Akademiker och fotbollsdomare
Hej!
En väldigt sen uppdatering om söndagen. En söndag som gick i både dur och moll kan man lugnt säga. Det började i dur då jag äntligen fick träffa det lilla underverket Ellen Sofia Strängby, 2 veckor gammal. David visade stolt upp sin lilla dotter och jag hoppas innerligt att hon växer upp och blir som sin mor. David har nämligen helt tappat fotfästet och började med myndig stämma förklara att Strängby är ett namn som verkligen förpliktigar för det är en släkt med fina akademiska anor. Jag och Samuel tittade häpet på varandra. "Var fan kom den ifrån" var det enda jag kunde få ur mig. Sist jag kollade så är det en släkt med endast agronomiska anor d.v.s bönder. Nåväl det var med stolthet jag tog lilla Ellen i min famn och hon skrek inte ens, hon kände väl tryggheten från en stabil och varm människa.
Sen gick det över i moll för det var fotbollsmatch och det är vida känt vid det här laget att jag inte drar jämt med domarkåren. Vi har årets viktigaste match och då får vi en sådan där jävla pajas som springer runt och ska visa sin makt. Ni förstår säker vart det barkar? Jag fick än en gång syna det röda kortet, det tionde i karriären så det var ändå en liten milstolpe, föga smickrande dock. Men den här gången var den horribel. I första får jag ett gult för att jag petar bort bollen vid en frispark, fruktansvärt onödigt av mig. Men det andra, vid en närkamp så får vi en frispark mot oss och då utbrast jag och det här är ett direkt citat utan censur: "Det är ju axel mot axel domarn!". Detta var tydligen nog för att han skulle hala upp ännu ett kort. Alltså, är inte det en tillåten kommentar då kan vi fan lägga ner all fotboll för det kommer inte finnas en spelare tillgänglig p.g.a alla avstängningar. Jag tycker det är rent för jävligt att domarna inte har bättre känsla för spelet. Jag svor inte ens, jag fortsatte inte snacka och då ska det inte vara nåt kort, dessutom hade jag inte klagat nåt innan i matchen. Det värsta var att fanskapet flinade när han drog upp kortet. Domarkåren är ett jävla skämt och det står jag för. Sen att jag är ett skämt som fotbollsspelare, det är en annan diskussion det. Fast vi kanske ska tacka honom för efter min sorti så hämtade grabbarna upp ett 0-2 underläge till 2-2. Det blev mycket svordomar idag men jag hade mycket vrede inom mig.
Over and out
En väldigt sen uppdatering om söndagen. En söndag som gick i både dur och moll kan man lugnt säga. Det började i dur då jag äntligen fick träffa det lilla underverket Ellen Sofia Strängby, 2 veckor gammal. David visade stolt upp sin lilla dotter och jag hoppas innerligt att hon växer upp och blir som sin mor. David har nämligen helt tappat fotfästet och började med myndig stämma förklara att Strängby är ett namn som verkligen förpliktigar för det är en släkt med fina akademiska anor. Jag och Samuel tittade häpet på varandra. "Var fan kom den ifrån" var det enda jag kunde få ur mig. Sist jag kollade så är det en släkt med endast agronomiska anor d.v.s bönder. Nåväl det var med stolthet jag tog lilla Ellen i min famn och hon skrek inte ens, hon kände väl tryggheten från en stabil och varm människa.
Sen gick det över i moll för det var fotbollsmatch och det är vida känt vid det här laget att jag inte drar jämt med domarkåren. Vi har årets viktigaste match och då får vi en sådan där jävla pajas som springer runt och ska visa sin makt. Ni förstår säker vart det barkar? Jag fick än en gång syna det röda kortet, det tionde i karriären så det var ändå en liten milstolpe, föga smickrande dock. Men den här gången var den horribel. I första får jag ett gult för att jag petar bort bollen vid en frispark, fruktansvärt onödigt av mig. Men det andra, vid en närkamp så får vi en frispark mot oss och då utbrast jag och det här är ett direkt citat utan censur: "Det är ju axel mot axel domarn!". Detta var tydligen nog för att han skulle hala upp ännu ett kort. Alltså, är inte det en tillåten kommentar då kan vi fan lägga ner all fotboll för det kommer inte finnas en spelare tillgänglig p.g.a alla avstängningar. Jag tycker det är rent för jävligt att domarna inte har bättre känsla för spelet. Jag svor inte ens, jag fortsatte inte snacka och då ska det inte vara nåt kort, dessutom hade jag inte klagat nåt innan i matchen. Det värsta var att fanskapet flinade när han drog upp kortet. Domarkåren är ett jävla skämt och det står jag för. Sen att jag är ett skämt som fotbollsspelare, det är en annan diskussion det. Fast vi kanske ska tacka honom för efter min sorti så hämtade grabbarna upp ett 0-2 underläge till 2-2. Det blev mycket svordomar idag men jag hade mycket vrede inom mig.
Over and out
Inskränkt
Hej!
Mina tre år i Skåne har gett mig tillräckligt med intryck för resten av mitt liv. Nu har jag barrikaderat mig i Sandhem och åker sällan utanför 70-skyltarna och gör jag det känner jag mig genast osäker och vänder tillbaka illa kvickt. Jag lever ett inskränkt liv med industriarbete, fotbollsträning och festande i Sandhem. Man kan onekligen säga att jag är tillbaka på ruta ett. Det var inte det jag såg framför mig när jag satsade på en utbildning utan jag trodde att världen låg för mina fötter. Mycket tankar som går runt nu och jag vet inte vad jag vill. Ja en sak är jag absolut säker på, jobba på Kongsberg är inte min högsta prioritet för framtiden. Jag vill flytta igen men vet inte var. Sandhem rymmer inte mitt stora ego, det är för litet.
Igår var det match och pubkväll som stod på programmet. Jag deltog inte i matchen eftersom jag skadade foten i senaste matchen men var ändå med som en lidelsefull lagledare. Pojkarna klarar inte av att prestera om inte pappa är med. Men nu med det stödet i ryggen så gjorde pojkarna en fin insats, 1-1 borta mot topplaget Hjo var ett resultat som överträffade vår kalkyl. Sen var det pubkväll och jag bjöd på en dansuppvisning som får alla hiphopare att rodna av avundsjuka. Med perfekt kordination och taktkänsla rörde jag mig förföriskt framför en hänförd publik. Ja ni fattar ju själva orimligheten i det jag skriver utan det liknade mer ett desperat flaxande från en person som håller på att drunkna. Men nu ligger tydligen allt på Facebook så det är lika bra att förminska sin insats så mycket det går för att inte ge vatten på kvarnen åt alla som bara väntar på att få hugga kniven i ryggen på en.
Over and out
Mina tre år i Skåne har gett mig tillräckligt med intryck för resten av mitt liv. Nu har jag barrikaderat mig i Sandhem och åker sällan utanför 70-skyltarna och gör jag det känner jag mig genast osäker och vänder tillbaka illa kvickt. Jag lever ett inskränkt liv med industriarbete, fotbollsträning och festande i Sandhem. Man kan onekligen säga att jag är tillbaka på ruta ett. Det var inte det jag såg framför mig när jag satsade på en utbildning utan jag trodde att världen låg för mina fötter. Mycket tankar som går runt nu och jag vet inte vad jag vill. Ja en sak är jag absolut säker på, jobba på Kongsberg är inte min högsta prioritet för framtiden. Jag vill flytta igen men vet inte var. Sandhem rymmer inte mitt stora ego, det är för litet.
Igår var det match och pubkväll som stod på programmet. Jag deltog inte i matchen eftersom jag skadade foten i senaste matchen men var ändå med som en lidelsefull lagledare. Pojkarna klarar inte av att prestera om inte pappa är med. Men nu med det stödet i ryggen så gjorde pojkarna en fin insats, 1-1 borta mot topplaget Hjo var ett resultat som överträffade vår kalkyl. Sen var det pubkväll och jag bjöd på en dansuppvisning som får alla hiphopare att rodna av avundsjuka. Med perfekt kordination och taktkänsla rörde jag mig förföriskt framför en hänförd publik. Ja ni fattar ju själva orimligheten i det jag skriver utan det liknade mer ett desperat flaxande från en person som håller på att drunkna. Men nu ligger tydligen allt på Facebook så det är lika bra att förminska sin insats så mycket det går för att inte ge vatten på kvarnen åt alla som bara väntar på att få hugga kniven i ryggen på en.
Over and out
Stålmannen
Hej!
Det har varit full fart i helgen med fredagen som höjdpunkt. Det var fullt tryck och de gråa håren har blivit allt fler. Det sliter att leva ett rock n roll liv. Först var det match mot de överlägsna serieledarna Skultorp. Det såg på förhand ut att bli en övermäktig uppgift. Jag som för dagen var utsedd till lagkapten kände mig som ledaren för Spartanerna vid slaget vid Thermopyle som skulle leda min lilla armè mot över en miljon Perser. Utgången av detta slag höll på att sluta som originalet vi stred tappert mot den på förhand övermäktige motståndaren och slutresultatet stannade vid 0-1. Jag måste säga att jag är stolt över mina tappra soldater som kämpade i ett fruktansvärt väder och med medvetandet att alla våra vänner satt i ett hus någonstans och förfestade och njöt av livet medans vi slogs för våra liv. Men det är sådana här förhållanden som formar karaktärer och det visade vi verkligen att vi har.
Efter matchen var det snabba puckar som gällde. Jag som i vanliga fall är oerhört seg på att komma in och ut ur duschen var som Stålmannen i en telefonkiosk. Lukten av öl och ljudet av klackar i taket gjorde att jag svidade om på ett ögonblick, nåja men snabbt iallafall. Som vanligt så blir man sviken av sina så kallade vänner för det var inbokat förfest hos Ingela men utan att ha meddelat festens medelpunkt att det var flyttat så satt de hånskrattandes på annat håll och raljerade över min person. Jag hittade rätt till slut och efter diverse utskällniningar var jag på gott humör igen. Kvällens höjdpunkt var Scotts som spelade på Sägnernas och när jag skriver höjdpunkt förstår ni att nöjesutbudet är vad det är här. Det var en diger folksamling på Sägnernas ja mer än vad som bor i hela i Sandhem. Det var så satans trångt så att leta efter någon speciell person var ett omöjligt uppdrag det var en ren slump att man råkade stöta på den man sökte. För en gångs skull så hade jag lite självinsikt och dansade i måttliga mängder för att inte göra mig till åtlöje. På ett sådant här tillfälle visar människan upp hela sitt breda spektra. Från ömhet och kärleksfullhet till lögner och lömska ränksmiderier. Det är fascinerande att se hur olika vi är.
Som vanligt så blev det efterfest och som vanligt så är det inget begåvat beslut. Vi gick hem till den handikappade Stefan och snodde hans öl i kylen och eftersom han inte kan göra motstånd så var det ett lätt byte. Vid femtiden lullade jag hem som en slagen man. Väcktes sen framåt halvt tolv av att telefonen ringde. Det var Ingela som likt en lärka kvittrade glatt på andra sidan luren. Själv lät jag som en rökskadad kråka men svarade ändå utförligt på frågorna. Det var dags att ta sig upp för ännu en meningslös dag i ett meningslöst liv.
Over and out
Det har varit full fart i helgen med fredagen som höjdpunkt. Det var fullt tryck och de gråa håren har blivit allt fler. Det sliter att leva ett rock n roll liv. Först var det match mot de överlägsna serieledarna Skultorp. Det såg på förhand ut att bli en övermäktig uppgift. Jag som för dagen var utsedd till lagkapten kände mig som ledaren för Spartanerna vid slaget vid Thermopyle som skulle leda min lilla armè mot över en miljon Perser. Utgången av detta slag höll på att sluta som originalet vi stred tappert mot den på förhand övermäktige motståndaren och slutresultatet stannade vid 0-1. Jag måste säga att jag är stolt över mina tappra soldater som kämpade i ett fruktansvärt väder och med medvetandet att alla våra vänner satt i ett hus någonstans och förfestade och njöt av livet medans vi slogs för våra liv. Men det är sådana här förhållanden som formar karaktärer och det visade vi verkligen att vi har.
Efter matchen var det snabba puckar som gällde. Jag som i vanliga fall är oerhört seg på att komma in och ut ur duschen var som Stålmannen i en telefonkiosk. Lukten av öl och ljudet av klackar i taket gjorde att jag svidade om på ett ögonblick, nåja men snabbt iallafall. Som vanligt så blir man sviken av sina så kallade vänner för det var inbokat förfest hos Ingela men utan att ha meddelat festens medelpunkt att det var flyttat så satt de hånskrattandes på annat håll och raljerade över min person. Jag hittade rätt till slut och efter diverse utskällniningar var jag på gott humör igen. Kvällens höjdpunkt var Scotts som spelade på Sägnernas och när jag skriver höjdpunkt förstår ni att nöjesutbudet är vad det är här. Det var en diger folksamling på Sägnernas ja mer än vad som bor i hela i Sandhem. Det var så satans trångt så att leta efter någon speciell person var ett omöjligt uppdrag det var en ren slump att man råkade stöta på den man sökte. För en gångs skull så hade jag lite självinsikt och dansade i måttliga mängder för att inte göra mig till åtlöje. På ett sådant här tillfälle visar människan upp hela sitt breda spektra. Från ömhet och kärleksfullhet till lögner och lömska ränksmiderier. Det är fascinerande att se hur olika vi är.
Som vanligt så blev det efterfest och som vanligt så är det inget begåvat beslut. Vi gick hem till den handikappade Stefan och snodde hans öl i kylen och eftersom han inte kan göra motstånd så var det ett lätt byte. Vid femtiden lullade jag hem som en slagen man. Väcktes sen framåt halvt tolv av att telefonen ringde. Det var Ingela som likt en lärka kvittrade glatt på andra sidan luren. Själv lät jag som en rökskadad kråka men svarade ändå utförligt på frågorna. Det var dags att ta sig upp för ännu en meningslös dag i ett meningslöst liv.
Over and out
Alla vägar bär till.....
Ja i vanliga fall så är det ju Rom men i mitt fall är det inte lika flärdfullt. Va jag än tar mig för så verkar min väg vara utstakad till Kongsberg Automotive AB. Nu är jag tillbaka igen till en något återhållsam glädje. Det verkar vara stört omöjligt att få ett HR-jobb så jag får köra truck istället. Kan ju trösta mig med att jag är Kongsbergs bäst utbildade truckförare. Det jag slås av är att företagsledningen är otroligt inkompetent i att ta hand om sin personal. Som utbildad personalvetare dör en liten bit av mig varje dag när jag hör hur folk behandlas. Människorna som jobbar i fabriken verkar ses som någon förslitningsvara som inte har större värde än skruvmejseln som hänger på väggen. Uppmuntran är ett begrepp som är lika obekant för de högre cheferna som porrfilm är för amishfolket. Nej det skulle behövas en varm, ödmjuk personalansvarig som ser människorvärde i varje individ och låter dem veta om det också, ja typ en sån som jag själv som inte bara drivs med dollartecken framför ögonen.
Over and out
Over and out
