli. Jag välkomnar i och med detta dessa herrar till en helg i hjärtat av Skåne.
Over and out
