Stekarhelg!
Hej!
Nu är jag tillbaka med nya bulletiner så stoppa pressarna. Igår var en riktig stekardag både på det ena och andra sättet. Jag, Putte och Samuel satte oss på tåget och drog till Göteborg för en helg hos vår självgode kamrat David. Redan på tåget ner så korkade vi upp och Putte som är rätt glad i spriten ville börja sjunga på tåget men vi hindrade honom från att göra oss till totalt åtlöje. På Centralstationen i Göteborg stod David och väntade med sin fjolliga rosa Toyota Corolla som skulle ta oss till paradiset som han så euforiskt uttryckte sig. Väl framme i Davids bostad fick vi bevittna hans fästmö Saras allt större mage, snart så är det dags för tillökning i familjen Strängby/Jönsson. Vi hade inte ens hunnit få av oss skorna innan David hade hällt upp groggar som med glödande aptit sveptes. Sen drog vi ut till skärgården för sol och bad. Väl vid spårvagnen så ifrågasatte jag genast om vi verkligen var i Göteborg, det liknande nämligen mer Calcutta och som några jävla indier packades vi in i en proppfull vagn. Skönt att stå där som packade sillar i en temperatur som var klart över medel och lyssna på göteborgsvitsar som haglade runt en. Väl ute i skärgården väntade en underbar dag solen stekte från en klarblå himmel och det sprakade gott i sidofläsket. Som de äkta stekare vi är så hade vi naturligtvis med oss champagne ut. Folket runt omkring oss tittade storögt och imponerat när korken flög i luften. Jag höll ett känsloladdat tal om den heliga treenigheten tro, hopp och kärlek och det glimmade till i Samuels ögon, han tyckte det var så vackert och han sa med darrande röst att jag fångade precis så som han kände. Det blev även ett dopp i havet, men där låg man inte i för länge. Temperaturen måste varit ungefär 5 cm om ni förstår vad jag menar?
Väl hemma hos David igen så var det matlagning. Med två professionella kockar i teamet så lät jag mig ledas av dessa likt en själsdöd proletär. David styrde och ställde och demokrati är ett begrepp David är lika främmande för som Hitler var. Det pekades konstant med hel hand och nåt uppmuntrande när jag lyckades skala den där sparrisen var det inte tal om. Nåväl denna matlagning resulterade i en fyrarätters och det var fantastiskt gott. Under kvällen blev det allt mer tydligt att Putte hade riktat in sig på att knäcka mig med ständiga hugg och spydiga kommentarer. Jag tycker ändå att det hedrar honom att han försöker sig på ett sådant omöjligt uppdrag att få mig ur balans. Man ska sikta högt men i detta fallet blev det mest löjeväckande och patetiskt. Sen drog vi ut på stan. Vilken fantastisk kväll, vilket väder! Det var som att befinna sig vid medelhavet. Tyvärr så var jag tvungen att åka hem med nattåget till Falköping eftersom det idag var dags att tömma och städa min lägenhet i Kristianstad. Det är verkligen fruktansvärt tråkigt att flytta. Allt jävla bärande och kånkande. Men nu är det ute och jag kan lägga min tid i Kristianstad bakom mig och återgå till rötterna. Tyvärr så måste jag stanna här en natt till eftersom jag måste skriva på lite papper imorgon. Så nu sitter jag här på golvet som en jävla hippie med enbart en madrass och datorn som inredning, ingen tv. Det blir en lång söndagskväll. Imorgon bär det av hem igen.
Das was alle
Over and out
Nu är jag tillbaka med nya bulletiner så stoppa pressarna. Igår var en riktig stekardag både på det ena och andra sättet. Jag, Putte och Samuel satte oss på tåget och drog till Göteborg för en helg hos vår självgode kamrat David. Redan på tåget ner så korkade vi upp och Putte som är rätt glad i spriten ville börja sjunga på tåget men vi hindrade honom från att göra oss till totalt åtlöje. På Centralstationen i Göteborg stod David och väntade med sin fjolliga rosa Toyota Corolla som skulle ta oss till paradiset som han så euforiskt uttryckte sig. Väl framme i Davids bostad fick vi bevittna hans fästmö Saras allt större mage, snart så är det dags för tillökning i familjen Strängby/Jönsson. Vi hade inte ens hunnit få av oss skorna innan David hade hällt upp groggar som med glödande aptit sveptes. Sen drog vi ut till skärgården för sol och bad. Väl vid spårvagnen så ifrågasatte jag genast om vi verkligen var i Göteborg, det liknande nämligen mer Calcutta och som några jävla indier packades vi in i en proppfull vagn. Skönt att stå där som packade sillar i en temperatur som var klart över medel och lyssna på göteborgsvitsar som haglade runt en. Väl ute i skärgården väntade en underbar dag solen stekte från en klarblå himmel och det sprakade gott i sidofläsket. Som de äkta stekare vi är så hade vi naturligtvis med oss champagne ut. Folket runt omkring oss tittade storögt och imponerat när korken flög i luften. Jag höll ett känsloladdat tal om den heliga treenigheten tro, hopp och kärlek och det glimmade till i Samuels ögon, han tyckte det var så vackert och han sa med darrande röst att jag fångade precis så som han kände. Det blev även ett dopp i havet, men där låg man inte i för länge. Temperaturen måste varit ungefär 5 cm om ni förstår vad jag menar?
Väl hemma hos David igen så var det matlagning. Med två professionella kockar i teamet så lät jag mig ledas av dessa likt en själsdöd proletär. David styrde och ställde och demokrati är ett begrepp David är lika främmande för som Hitler var. Det pekades konstant med hel hand och nåt uppmuntrande när jag lyckades skala den där sparrisen var det inte tal om. Nåväl denna matlagning resulterade i en fyrarätters och det var fantastiskt gott. Under kvällen blev det allt mer tydligt att Putte hade riktat in sig på att knäcka mig med ständiga hugg och spydiga kommentarer. Jag tycker ändå att det hedrar honom att han försöker sig på ett sådant omöjligt uppdrag att få mig ur balans. Man ska sikta högt men i detta fallet blev det mest löjeväckande och patetiskt. Sen drog vi ut på stan. Vilken fantastisk kväll, vilket väder! Det var som att befinna sig vid medelhavet. Tyvärr så var jag tvungen att åka hem med nattåget till Falköping eftersom det idag var dags att tömma och städa min lägenhet i Kristianstad. Det är verkligen fruktansvärt tråkigt att flytta. Allt jävla bärande och kånkande. Men nu är det ute och jag kan lägga min tid i Kristianstad bakom mig och återgå till rötterna. Tyvärr så måste jag stanna här en natt till eftersom jag måste skriva på lite papper imorgon. Så nu sitter jag här på golvet som en jävla hippie med enbart en madrass och datorn som inredning, ingen tv. Det blir en lång söndagskväll. Imorgon bär det av hem igen.
Das was alle
Over and out
Ekåsen!
Hej!
Då har ännu en fest på Ekåsen gått av stapeln. Denna årliga raggarfest på vår fina gamla festplats. Det är en salig blandning av människor allt från äckliga och okultiverade raggare till intellektuella akademiker som jag själv. För att förstå tjusningen med den här festen så bör man nog vara härifrån. Utomstående kan finna det jävligt bonnigt och vidrigt. I år var det ovanligt lite folk faktiskt men mig gör det inget, människor är inga goda varelser så det var lika bra. Innan festen så spelade vi match i Karlsborg. Det var en bedrövlig tillställning som slutade med förlust med 2-1. Vi var genomusla och ska vara nöjda med att det "bara" slutade 2-1. Själv fick jag kliva av med känningar i baksidan av låret. En skada som jag haft ständigt återkommande de senaste 10 åren.
Innan Ekåsen så var jag på förfest hos Larry. Där gick shotsen på högtryck och att tacka nej skulle bara mötas med förakt och hånfulla kommentarer så som den svamp jag är sög jag i mig all sprit som hälldes upp i glaset. Samuel bjöd och bjöd men hamnade själv en bit efter eftersom han fuskade med drickandet. Riktigt lågt beteende. Själv höll jag på att göra en stackars kvinna blind när jag skulle öppna en kapsyl med en snusdosa. Så fort det kommer till någon form av utförande med händer så är jag totalt värdelös och träffade henne precis ovanför ögat.
Over and out
Då har ännu en fest på Ekåsen gått av stapeln. Denna årliga raggarfest på vår fina gamla festplats. Det är en salig blandning av människor allt från äckliga och okultiverade raggare till intellektuella akademiker som jag själv. För att förstå tjusningen med den här festen så bör man nog vara härifrån. Utomstående kan finna det jävligt bonnigt och vidrigt. I år var det ovanligt lite folk faktiskt men mig gör det inget, människor är inga goda varelser så det var lika bra. Innan festen så spelade vi match i Karlsborg. Det var en bedrövlig tillställning som slutade med förlust med 2-1. Vi var genomusla och ska vara nöjda med att det "bara" slutade 2-1. Själv fick jag kliva av med känningar i baksidan av låret. En skada som jag haft ständigt återkommande de senaste 10 åren.
Innan Ekåsen så var jag på förfest hos Larry. Där gick shotsen på högtryck och att tacka nej skulle bara mötas med förakt och hånfulla kommentarer så som den svamp jag är sög jag i mig all sprit som hälldes upp i glaset. Samuel bjöd och bjöd men hamnade själv en bit efter eftersom han fuskade med drickandet. Riktigt lågt beteende. Själv höll jag på att göra en stackars kvinna blind när jag skulle öppna en kapsyl med en snusdosa. Så fort det kommer till någon form av utförande med händer så är jag totalt värdelös och träffade henne precis ovanför ögat.
Over and out
DR Jekyll och Mr Hyde
Hej!
Ja då har jag slagit till igen. Den i vanliga fall så lugne och timide man jag är har en betydligt mörkare sida som då och då kommer fram eller ja rätt så ofta när det handlar om sport. Igår så var jag med och spelade med b-laget eftersom jag varit borta ett tag och behöver matchträning. Till en början var det lugnt, jag gjorde till och med mål på ett hissnande långskott som gjorde att nätmaskorna höll på att spricka. Matchen fortskred utan några incidenter till slutet då jag tar bollen och springer med den, får en glidtackling från sidan som enbart träffar min fot, inte i närheten av bollen. Jag rullade runt och skrek av smärta i gräset, något teatraliskt men va fan här gäller det att skaffa sig fördelar han träffade trots allt enbart min fot. Jag fick inte ens frispark och det var vad som krävdes för att få mitt bräckliga psyke att balla ur. Jag hade visserligen ett gult kort innan från en sen tackling. Min far bevittnade det hela och sa att han förstod direkt vad som komma skulle när jag ställde mig upp. "Jag såg hur du kokade av ilska" var hans kommentar. När så i nästa sekvens de får en billig frispark utanför vårt straffområde, tappade jag fattningen. Skällde ut domaren totalt och han halade instinktsfullt upp det röda kortet. Det är lite svårt att förklara vad som händer i mitt huvud i sådana här lägen. Men allt rationellt tänkande slås ut totalt och det bara rusar i skallen på mig. Jag får ofta höra hur lugn jag verkar av folk som inte har sett mig i idrottsammanhang men här i Sandhem var det ingen som direkt höjde på ögonbrynen utan de bara konstaterade att "Moberg är hemma igen". På vägen ut från planen stod det en mamma och började skälla på mig och mitt beteende. I det här läget så var jag inte direkt mottaglig för kritik så jag bad henne på ett mindre gentlemannamässigt sätt att vara tyst. Så man kan väl säga att jag är urtypen för Dr Jekyll och Mr Hyde. I vanliga fall lugn som en filbunke men så byter jag skepnad till en psykopat när hamnar i tävlingssituationer.
Das was alle!
Ja då har jag slagit till igen. Den i vanliga fall så lugne och timide man jag är har en betydligt mörkare sida som då och då kommer fram eller ja rätt så ofta när det handlar om sport. Igår så var jag med och spelade med b-laget eftersom jag varit borta ett tag och behöver matchträning. Till en början var det lugnt, jag gjorde till och med mål på ett hissnande långskott som gjorde att nätmaskorna höll på att spricka. Matchen fortskred utan några incidenter till slutet då jag tar bollen och springer med den, får en glidtackling från sidan som enbart träffar min fot, inte i närheten av bollen. Jag rullade runt och skrek av smärta i gräset, något teatraliskt men va fan här gäller det att skaffa sig fördelar han träffade trots allt enbart min fot. Jag fick inte ens frispark och det var vad som krävdes för att få mitt bräckliga psyke att balla ur. Jag hade visserligen ett gult kort innan från en sen tackling. Min far bevittnade det hela och sa att han förstod direkt vad som komma skulle när jag ställde mig upp. "Jag såg hur du kokade av ilska" var hans kommentar. När så i nästa sekvens de får en billig frispark utanför vårt straffområde, tappade jag fattningen. Skällde ut domaren totalt och han halade instinktsfullt upp det röda kortet. Det är lite svårt att förklara vad som händer i mitt huvud i sådana här lägen. Men allt rationellt tänkande slås ut totalt och det bara rusar i skallen på mig. Jag får ofta höra hur lugn jag verkar av folk som inte har sett mig i idrottsammanhang men här i Sandhem var det ingen som direkt höjde på ögonbrynen utan de bara konstaterade att "Moberg är hemma igen". På vägen ut från planen stod det en mamma och började skälla på mig och mitt beteende. I det här läget så var jag inte direkt mottaglig för kritik så jag bad henne på ett mindre gentlemannamässigt sätt att vara tyst. Så man kan väl säga att jag är urtypen för Dr Jekyll och Mr Hyde. I vanliga fall lugn som en filbunke men så byter jag skepnad till en psykopat när hamnar i tävlingssituationer.
Das was alle!
OJOJOJ
Hej!
Jag har varit slarvig igen med uppdateringar här trots att det har hänt väldigt mycket det sista men jag har varit så emotionellt utmattad så jag har inte orkat skriva. Ja var fan ska jag börja. Jag har nu avslutat min utbildning på PA-programmet på Högskolan Kristianstad och är numera sandhemsbo igen vilket ger upphov till blandande känslor. Förra måndagen så hade vi opponering på vår uppsats, det gick väl hyfsat en större del av opponeringen, vår examinator hade visa synpunkter och så precis när man trodde att det var klart, att vi hade kommit undan hyfsat lätt iallafall så släppte hon bomben. Vår uppsats stod under granskning för plagiat. Jag trodde fan min haka skulle trilla ner i golvet. Vi har fan inte plagierat nåt. Det var en tung dag med sömnsvårigheter och mycket tankar. Men som tur var så blev det inget med det. Vi får skriva om lite så ska det bli bra.
I torsdags hade vi examenscermoni i Heliga Trefaldiga Kyrkan i Kristianstad. Det var en fin anordnad cermoni, lagom lång och inga sega och utdragna tal som gör ögonlicken ofantligt tunga. Vi fick en ros och ett kuvert med nåt slags intyg att vi genomgått utbildningen även fast det mest såg ut som vem som helst hade kunnat skriva ut den från datorn. Min familj tog ledigt från sitt späckade schema för att besöka mig vilket uppskattas från en luttrad man som jag.
I lördags skulle vi ha en avslutningsfest med klassen. Ska man vara snäll och det ska man ju så var det något begränsad uppslutning. Jag tror vi var sju stycken till slut på en klass med runt 50 studenter. Det blev en ganska lugn afton förutom några överförfriskade kamrater som höjde ljudvolymen med 700 procent utan någon egentlig anledning.
Igår så for jag då hem till Sandhem för att på nytt bli sandhemsbo. Det blev emellertid inte mycket vila utan det var bara hem med grejerna packa väskan se Federer slå in matchbollen mot Söderling och sen vidare för att spela match. Jag tänker inte ge något utförligt matchreferat utan konstaterar bara att det gick åt helvete.
Idag så har jag varit på arbetsförmedlingen och anmält mig som arbetslös. Jag fick det uppmuntrande beskedet att hon på arbetsförmedlingen inte trodde att jag var berättigad någon ersättning alls. Det känns ju jävligt upplyftande. Va fan ska jag leva på? 27 år och bor hemma hos mina föräldrar utan inkomst. Ska jag behöva gå tillbaks till de tidiga tonåren och få månadspeng eller va fan händer. Här har man genomgått en högskoleutbildning och förväntas bli en av samhällets stöttepelare och istället blir man det absoluta bottenskrapet. Jag tackar det fantastiska svenska systemet som uppmuntrar till utbildning och kompetensutveckling men som inte har nåt jävla skyddsnät nu när läget är som det är i samhället.
Over and out
Jag har varit slarvig igen med uppdateringar här trots att det har hänt väldigt mycket det sista men jag har varit så emotionellt utmattad så jag har inte orkat skriva. Ja var fan ska jag börja. Jag har nu avslutat min utbildning på PA-programmet på Högskolan Kristianstad och är numera sandhemsbo igen vilket ger upphov till blandande känslor. Förra måndagen så hade vi opponering på vår uppsats, det gick väl hyfsat en större del av opponeringen, vår examinator hade visa synpunkter och så precis när man trodde att det var klart, att vi hade kommit undan hyfsat lätt iallafall så släppte hon bomben. Vår uppsats stod under granskning för plagiat. Jag trodde fan min haka skulle trilla ner i golvet. Vi har fan inte plagierat nåt. Det var en tung dag med sömnsvårigheter och mycket tankar. Men som tur var så blev det inget med det. Vi får skriva om lite så ska det bli bra.
I torsdags hade vi examenscermoni i Heliga Trefaldiga Kyrkan i Kristianstad. Det var en fin anordnad cermoni, lagom lång och inga sega och utdragna tal som gör ögonlicken ofantligt tunga. Vi fick en ros och ett kuvert med nåt slags intyg att vi genomgått utbildningen även fast det mest såg ut som vem som helst hade kunnat skriva ut den från datorn. Min familj tog ledigt från sitt späckade schema för att besöka mig vilket uppskattas från en luttrad man som jag.
I lördags skulle vi ha en avslutningsfest med klassen. Ska man vara snäll och det ska man ju så var det något begränsad uppslutning. Jag tror vi var sju stycken till slut på en klass med runt 50 studenter. Det blev en ganska lugn afton förutom några överförfriskade kamrater som höjde ljudvolymen med 700 procent utan någon egentlig anledning.
Igår så for jag då hem till Sandhem för att på nytt bli sandhemsbo. Det blev emellertid inte mycket vila utan det var bara hem med grejerna packa väskan se Federer slå in matchbollen mot Söderling och sen vidare för att spela match. Jag tänker inte ge något utförligt matchreferat utan konstaterar bara att det gick åt helvete.
Idag så har jag varit på arbetsförmedlingen och anmält mig som arbetslös. Jag fick det uppmuntrande beskedet att hon på arbetsförmedlingen inte trodde att jag var berättigad någon ersättning alls. Det känns ju jävligt upplyftande. Va fan ska jag leva på? 27 år och bor hemma hos mina föräldrar utan inkomst. Ska jag behöva gå tillbaks till de tidiga tonåren och få månadspeng eller va fan händer. Här har man genomgått en högskoleutbildning och förväntas bli en av samhällets stöttepelare och istället blir man det absoluta bottenskrapet. Jag tackar det fantastiska svenska systemet som uppmuntrar till utbildning och kompetensutveckling men som inte har nåt jävla skyddsnät nu när läget är som det är i samhället.
Over and out
