Beach 2016

Hej!
Nu jävlar är det hårdkörning som gäller. Beach 2013 kommer inom en alltför snar framtid för att det ska vara realistiskt så här får vi jobba med längre målsättningar. Sen jag avslutade min guldkantade fotbollskarriär har min träning saknat kontinuitet. Under perioder har jag kört ganska mycket men så helt plötsligt har jag tappat glöden och gjort uppehåll i ett par veckor och när jag då kört igång igen så har jag fått börja om från början igen. Självdisciplin är inte min starka sida och har det kommit minsta vindpust har jag ojat mig och inte haft lust att ge mig ut och springa. Men nu har jag fan bestämt mig att hålla i och kämpa, känner jag mig själv rätt så är risken stor att jag kommer ompröva detta beslut om ett tag. Förra veckan fick jag i alla fall ihop fem träningspass av olika typ och det är nog det som är modellen för mig. Det var löpning på måndagen, motionscykelpass med intervaller på tisdagen innan jobbet, badminton på onsdagen, cirkelfyspass på fredagen och så innebandy i söndags. Mitt huvudfokus är fortfarande löpning men det har varit lite si och så med väglag och klimat det sista.
 
Badmintonen förresten, jag och Stefan bestämde oss för att köra en timme. Har inte spelat badminton sen skolan dvs säkert 13 år sen jag spelade sist. Jag förväntade mig en enkel match när jag hånfullt tittade på Stefans späda fysik men det är en man med minst en räv bakom örat. Min taktik var att smasha ut honom, jo tjenare. Jag sprang som en idiot fram och tillbaka medans han tillsynes bara stod still och förde mig fram och tillbaka, sida till sida. Jag slog för kung och fosterland men det var som han hade en magnet i sin racket och blev totalt utklassad. Var helt otröstlig efteråt och undrade vad fan som hände, då kröp det fram att det lömska lilla aset tävlade i badminton i sin ungdom. Dagen efter hade jag sån träningsvärk i högerarmen att jag knappt kunde lyfta den. Men riktigt kul var det så det får vi göra fler gånger, får byta taktik bara.
 
Även denna vecka är träningsglöden kvar, löpning igår och styrketräning idag. Målet är att köra 4 eller 5 pass i veckan. Målet sattes för några år sen att vara i topptrim när jag fyllde 30 men det sket sig å det grövsta då jag var i sämre form än någonsin och istället för tvättbräda var det tvättkorg på magen men när jag fyller 35 då jävlar ska jag vara ett fysfenomen (det där tror jag inte ens själv på). Ni behöver dock inte vara oroliga, ingen risk att det här kommer bli en nördig friskusblogg. Det finns redan ett överflöd av sådana så det kommer inte på fråga.
 
Over and out!

Morgonstund har guld i mun

Hej!
Veckorna bara flyger fram och man lever i ett ekorrhjul. Veckorna går så snabbt att man knappt hinner reflektera över vilken dag det är. Svårt att hålla reda på om det är tisdag eller torsdag. Det finns dock guldkorn i vardagen och för mig är det absolut lördag morgon. Inga krav, inga måsten att stiga upp. Är verkligen ingen morgonmänniska och kan ligga och dra mig länge länge. Jag har nu utarbetat en väl fungerande procedur som sker varje lördag. Ställer klockan på 9:30 ibland 9:00 och när jag vaknar vänder jag mig mödosamt till höger trycker på snooze, greppar snusdosen och lägger in en prilla Göteborgs Rapé, vänder mig tillbaka till ryggläge och tar ett fast grepp med vänsterhanden om klockspelet och sen är det bara att ligga där och dåsa. Inga problem i sikte bara ren och skär njutning. När jag sen stiger upp är det en simpel frukost för fokus ligger redan på viktigare saker än föda. Det är ju som sagt lördag och det betyder V75 en annan av veckans höjdpunkter i min simpla tillvaro. Det analyseras djupt och omvärlden upphör att existera. Det är bara jag och sju avdelningar med hästar som utgör omvärlden. Sen går det visserligen alltid åt helvete senare under dagen men vid inlämnandet av raden är man odödlig och har redan sett ut det sjustjärniga hotellet i Dubai som nästa resmål. De gånger man vinner är det emellertid en överraskning om det räcker till månadskortet på SL.
 
En inblick i mitt rock ´n roll leverne fick ni här. Dags att ladda, imorgon är det andra omgången av korpen och Hilton Blue Saints är på väg mot toppform.
 
Over and out!

Korpen flyger

Hej!
Det är dags att skriva ett nytt kapitel i min omfattande idrottskarriär. Det har varit premiär i korpen i innebandy. Jag trodde aldrig att jag skulle nedsänka mig att tävla på så låg nivå. Som den gamla poängkung jag är så var förväntningarna skyhöga från media och fans när jag annonserade min comeback. Vem minns inte matchen mot Stöpen i en svunnen tid när undertecknad stänkte 9 mål i en och samma match (en händelse jag gärna nämner). Har varit lite dåligt med innebandy de sista åren så en viss ringrost kunde anas men har man det så har man det. Jag representerar Hilton Blue Saints, kunde helt enkelt inte säga nej när de började vifta med sedelbuntarna.
 
Taggad som fan inför premiär

Vi spelar i tremannalag med målvakt och planen är relativt liten och matcherna är 25 min. Det gör spelet jävulst intensivt med väldigt mycket start stopp. Mjölksyran kommer obarmhärtigt och är man inne längre än 2 min är det läge för syrgas. Särskilt numera när man inte längre är van vid det, men det borde komma tillbaka rätt snabbt. Vi ställdes i första matchen mot Innebandyvärldsmästarna, ett namn de inte riktigt levde upp till. Redan i första bytet visade jag att de gamla målskyttstakterna sitter i när jag stänkte upp ett distansskott i nättaket. Vi vann sedan rätt enkelt med 9-4. I andra matchen blev det tuffare, de hade en kille i laget som måste spelat rätt högt för han gjorde lite som han ville. Vi låg som mest under med 8-3, då plockade jag åter fram målskyttet och satte tre raka bollar. Räckte tyvärr inte, vi torskade med 10-8 vet inte om jag gjorde 3 eller 4 mål i matchen. Sen kom naturligtvis träningsvärken som ett brev på posten och jag har varit gubbigt stel sen dess. Glansdagarna är dessvärre över. Varannan söndag kommer vi lira, kul som fan är det. Jag älskar verkligen att spela innebandy.
 
Hilton Blue Saints
 
Over and out!

Vem är jag?

Hej!
Efter det senaste inlägget som var ett historiskt lågvattenmärke känns det som en befogad fråga att ställa. Det är alltid spännande att höra andras åsikter om en och särskilt när personerna som yttrat åsikterna inte vet om att jag vet vad de har sagt. Sanningen kommer liksom fram då även om deras omdöme går att ifrågasätta. Eller vad sägs om de två senaste som jag på omvägar fått reda på. Den första är att jag verkar vara en blyg och osäker person. Det andra omdömet är att jag skulle vara en dryg, överlägsen besserwisser, ingen vidare konsensus där inte. Vad ska man då säga om detta, ja att jag skulle vara blyg kan jag kanske hålla med om eller snarare försiktig. Vid varje möte med nya människor så är jag försiktig och vill känna av först vilken nivå man ska lägga sig på. Detta verkar lätt betraktas som osäkerhet vilket jag tycker är synd. Men visst det kanske är så, jag utstrålar osäkerhet, det är ju inte något jag själv kan svara på. Jag känner mig inte osäker men min blick kanske flackar nervöst fram och tillbaka utan att jag tänker på det. Det är då lätt att bli placerad i ett fack och detta fack är oerhört svårt att ta sig ur sen. Allt ska gå så snabbt, den sociala interaktionen är numera som en Idolaudition. Man har 30 sekunder på sig att visa vem man är och faller det inte i smaken på denna knappa tid så blir det ingen slutaudition i de fina salongerna. Jag passar inte in i detta, jag kan ta väldigt lång tid på mig att visa mitt rätta jag beroende på vem det är jag interagerar med.
 
Det andra omdömet då, dryg överlägsen besserwisser. Haha ja jag vet inte vad jag ska säga. Men för att göra skäl för omdömet kan jag säga att är man i samma rum som den personen så blir man per automatik överlägsen. Då menar jag inte att man beter sig överlägset utan att man ÄR överlägsen helt enkelt men det gäller de flesta. Hur som helst om jag hör uppenbara faktafel så är det klart att jag vill korrigera det. Jag är hyfsat allmänbildad och är allergisk mot uppenbara faktafel som personer med kraft hävdar är det rätta.
 
Efter mitt senaste inlägg så ser ni mig kanske som en pajas och det är väl en korrekt bild men inte enbart som en pajas hoppas jag. Det finns fler bottnar än så och det finns också en extremt seriös sida. Dock försöker jag se humor i det mesta och jag tycker det är det bästa som finns att få andra att skratta även om det innebär att göra sig själv till totalt åtlöje.
 
Lite seriösare den här gången och för att vara mig väldigt självutlämnande, brukar inte prata om mig själv speciellt ofta om jag inte tvingas till det.
 
Nu är det dags att ladda, imorgon smäller det! Premiär i innebandykorpen och jag representerar Hilton Blue Saints. Ska bli kul att se om de gamla poängkungstakterna sitter i men det är väl tveksamt. Spelade innebandy en gång i julas och det var första gången på över ett år och det var rostigt men har man det så har man det.
 
Over and out!
 

Dagens Outfit

Hej!
Tänkte det var dags att presentera dagens outfit. Det är ju så att jag följer inga trender, jag skapar dem!
 
Idag har jag valt en lite ledigare stil, man vill ju liksom inte vara för mycket. Den läckra t-shirten är en gåva från Midnattsloppets huvudsponsor Nike. Den kan på sommaren med fördel matchas med ett par röda shorts. Jag gillar färgen helt enkelt, den syns men inte på ett alltför iögonfallande sätt. Byxorna kommer från Team Sportia och är fett sjukt sköna asså. Jag känner mig lös och ledig i dem och känner jag mig så blommar jag ut som människa och auran förstärks. Tycker de kan bäras både til fest och vardag och den tryckta urtvättade siffran 6 på de välsvarvade låren ger outfiten ytterligare en dimension. Lägg också märke till det djärva och medvetna valet att blotta en bit kalsong ovanför byxorna som enbart är ett sätt att väcka åtrå och djuriska lustar hos det motsatta könet, tihi!
Så har vi då hatten, ja vad kan jag säga, jag älskar accesoarer helt enkelt och den här är elegant och framhäver min runda huvudform. Vill man sen vara lite mer gangsta så tar man helt enkelt ett par coola glajor och kompletterar med.
 
 
 
 Hoppas ni har fått lite inspiration inför helgen.
 
Ha det så bra alla sötisar där ute!
 
Puss och kram

Återuppstånden från de döda

Hej!
Mina damer och herrar! Jag tycker det är dags att väcka liv i den här gamla bloggen igen. Världen har blivit så kall och fientlig så jag känner att jag åter behöver sprida kärlek och värme som är syftet med mina poetiska alster med inslag av viss verklighetsflykt.  Jag tror att senaste gången jag skrev var våren 2011 och jag var nyutexaminerad golfare. Det här är meningen att bara bli en återintroduktion av denna blogg för att jag sedan helt ska ta över cyberspace och bygga ett imperium. Det har ju runnit en del vatten under broarna sen senast men att dra en resumé vore meningslöst och du som läsare skulle somna halvvägs.
 
Jag är ju numera inte längre en naiv, sökande man på 20-någonting utan nu är jag en mogen, världsvan 30-åring med lätt grånande tinningar. Kommer detta att märkas i mina nya alster undrar säkert du nu? Förmodligen inte säger jag. Mitt barnsliga lättjefyllda sinne är oförändrat och genast talar jag emot mig själv när jag bara för två meningar sen ljög om att jag nu är mogen och världsvan. Förvanskande av sanningen är något jag kommer fortsätta med som tidigare. Hur skulle jag annars orka med mig själv om jag inte levde i förnekelse? Jag jobbar som alltid som så att jag utgår från en grundstory som är sann och sen kryddar jag och skruvar den för att plocka billiga komiska poänger, ofta på andras bekostnad. Så ni som rör er i min närhet, pass upp för jag tar inga fångar. Tanken är att jag även ska ha med lite seriösa inslag också. Märkte sist när jag höll på att skriva att jag hamnade i ett fack, det blev mycket upprepning och det var lite därför som jag ledsnade. Men nu är det ett nytt år och dags att ta upp det igen. Har saknat min lilla blogg, jag älskar att skriva och fantasi har jag så det räcker och blir över så jag hoppas verkligen att jag håller i den här gången.
 
Sådär då är jag alltså tillbaka och ni kan gå ut på gator och torg och fira.
 
Over and out!

Hej jag heter Johan och jag är golfare

Hej!
Så var det då klart, jag är numera godkänd golfare och kan ge mig ut på de gröna greenerna och farliga rufferna. Det gick väldigt smärtfritt. Jag har aldrig varit med om att få så mycket beröm i samband med bollsport. Ofta har man ju istället hört "byt ut den där jäveln", "va fan sysslar du med Moberg!". Men här var det ideligen beröm. Mannen som utbildade oss sa att det måste vara svenskt rekord i att få grönt kort vilket kanske inte är sant men ändå. Vi fick även en rekommendation om att vi ska slippa börja på 36+ i handicap och istället få ett officiellt handicap direkt på 36. Detta underlättar en del när man ska ut på banan och lira sen. Jag och Jocke skiljer oss en del i vår teknik. Jocke har som bekant rätt slappa handleder men är samtidigt van att slå med sin rosa handväska så han har en fin sving pojken. Jag är mer råbarkad och fast i handslaget efter mycket handledsträning genom åren. Så nu blir det att inhandla utrustning, tur man inte är någon materialspelare. Det är spelaren som gör klubban inte tvärtom. Hoppas de har klubborna i titan för jag ska egentligen inte hålla på med sporter med någon form av tillhygge. Golf är en gentlemannasport med mycket vett och etikettregler så jag undrar om det här en bra idé ändå. Mitt vokabulär brukar vara av det grövre slaget när det börjar gå dåligt. Så vi får se vad som händer när jag för tredje gången i rad slår ut bollen i skogen.

Sen så var det dags att hämta ut bilen från verkstaden. Och det visste man ju innan att det skulle vara som att bli våldtagen av utomjordingar. Tyvärr är jag ju helt okunnig på området och de skulle kunna lura i mig precis vad som helst. "Hydraulikpumpen till batteriet är trasigt" skulle de kunna säga och jag hade svarat "men oj då, byt den då kosta vad det kosta vill". Jag känner mig alltid som en idiot när jag pratar med bilmekaniker. Kan tänka mig att det är så andra känner när de pratar med mig. 8300 gick kalaset på men det drabbar ju ingen fattig. Det är fickpengar för mig. Har aldrig mindre än 10 000 på mig.

Over and out!

Crash boom bang

Hej!
Det har varit en omvälvande dag. Det började när jag drog upp persiennerna och såg att det flög snöflingor stora som vantar utanför. Det var allt annat än euforisk glädje man kände över detta faktum. Tog bilen till jobbet idag och det var jag inte ensam om. Stockholmstrafiken är verkligen hopplös. Jag började närma mig avfarten mot jobbet och började söka läge för ett filbyte. Jag vände mig om för att se om det var fritt och bilen var i rullning. Tyvärr var inte bilarna i min fil i rörelse så jag körde helt sonika in i bilen framför. Som tur var så hann jag reagera och stampa på bromsen men jag touchade bilen framför. Jag såg hur föraren bara flög ut ur bilen och jag förväntade mig en jävla avhyvling. Men han såg sin bil och att det inte hade blivit något på den och då såg han nöjd ut. Han konstaterade lite skadeglatt att "din kofångare är paj" sen hoppade han in igen och åkte. "Skitsamma" tänkte jag och körde vidare. Plötsligt började temperaturmätaren för motorvärmen röra sig oroväckande hastigt mot kokpunkten och snart så lyste det rött. Det var bara att stanna. Jag öppnade motorhuven men av vilken anledning vet jag inte för att be mig titta i en motor är som att be en analfabet tolka Björn Ranelid. Det visade sig att kylarväskan runnit ur så nu blir det verkstan för "The Red Pearl".

Idag var det även dags att ta första steget mot PGA-touren. Jag och Jocke tog första lektionen för att ta grönt kort i golf. Vi åkte till Ulriksdals Golfbana och möttes av våran lärare. En mycket skön gammal man som berättade att han började spela golf 1953. Han strök oss medhårs hela tiden och tjöt av upphetsning när vi dammade iväg bollen upp mot 200 meter. "Det här blir det mest lättförjänta pengar jag tjänat sen jag började med det här" sa han och jag och Jocke dunkade oss för bröstkorgarna som två silverryggar i en bergsgorillaflock. Så om ni söker mig i sommar så finns jag på golfbanan.

Hemfärden från jobbet var en svettig historia eftersom jag var tvungen att få hem bilen. Laddade upp med en 10-litersdunk med vatten. Det krävdes ett stopp på vägen hem för påfyllning av vatten men jag tog mig hem och det var med lättnat jag parkerade bilen. Nu lär väl detta bli en dyr historia eftersom jag samtidigt ska serva bilen och det innefattar kamremsbyte vilket inte är det billigaste.

Over and out!


Facebook

Hej!
Det sociala mediet Facebook är både en fantastisk och helt vidrig företeelse. Den är fantastisk på så sätt att numera slipper man prata med folk, man vet ändå allting som alla och det är ju skönt att slippa poänglösa samtal med någon man egentligen inte vill prata med, man vill bara vara uppdaterad med skvaller.

Vidrigheten är alla jävla poänglösa statusuppdateringar, jag vågar sticka ut hakan här och säga att allmänintresset för om någon kokar kaffe eller tvättar är något begränsad. Det roliga är att en status som "kokar kaffe" kan ge 15 kommentarer med helt meningslöst pladder. Vissa verkar vara väldigt sugna på uppmärksamhet när de lämnar ut precis allt hur de känner. Visserligen kan detta vara smaskigt att frossa i men oftast undrar jag vad fan de sysslar med. Man riktigt känner hur de söker sympati för missären de lever i med självömkeri.

Det är dock rätt roligt att glida runt och sprida sarkastista och ironiska kommentarer. De flesta som känner en vet att man skämtar men det är alltid någon som sväljer betet och då är den dagen räddad.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Over and out!

Tallinn

Hej!
I helgen så var vi ett gäng som begav oss österut, närmare bestämt till Tallinn. Jocke som nästan är ett ohälsosamt stort fan av Roxette hade tjatat med oss andra eftersom de skulle ha konsert där. Jocke var som ett barn på julafton när vi åkte, ögonen var uppspärrade och bara lös av ungdomlig naivitet. Lagom lång flygresa, det var upp i luften och sen direkt ner igen. När vi checkat in på hotellet så knackade det lite försynt på dörren. Jag gick och öppnade och utanför stod en liten gosse med gråtsvullna ögon. Där stod Jocke och han hade fått beskedet att konserten var inställd. Marie Fredriksson hade drabbats av strupkatarr. Han föll i min famn och jag strök honom faderligt och ömt över håret för att trösta honom.

Vi fick helt enkelt utforska Tallinn. Som en öststat så hade man en bild av slitna hus, skitigt, fattigt och människor som super utan en tand i käften. Denna fördom slogs snabbt i kras. Istället var det väldigt rent och snyggt. Gamla stan är en av europas bäst bevarade med byggnader så gamla som från tusentalet som numera blandas upp med det moderna Tallinn med stora köpcenter. Vi var alla väldigt positivt överraskade av staden.

                                                         Stefan och Jocke frotterar sig på torget i Tallin

På kvällen tänkte vi gå ut och se vad nattlivet hade att erbjuda. Vi dansanta och rytmiska svenskar skulle dansa skiten ur ryssarna. Vi blev tagna på sängen av skönheten hos de estniska kvinnorna. Vi stod med uppspärrade ögon och bara pekade, "titta där, och där, helvete!". Så att 30-årsdagen närmade sig glömdes snabbt bort och man blev en tonåring i sinnet igen. Så det var klackarna i taket fram till kl 5 på morgonen. Tyvärr kom verkligheten ikapp en dagen efter och man kände sig istället som en 40-åring både i kropp och själ. Vi spatserade runt i stan och imponerades av dess skönhet.

En resa till Tallinn är något jag starkt kan rekommendera, både om man vill vara kulturell eller partysugen.

Over and out!


 


IKEA

Hej!
Idag tog mig med viss ångest till IKEA i Kungens Kurva. Detta är ingen butik jag högaktar direkt men nu var jag så illa tvungen att åka dit. Naturligtvis var det proppfullt med folk så man fick passa hälsenorna från att bli påkörda av folk med fyndlusten i ögonen. Själv är jag ytterst målinriktad när jag ger mig ut på sådana här äventyr. Spontaninköp existerar inte i min värld utan jag köper det jag bestämt innan. Har förmodligen lätt autistiska drag för har jag en plan följer jag den slaviskt och skulle jag vara tvungen att göra en avvikelse drabbas jag av panik. Jag skulle köpa en madrass till bäddsoffan och jag läste av kartan och gick raka vägen dit där de skulle finnas och inte en blick slängde jag på några andra varor.

På IKEA fanns det naturligtvis en massa lyckliga par som spanade på potentiella inköp till kärlekslyan. Det gullades och klämdes och jag drabbades av akuta kväljningar. "Det kan väl du montera upp älskling, du som är så duktig" sa en tjej och strök sin pojkvän ömt över kinden. Man kunde se hur han växte två centimeter direkt. Överallt fanns de men i vissa fall var det tydligt vem som bestämde. Mannen skötte vagnen och plånboken men uppträdde i övrigt som en kuvad gammal Labrador. Jag hastade genast därifrån och njöt av känslan att kliva in i min tomma och tysta lägenhet.

Over and out!

Formen på G

Hej!
Efter en tung start på det nya året som inleddes med att jag krälade i min egen avföring och spydde som en kalv. Tur då att jag var i Sandhem så mamma kunde sitta bredvid och badda min panna och hålla handen. Vinterkräksjukan tar verkligen knäcken på en. Jag hade knappt återhämtat mig från det här, kört ett träningspass innan det var dags igen. En jävulsk förkylning som däckade mig helt, den innefattade även feber. Nu fanns ju inte mamma till hands heller så jag grät mig till sömns varje kväll. När skiten väl hade släppt så skulle jag börja träna igen. Jag och Jocke stegade ut till gymmet som vi har vid jobbet. Väl där inne stod Johan Wissman och spände sin muskulösa kropp. Jag tänkte att nu jävlar ska jag imponera och hoppade ner i roddmaskinen med imponerande smidighet. Körde fyra minuter och det började flimmra för ögonen. Ett par övningar till och jag var illamående och fick avbryta. Tur att Wissman hade gått då. Men efter denna fadäs så har träningen stegvis trappats upp och det börjar kännas bättre. Det känns inte ens som att jag startade på noll utan minus. Har ju även skaffat mig en PT som är så populärt. Han är väldigt hård och tar inga fångar om vi säger så. Ni känner honom som Joakim, jag känner honom som Hitler. Det här kan tära på vår vänskap eftersom jag inte är den som är så mottaglig för kritik när jag håller på med någon sport. Blir väldigt snarstucken och lätt sur eller sur jag blir vansinnig.

Jocke har nu fått mig att pröva på snöskolöpning. Vi gav oss ut i skogarna kring Stockholm och sprang.

Det var svårt med tekniken i början och jag stöp ett par gånger med upprörda uttryck till följd. Jocke skrattade emellertid rått och hånfullt åt min olycka. Men det var bra träning att pulsa runt i snön. Mjölsksyran sprutade ur öronen efter ett tag.

Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing
Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing.


Tekniken satt efter tag men på hemvägen fick jag kramp i vaderna. Fyra pass har genomförst den här veckan och det lär inte vara nån risk att jag slappar till med tanke på vem som rappar mig med piskan om jag inte ligger i.
Men känns skönt att vara igång och på uppgång igen.


Over and out!


Fight Club

Hej!
I lördags gjorde jag ett krogbesök med mina vänner Stefan, Jocke och en tysk kvinna som var och besökte Jocke. Vi är ett rätt hårdbarkat gäng som inte viker under för konflikter. För att uttrycka mig klart, vi tar ingen skit. Det finns ju alltid vissa sköningar som bara är ute efter bråk när de går ut och det är något jag aldrig förstått mig på. Vid minsta närkontakt, vilket är ganska svårt att undvika på ett trångt dansgolv så börjar de veva. Nu får det en kille som tyckte det var jätteroligt att stå och skrika i folks öron på väldigt nära håll. Stefan fick sig en rejäl salva. Mitt i dansens virvlar såg jag att Jocke började blåsa upp sin bröstkorg. Detta oroade mig lite eftersom det inte är så mycket att blåsa upp. Han tog tag i den här snubben som reagerade instinktivt. Jag insåg vad som höll på att hända, gick emellan tog tag i killen med mina välpumpade biceps och spände ögonen i honom. Det mina damer och herrar kan få även den tuffaste att bli knäsvag. Han blev genast from som ett lamm och lommade iväg. Jocke gav mig en spontan kram som tack för att jag räddade honom. Sen dansade vi vidare som om ingenting hade hänt.

Over and out!

Kontentan av för mycket krökande

Hej!
Nu har det varit dåligt med uppdateringar på ett tag igen. Jag är som en alkoholistperiodare, jag kör hårt i vissa perioder med uppdateringar och så kan jag helt plötsligt hålla upp ett bra tag. Men nu ger jag mig in i det igen. Tänkte berätta lite om den senaste veckan där det var mycket som hände. Vi i Midnattsloppsorganisationen drog till Finland i slutet av förra veckan för att konferera med våra finska kollegor. Vi tog båten och med det följer ju en viss typ av leverne. Vår upphöjde ledare hade tagit med guldkortet för här skulle det drickas sprit. På vägen över var det 95% finnar på båten och det är ett säreget folk. Aspackade medelålders skalliga män som sjöng karaoke. Karaoke på finska är något som man kan vara utan kan jag tala om och det lät som om någon höll på att strypa en katt. Väl i Finland var jag och Okim strängeligen förbjudna att gå i land. Vi bugade djupt av vördnad för vår ledare när han höll sitt förmaningstal. Så vi fick sitta i möte hela dagen och fick inte ens känna på den friska finska luften.

När alla möten var avklarade och vi hade slängt av de finska kollegorna la båten ut igen. Vi drog direkt till airhockeybordet för en hissnande turnering. Tidigare under dagen hade jag låtit Jocke slå mig men nu när det började gälla lite tänkte jag göra processen kort med honom. Jag gick upp till 6-2 (först till 7) men då såg jag att han började bli glansig i ögonen och darrig på underläppen. Så jag släppte upp honom till 6-6 innan jag ledsnade och dunkade in sjuan. I finalen ställdes jag öga mot öga med vår ledare och vad hade jag för val än att lägga mig platt. Sen var det på spriten och det är under sådana tillfällen man löser många problem i kreativa diskussioner. Problemet är bara att man inte kommer ihåg dagen efter va fan man sa. Jag och Jocke drog ner på dansgolvet som var överfullt av finska skolungdomar. Likt två gubbsjuka gamla farbröder svävade vi som gamar runt ett gnukadaver och vi svävade ända fram till kl 4 på morgonen. Det var en tung arbetsdag i fredags efter det kan jag lova.

Som den åldrande man jag är så borde ju tagit det lugnt efter detta marathon. Men icke, i lördags var det påt igen. Jocke hade samlat ihop en brokig skara människor som kände törst. Bl.a skålade vi och välkomnade hans syster Lina som nu ska flytta till Stockholm. Hon förklarade att hon vill vara lika cool som oss och bo i staden där det händer. Vi andra nickade förstående och välkomnade henne med öppna armar.

Resultatet av detta hårda leverne kom som ett brev på posten och nu har jag åkt på en dunderförkylning. Näsan rinner mer än Niagarafallen och förmodligen så är det kroppens sätt att säga: Du är för gammal för att leva så här för helvete!

Over and out!


We Will Rock You

Hej!
Igår när vardagstristessen och Jockes tönterier var som värst på kontoret kom vår av Gud upphöjde ledare Göran, alias Kim Jung-Il med ett glatt besked. "Grabbar var gör ni ikväll?" Svaret kom blixtsnabbt, "ingenting" sa vi i kör och såg ut som två fågelungar som väntar på att bli matade. Vår upphöjde ledare förklarade med en pondus som anstår en stor ledare att han hade två biljetter över till Queen-musikalen We will rock you på Cirkus. Jag som är ett gigantiskt Queen-fan tjöt och slog frivolter av lycka. Freddie Mercury är enligt min åsikt den bästa frontfigur musikvärlden har skådat. En fantastisk sångröst och en entertainer av guds nåde. Jag som sett Queens konsert från Wembley 1986 sju gånger på DVD var lite orolig att jag skulle göra för stora jämförelser med originalet som är oöverträffat.

Innan musikalen intog vi en tvårätters middag som var fantastisk god. Jag var mer uppspelt än ett barn på julaftons morgon och bara längtade efter att det skulle sätta igång. Det började inte bra med en låtslakt av Radio Ga Ga som var översatt till svenska. Jag skruvade besvärat på mig i stolen och började undra om det skulle fortsätta så här. Dialogen och handlingen var provocerande usel och banal men musiken tog sig. Huvudrollsinnehavarna visade sig ha fantastiska sångröster och det var ståpäls i flera av låtarna. Queen sitter inne på en fantastisk låtskatt men det kräver sin man att framföra det. Måste säga att de gjorde det väldigt väldigt bra och finalen med Bohemian Rhapsody var fullständigt magisk. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på We will rock you. Men ha överseende med handlingen, det var knappt att jag kunde det men musiken tog överhand som tur var. Dock inget kan mäta sig med originalet, Freddie är och förblir The King!

Over and out!


RSS 2.0