Anarkist!
Hej!
Nu har jag ballat ur helt. Struntar totalt i lagar och förordningar och bara följer vad min lust säger mig. Idag var jag bakis på jobbet och det var nog fan första och sista gången för så seg som jag var idag var mycket längesen. Var på Pubafton på Sägnernas igår och det blev några öl mer än vad det var tänkt från början. Jag var bjuden på förfest där jag hade blivit utmanad på Buzz. Från början trodde jag att vi skulle vara tre, fyra stycken men nej då. Det bara vällde in folk som på vilken studentfest som helst. Jag måste säga att Buzz är ett riktigt skitspel. Här trodde jag att det hade med allmänbildning att göra men när vinnaren vinner p.g.a kunskap i tecknade filmer då går det inte att ta på allvar. När dessutom vinnaren var allt annat än ödmjuk efter vinsten så blev jag ledsen och nedstämd. Har svårt för sånt och när jag vinner så behandlar jag alltid min motståndare med respekt. Väl ute på Sägnernas så blev det som sagt ett par öl mer än planerat men det blir så när byborna vill bjuda bygdens store son på öl eftersom de ser det som en ära (tack Larry).
Jag var allt annat än körbar i morse när jag satte mig i bilen men som sagt så är lagar nåt som jag inte tar den minsta notis om. Jag gjorde inte många knop idag och var vresig och tvär mot damerna i fabriken. De som i vanliga fall tindrar så med ögonen när jag majestätiskt kommer glidande med min truck med glad och vänlig uppsyn blev nu chockade av korta och sura svar. På tal om Kongsberg så har jag fått sparken därifrån och gör min sista dag imorgon. Hade blivit lovad två veckor till men nu gick fackordföranden in och satte stopp för det. Det är första gången jag har nån som helst kontakt med facket och det är ett härligt första intryck. Jag känner mig smutsig och våldtagen efter denna behandling och min arbetsmoral är lika med noll. De lämnar mig som ett kadaver åt gamarna och skrattar mig hånfullt rätt upp i ansiktet.
Som sagt sista dagen imorgon och sen direkt efter utstämplingen drar vi på träningsläger på Visingsö. En hård vecka väntar med sju fotbollsträningar på sex dagar. Det kommer göra gott åt sidofläsket.
Over and out
Helgen som gick
Hej!
Ja jag vet att det är tisdag och helgen ska för längesedan vara glömd och livet gått vidare. Men jag är en sådan extremt upptagen person så jag har inte hunnit skriva om det. Det var full rulle hela helgen och jag gav mig ingen tid för eftertanke och reflektion som är så viktig för att jag ska klara vardagen. Vi tar det från början.
I fredags hade jag planerat en lugn hemmaafton med några öl och film men eftersom jag är en extremt svag person så tackade jag ja utan att blinka när Ted och Fredrik undrade om jag var sugen att följa med till Sägnernas för lite dans och mjöddrickning. Jag är inte den som tackar nej när det bjuds till galej och nu var det ju faktiskt Streaplers som spelade. Fredrik var eld och lågor inför detta då han är en stor beundrare av dessa ärrade dansbandshjältar. Jag och Ted var mer skeptiska men vi ville inte såra den bräcklige Fredrik. Väl på Sägnernas kan man väl lugnt säga att vi var de yngsta, jag skulle gissa att medelåldern låg runt 45. Men lite ungt och mört kött fanns det allt. Sägnernas är ett riktigt danspalats och det här med dans är något jag inte riktigt behärskar. Jag bjöd upp en liten vän kvinna för en bugg, jag ryckte och slet i stackarn och utan någon som helst kontroll försökte jag snurra henne på ett briljant sett som jag tyckte då, men med lite perspektiv på det så är det bara att konstatera att jag inte är en ny Fred Astaire. Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär och det är väl inte så konstigt att det inte blir så mycket idkande av de vågrätta begäret när jag inte behärskar det lodrätta uttrycket. Sen blev det efterfest. Efterfest är något som man tycker är helt rätt när man väl är inne i det men dagen efter ångrar man det grovt.
Lördagen var det ingen rast och ro. Jag blev hämtad vid 12.30 av min gode vän Joakim och hans syster Lina. Joakim som är en elitidrottare av högsta rang skulle tävla och jag hade i ett svagt ögonblick lovat att följa med till Uddevalla för att se honom. Något märkt av fredagens eskapader hasade jag mig ut i bilen för avfärd. Vi hade trevligt samtal på vägen och kom fram till att jag skulle ta hand om all media eftersom Joakim har ett sådant stort ego och gärna häver ur sig hånfulla kommentarer om motståndare och jag tyckte att det var onödigt att ge dem den tändvätskan. Joakim springer 800 meter och han fick all den uppbackning han behövde för att göra en bra prestation. Väl i Uddevalla slöt även David och Sara upp. Med den stora staben så vann Joakim loppet och jublet visste inga gränser på en fullpackad stadio när han klev upp överst på prispallen. Jag tog en bild som skulle varit med här men p.g.a tekniska problem så blir det ingen (sorry Jocke). Väl hemma igen så var det iväg på nästa aktivitet. Spel och filmkväll och dubbeldejt kan man väl kalla det. Här spelade vi ett spel som innehöll kunskap och allmänbildning och då sopade jag naturligtvis banan med de övriga. Det var kattens lek med råttan och de avbröt spelet i ren frustration över min överlägsenhet.
Söndagen var också fullspäckad. På förmiddagen var jag och hämtade min morbror på sjukhuset då han äntligen skulle få komma hem för en dags permission. Själv drog jag sedan vidare på eftermiddagen till Borås för att bevittna när Elfsborg körde över Djurgården. Jag åkte med ett gäng äldre gentlemän och då åkte naturligtvis whiskeyflaskan fram. Jag sög på flaskan likt en lammunge som diar sin mor.
Jaha det här blev ju nästan lika långt som om jag skulle skriva mina memoarer.
Over and out
Sandaler!
Så fort det blir lite varmare i luften så sprider det sig en farsot över vårt i övrigt vackra land. Det är de här sandalerna med kardborreband jag tänker på. Jag tycker de är så vedervärdigt fula så jag skulle inte ta på mig sådana ens under pistolhot. Tyvärr så är det inte många som känner som jag där utan de tar gladeligen på sig de här vidriga fotbeklädnaderna. Det värsta är när par kommer i likadana och ser så lyckliga och frälsta ut. Där kan man verkligen snacka om white trash, den värsta sorten dessutom. Pricken över i:et är om de även bär likadana träningsoveraller och strumpor i sandalerna. Kan man verkligen ta en sådan person på allvar vad han än säger? Skulle jag möta Barack Obama i denna utstyrsel så spelar det ingen roll vilken grym retoriker han än var, jag hade bara skrattat och totalt negligerat honom. Nä fy fan ta bort dem ur sortimentet och bränn de som finns på bål. Jag skulle dansa och sjunga runt ett sådant bål likt en regnvädjande indian.
Over and out
Livets vändningar
Livet är en oförutsägbar företeelse där man aldrig vet vad som väntar bakom nästa krök. Min morbror Anders som alltid varit en fantastisk person som ställt upp vad man än bett honom om har drabbats av en stroke. I torsdags så kom en av hans jobbarkompisar upp till mig på jobbet och släppte bomben att han fått åka ambulans. Det gick genast en rysning genom hela kroppen eftersom Anders alltid har varit som en andra far till mig och min syster. Jag har varit och besökt honom både fredag och lördag och det är inte roligt att se en person som alltid stått en så nära inte längre komma ihåg sin ålder eller vad grannen heter. Nu är det ingen fara för liv men han har svårt att minnas och hittar inte ord när han ska förklara saker och ting. Det är märkligt hur Gud straffar de goda och belönar de onda. Det är egentligen bara två saker som är rättvist med livet och det är åldern och döden, det kan inga pengar i världen förändra.
Igår kväll var jag på inflyttningsfest i Jönköping. En salig blandning människor. Allt från sunkiga, långhåriga hårdrockare till eleganta och vältaliga akademiker som jag själv. Naturligtvis så var det lekar, detta djävulens gissel. Mycket tveksam lagindelning där mina lagkamrater helt saknade vinnarskalle vilket gjorde att vi blev sist. Inte konstigt att det vinnande laget vann eftersom de hade en deltagare som på permanent basis förenar sig i köttet med domaren. Nåväl det var en trevlig kväll men av förklarliga skäl så kände jag inte det där absoluta partysuget.
Nu börjar min sista vecka på Kongsber. Det känns skönt och det ska även bli skönt med lite påfyllning i den sinande plånboken.
Over and out
FF
Tystnaden råder i huset på Fällevägen och det är en underbar känsla. Mina föräldrar har med viss osäkerhet lämnat mig ensam i huset i två veckor. Det har varit mycket förmaningstal om vattning och andra sysslor som måste avklaras. I deras ögon är jag fortfarande 12 år och helt oförmögen att ta egna initiativ. Synd bara att jag jobbar dessa två veckor så jag kan inte njuta i full utsträckning av min ensamhet. Jag har alltså fått förlängt två veckor på Kongsberg. Var mycket osäker att tacka ja till detta då föregående veckas arbetsuppgifter inte kan beskrivas i tillräckligt negativa termer för att förstå innebörden. Men nu har jag blivit befordrad till truckförare de kommande två veckorna och det är ett helt okej arbete.
Igår var jag ute i Falköping på Plantis. Det var med extremt låga förväntningar som jag gjorde det traditionsenliga årliga besöket där. Var på förfest med några gamla polare från gymnasiet och i det sällskapet är lycka ett lika okänt begrepp som demokrati är i Nordkorea, så jag kände mig hemma. Väl ute på Plantis var det som vanligt, trångt och jävligt. Dans på det stället innebär att man ställer sig så stabilt man kan på dansgolvet och dansrörelserna innefattar att parera alla tacklingar man får och på det sättet framkallas rörelse som liknar dans. Det var ändå trevligt att träffa de gamla polarna och snacka lite. Dessutom satte jag V 75:an igår och nu kanske ni tror att jag är mångmiljonär men så är inte fallet. Någonstans strax över tusenlappen gav det men det är pengar det med.
Nu laddar jag för den kommande veckan. Det krävs mycket mental laddning eftersom min kollega på lagret ser det som sin stora uppgift att förtrycka mig så mycket det går. Det är ständiga hugg och pikar över att jag har en fin utbildning men ändå befinner mig på samhällets absoluta botten. Jag får till viss del skylla mig själv eftersom jag innan började att läsa var allt annat än ödmjuk inför min framtid. Men jag är som en gås, all kritik bara rinner av mig.
Over and out
Motivationsbrist
Det är en deppig och mörk vardag just nu. Mitt tillfälliga arbete på Kongsberg suger å det grövsta. Att sortera nackskyddsbyglar var inte det arbete jag såg framför mig när jag hoppade på högskoleutbildningen. Just nu har jag fan inte motivation att göra något alls. Jag fullständigt hatar detta arbete och nu så kom Mats och pratade om förlängning. Inför detta känner jag ingen glädje och tacksamhet utan mest ångest att behöva befinna mig i denna djävulens källare. Det har mest varit motgångar det senaste tiden och det äter sakta upp en inifrån. Jag vaknar på morgonen och sen är fan den dagen förstörd. Jag lever ett totalt kärlekslöst liv där jag knappt tycker om mig själv. Men snart vänder det woho!! Det är bara det att det går tio bakslag på varje framgång.
Måste ändå säga att jag fascineras av vissa industriarbetare. Någon klocka behöver man inte eftersom man vet exakt vad klockan är när vissa kommer förbi. Likt inprogrammerade robotar gör de samma procedur dag efter dag som hjärntvättade marionetter. Nu ska jag inte dra alla över en kam det är viktigt att poängtera men många beter sig iallafall så. Själv gör jag som vanligt allt för att mygla och min kreativitet på det området är oändligt.
Nej ha det så jävligt allihopa
Over and out
Tillbaka i verkligheten
När jag nu gick in på mitt sista pluggår och dessutom blev varslad från Kongsberg så lovade jag mig själv att aldrig mer sätta min fot på det stället. Men så igår så ringde min gamle chef Mats och med mycket ynklig och bedjande stämma bad han mig att komma tillbaka om än tillfälligt. Jag tänkte snabbt över mina ideal och vad jag tycker om det stället men eftersom jag lider total avsaknad av karaktär så sålde jag min själ likt en prostituerad till djävulen. Så imorse stämplade man in igen i den blåa uniformen. Det tog tid att komma igång att arbeta eftersom alla ville ha en bit av Kongsbergs egen superstjärna som kommit tillbaka. Alla stannade och pratade och jag säger inte nej till en pratstund om det betyder att jag kan undvika att arbeta. Som vanligt råder det totalt kaos på företaget och en så kallad polsk riksdag framstår som välstrukturerad i jämförelse. Mina arbetsuppgifter var att kontrollera och sortera bitar som ska skickas till kund. Jag finner inte ord för hur jävla tråkigt det är och efter en halvtimma började jag snegla på verktyg som skulle vara effektivast att ta livet av sig med. Man står där som en maskin och bara gör det man ska och den intellektuella stimulansen är lika med noll. Det är fan så mycket mer intellektuellt stimulerande att runka för då får man ju iallafall använda fantasin. Nåväl jag har bara jobb nästa vecka också och jag behöver pengarna eftersom jag fortfarande inte har någon inkomst.
Jävlar vad det åskar ute och jag har en stor fruktan för åska efter att blixten slog ner en gång mitt under en fotbollsmatch som jag var med i. Det är det mest traumatiska jag upplevt i mitt skyddade och äventyrslösa liv.
Imorgon är det Sandhems Marknad och då ska jag göra en insats för föreningen genom att sälja lotter. Vad gör man inte när de betalar ut sådana feta löner som det gör. Sen bär det av till Göteborg för en spritorgie hos Fredrik.
Over and out
