johanstankar

Hej!
Ja jag vet att det är tisdag och helgen ska för längesedan vara glömd och livet gått vidare. Men jag är en sådan extremt upptagen person så jag har inte hunnit skriva om det. Det var full rulle hela helgen och jag gav mig ingen tid för eftertanke och reflektion som är så viktig för att jag ska klara vardagen. Vi tar det från början.

I fredags hade jag planerat en lugn hemmaafton med några öl och film men eftersom jag är en extremt svag person så tackade jag ja utan att blinka när Ted och Fredrik undrade om jag var sugen att följa med till Sägnernas för lite dans och mjöddrickning. Jag är inte den som tackar nej när det bjuds till galej och nu var det ju faktiskt Streaplers som spelade. Fredrik var eld och lågor inför detta då han är en stor beundrare av dessa ärrade dansbandshjältar. Jag och Ted var mer skeptiska men vi ville inte såra den bräcklige Fredrik. Väl på Sägnernas kan man väl lugnt säga att vi var de yngsta, jag skulle gissa att medelåldern låg runt 45. Men lite ungt och mört kött fanns det allt. Sägnernas är ett riktigt danspalats och det här med dans är något jag inte riktigt behärskar. Jag bjöd upp en liten vän kvinna för en bugg, jag ryckte och slet i stackarn och utan någon som helst kontroll försökte jag snurra henne på ett briljant sett som jag tyckte då, men med lite perspektiv på det så är det bara att konstatera att jag inte är en ny Fred Astaire. Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär och det är väl inte så konstigt att det inte blir så mycket idkande av de vågrätta begäret när jag inte behärskar det lodrätta uttrycket. Sen blev det efterfest. Efterfest är något som man tycker är helt rätt när man väl är inne i det men dagen efter ångrar man det grovt.

Lördagen var det ingen rast och ro. Jag blev hämtad vid 12.30 av min gode vän Joakim och hans syster Lina. Joakim som är en elitidrottare av högsta rang skulle tävla och jag hade i ett svagt ögonblick lovat att följa med till Uddevalla för att se honom. Något märkt av fredagens eskapader hasade jag mig ut i bilen för avfärd. Vi hade trevligt samtal på vägen och kom fram till att jag skulle ta hand om all media eftersom Joakim har ett sådant stort ego och gärna häver ur sig hånfulla kommentarer om motståndare och jag tyckte att det var onödigt att ge dem den tändvätskan. Joakim springer 800 meter och han fick all den uppbackning han behövde för att göra en bra prestation. Väl i Uddevalla slöt även David och Sara upp. Med den stora staben så vann Joakim loppet och jublet visste inga gränser på en fullpackad stadio när han klev upp överst på prispallen. Jag tog en bild som skulle varit med här men p.g.a tekniska problem så blir det ingen (sorry Jocke). Väl hemma igen så var det iväg på nästa aktivitet. Spel och filmkväll och dubbeldejt kan man väl kalla det. Här spelade vi ett spel som innehöll kunskap och allmänbildning och då sopade jag naturligtvis banan med de övriga. Det var kattens lek med råttan och de avbröt spelet i ren frustration över min överlägsenhet.

Söndagen var också fullspäckad. På förmiddagen var jag och hämtade min morbror på sjukhuset då han äntligen skulle få komma hem för en dags permission. Själv drog jag sedan vidare på eftermiddagen till Borås för att bevittna när Elfsborg körde över Djurgården. Jag åkte med ett gäng äldre gentlemän och då åkte naturligtvis whiskeyflaskan fram. Jag sög på flaskan likt en lammunge som diar sin mor.

Jaha det här blev ju nästan lika långt som om jag skulle skriva mina memoarer.

Over and out