johanstankar

Hej!
Så var det då klart, jag är numera godkänd golfare och kan ge mig ut på de gröna greenerna och farliga rufferna. Det gick väldigt smärtfritt. Jag har aldrig varit med om att få så mycket beröm i samband med bollsport. Ofta har man ju istället hört "byt ut den där jäveln", "va fan sysslar du med Moberg!". Men här var det ideligen beröm. Mannen som utbildade oss sa att det måste vara svenskt rekord i att få grönt kort vilket kanske inte är sant men ändå. Vi fick även en rekommendation om att vi ska slippa börja på 36+ i handicap och istället få ett officiellt handicap direkt på 36. Detta underlättar en del när man ska ut på banan och lira sen. Jag och Jocke skiljer oss en del i vår teknik. Jocke har som bekant rätt slappa handleder men är samtidigt van att slå med sin rosa handväska så han har en fin sving pojken. Jag är mer råbarkad och fast i handslaget efter mycket handledsträning genom åren. Så nu blir det att inhandla utrustning, tur man inte är någon materialspelare. Det är spelaren som gör klubban inte tvärtom. Hoppas de har klubborna i titan för jag ska egentligen inte hålla på med sporter med någon form av tillhygge. Golf är en gentlemannasport med mycket vett och etikettregler så jag undrar om det här en bra idé ändå. Mitt vokabulär brukar vara av det grövre slaget när det börjar gå dåligt. Så vi får se vad som händer när jag för tredje gången i rad slår ut bollen i skogen.

Sen så var det dags att hämta ut bilen från verkstaden. Och det visste man ju innan att det skulle vara som att bli våldtagen av utomjordingar. Tyvärr är jag ju helt okunnig på området och de skulle kunna lura i mig precis vad som helst. "Hydraulikpumpen till batteriet är trasigt" skulle de kunna säga och jag hade svarat "men oj då, byt den då kosta vad det kosta vill". Jag känner mig alltid som en idiot när jag pratar med bilmekaniker. Kan tänka mig att det är så andra känner när de pratar med mig. 8300 gick kalaset på men det drabbar ju ingen fattig. Det är fickpengar för mig. Har aldrig mindre än 10 000 på mig.

Over and out!

Hej!
Det har varit en omvälvande dag. Det började när jag drog upp persiennerna och såg att det flög snöflingor stora som vantar utanför. Det var allt annat än euforisk glädje man kände över detta faktum. Tog bilen till jobbet idag och det var jag inte ensam om. Stockholmstrafiken är verkligen hopplös. Jag började närma mig avfarten mot jobbet och började söka läge för ett filbyte. Jag vände mig om för att se om det var fritt och bilen var i rullning. Tyvärr var inte bilarna i min fil i rörelse så jag körde helt sonika in i bilen framför. Som tur var så hann jag reagera och stampa på bromsen men jag touchade bilen framför. Jag såg hur föraren bara flög ut ur bilen och jag förväntade mig en jävla avhyvling. Men han såg sin bil och att det inte hade blivit något på den och då såg han nöjd ut. Han konstaterade lite skadeglatt att "din kofångare är paj" sen hoppade han in igen och åkte. "Skitsamma" tänkte jag och körde vidare. Plötsligt började temperaturmätaren för motorvärmen röra sig oroväckande hastigt mot kokpunkten och snart så lyste det rött. Det var bara att stanna. Jag öppnade motorhuven men av vilken anledning vet jag inte för att be mig titta i en motor är som att be en analfabet tolka Björn Ranelid. Det visade sig att kylarväskan runnit ur så nu blir det verkstan för "The Red Pearl".

Idag var det även dags att ta första steget mot PGA-touren. Jag och Jocke tog första lektionen för att ta grönt kort i golf. Vi åkte till Ulriksdals Golfbana och möttes av våran lärare. En mycket skön gammal man som berättade att han började spela golf 1953. Han strök oss medhårs hela tiden och tjöt av upphetsning när vi dammade iväg bollen upp mot 200 meter. "Det här blir det mest lättförjänta pengar jag tjänat sen jag började med det här" sa han och jag och Jocke dunkade oss för bröstkorgarna som två silverryggar i en bergsgorillaflock. Så om ni söker mig i sommar så finns jag på golfbanan.

Hemfärden från jobbet var en svettig historia eftersom jag var tvungen att få hem bilen. Laddade upp med en 10-litersdunk med vatten. Det krävdes ett stopp på vägen hem för påfyllning av vatten men jag tog mig hem och det var med lättnat jag parkerade bilen. Nu lär väl detta bli en dyr historia eftersom jag samtidigt ska serva bilen och det innefattar kamremsbyte vilket inte är det billigaste.

Over and out!

Hej!
Det sociala mediet Facebook är både en fantastisk och helt vidrig företeelse. Den är fantastisk på så sätt att numera slipper man prata med folk, man vet ändå allting som alla och det är ju skönt att slippa poänglösa samtal med någon man egentligen inte vill prata med, man vill bara vara uppdaterad med skvaller.

Vidrigheten är alla jävla poänglösa statusuppdateringar, jag vågar sticka ut hakan här och säga att allmänintresset för om någon kokar kaffe eller tvättar är något begränsad. Det roliga är att en status som "kokar kaffe" kan ge 15 kommentarer med helt meningslöst pladder. Vissa verkar vara väldigt sugna på uppmärksamhet när de lämnar ut precis allt hur de känner. Visserligen kan detta vara smaskigt att frossa i men oftast undrar jag vad fan de sysslar med. Man riktigt känner hur de söker sympati för missären de lever i med självömkeri.

Det är dock rätt roligt att glida runt och sprida sarkastista och ironiska kommentarer. De flesta som känner en vet att man skämtar men det är alltid någon som sväljer betet och då är den dagen räddad.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Over and out!

Hej!
I helgen så var vi ett gäng som begav oss österut, närmare bestämt till Tallinn. Jocke som nästan är ett ohälsosamt stort fan av Roxette hade tjatat med oss andra eftersom de skulle ha konsert där. Jocke var som ett barn på julafton när vi åkte, ögonen var uppspärrade och bara lös av ungdomlig naivitet. Lagom lång flygresa, det var upp i luften och sen direkt ner igen. När vi checkat in på hotellet så knackade det lite försynt på dörren. Jag gick och öppnade och utanför stod en liten gosse med gråtsvullna ögon. Där stod Jocke och han hade fått beskedet att konserten var inställd. Marie Fredriksson hade drabbats av strupkatarr. Han föll i min famn och jag strök honom faderligt och ömt över håret för att trösta honom.

Vi fick helt enkelt utforska Tallinn. Som en öststat så hade man en bild av slitna hus, skitigt, fattigt och människor som super utan en tand i käften. Denna fördom slogs snabbt i kras. Istället var det väldigt rent och snyggt. Gamla stan är en av europas bäst bevarade med byggnader så gamla som från tusentalet som numera blandas upp med det moderna Tallinn med stora köpcenter. Vi var alla väldigt positivt överraskade av staden.

                                                         Stefan och Jocke frotterar sig på torget i Tallin

På kvällen tänkte vi gå ut och se vad nattlivet hade att erbjuda. Vi dansanta och rytmiska svenskar skulle dansa skiten ur ryssarna. Vi blev tagna på sängen av skönheten hos de estniska kvinnorna. Vi stod med uppspärrade ögon och bara pekade, "titta där, och där, helvete!". Så att 30-årsdagen närmade sig glömdes snabbt bort och man blev en tonåring i sinnet igen. Så det var klackarna i taket fram till kl 5 på morgonen. Tyvärr kom verkligheten ikapp en dagen efter och man kände sig istället som en 40-åring både i kropp och själ. Vi spatserade runt i stan och imponerades av dess skönhet.

En resa till Tallinn är något jag starkt kan rekommendera, både om man vill vara kulturell eller partysugen.

Over and out!

 

Hej!
Idag tog mig med viss ångest till IKEA i Kungens Kurva. Detta är ingen butik jag högaktar direkt men nu var jag så illa tvungen att åka dit. Naturligtvis var det proppfullt med folk så man fick passa hälsenorna från att bli påkörda av folk med fyndlusten i ögonen. Själv är jag ytterst målinriktad när jag ger mig ut på sådana här äventyr. Spontaninköp existerar inte i min värld utan jag köper det jag bestämt innan. Har förmodligen lätt autistiska drag för har jag en plan följer jag den slaviskt och skulle jag vara tvungen att göra en avvikelse drabbas jag av panik. Jag skulle köpa en madrass till bäddsoffan och jag läste av kartan och gick raka vägen dit där de skulle finnas och inte en blick slängde jag på några andra varor.

På IKEA fanns det naturligtvis en massa lyckliga par som spanade på potentiella inköp till kärlekslyan. Det gullades och klämdes och jag drabbades av akuta kväljningar. "Det kan väl du montera upp älskling, du som är så duktig" sa en tjej och strök sin pojkvän ömt över kinden. Man kunde se hur han växte två centimeter direkt. Överallt fanns de men i vissa fall var det tydligt vem som bestämde. Mannen skötte vagnen och plånboken men uppträdde i övrigt som en kuvad gammal Labrador. Jag hastade genast därifrån och njöt av känslan att kliva in i min tomma och tysta lägenhet.

Over and out!

Hej!
Efter en tung start på det nya året som inleddes med att jag krälade i min egen avföring och spydde som en kalv. Tur då att jag var i Sandhem så mamma kunde sitta bredvid och badda min panna och hålla handen. Vinterkräksjukan tar verkligen knäcken på en. Jag hade knappt återhämtat mig från det här, kört ett träningspass innan det var dags igen. En jävulsk förkylning som däckade mig helt, den innefattade även feber. Nu fanns ju inte mamma till hands heller så jag grät mig till sömns varje kväll. När skiten väl hade släppt så skulle jag börja träna igen. Jag och Jocke stegade ut till gymmet som vi har vid jobbet. Väl där inne stod Johan Wissman och spände sin muskulösa kropp. Jag tänkte att nu jävlar ska jag imponera och hoppade ner i roddmaskinen med imponerande smidighet. Körde fyra minuter och det började flimmra för ögonen. Ett par övningar till och jag var illamående och fick avbryta. Tur att Wissman hade gått då. Men efter denna fadäs så har träningen stegvis trappats upp och det börjar kännas bättre. Det känns inte ens som att jag startade på noll utan minus. Har ju även skaffat mig en PT som är så populärt. Han är väldigt hård och tar inga fångar om vi säger så. Ni känner honom som Joakim, jag känner honom som Hitler. Det här kan tära på vår vänskap eftersom jag inte är den som är så mottaglig för kritik när jag håller på med någon sport. Blir väldigt snarstucken och lätt sur eller sur jag blir vansinnig.

Jocke har nu fått mig att pröva på snöskolöpning. Vi gav oss ut i skogarna kring Stockholm och sprang.

Det var svårt med tekniken i början och jag stöp ett par gånger med upprörda uttryck till följd. Jocke skrattade emellertid rått och hånfullt åt min olycka. Men det var bra träning att pulsa runt i snön. Mjölsksyran sprutade ur öronen efter ett tag.


Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing.

Tekniken satt efter tag men på hemvägen fick jag kramp i vaderna. Fyra pass har genomförst den här veckan och det lär inte vara nån risk att jag slappar till med tanke på vem som rappar mig med piskan om jag inte ligger i.
Men känns skönt att vara igång och på uppgång igen.

Over and out!

Hej!
I lördags gjorde jag ett krogbesök med mina vänner Stefan, Jocke och en tysk kvinna som var och besökte Jocke. Vi är ett rätt hårdbarkat gäng som inte viker under för konflikter. För att uttrycka mig klart, vi tar ingen skit. Det finns ju alltid vissa sköningar som bara är ute efter bråk när de går ut och det är något jag aldrig förstått mig på. Vid minsta närkontakt, vilket är ganska svårt att undvika på ett trångt dansgolv så börjar de veva. Nu får det en kille som tyckte det var jätteroligt att stå och skrika i folks öron på väldigt nära håll. Stefan fick sig en rejäl salva. Mitt i dansens virvlar såg jag att Jocke började blåsa upp sin bröstkorg. Detta oroade mig lite eftersom det inte är så mycket att blåsa upp. Han tog tag i den här snubben som reagerade instinktivt. Jag insåg vad som höll på att hända, gick emellan tog tag i killen med mina välpumpade biceps och spände ögonen i honom. Det mina damer och herrar kan få även den tuffaste att bli knäsvag. Han blev genast from som ett lamm och lommade iväg. Jocke gav mig en spontan kram som tack för att jag räddade honom. Sen dansade vi vidare som om ingenting hade hänt.

Over and out!

Hej!
Nu har det varit dåligt med uppdateringar på ett tag igen. Jag är som en alkoholistperiodare, jag kör hårt i vissa perioder med uppdateringar och så kan jag helt plötsligt hålla upp ett bra tag. Men nu ger jag mig in i det igen. Tänkte berätta lite om den senaste veckan där det var mycket som hände. Vi i Midnattsloppsorganisationen drog till Finland i slutet av förra veckan för att konferera med våra finska kollegor. Vi tog båten och med det följer ju en viss typ av leverne. Vår upphöjde ledare hade tagit med guldkortet för här skulle det drickas sprit. På vägen över var det 95% finnar på båten och det är ett säreget folk. Aspackade medelålders skalliga män som sjöng karaoke. Karaoke på finska är något som man kan vara utan kan jag tala om och det lät som om någon höll på att strypa en katt. Väl i Finland var jag och Okim strängeligen förbjudna att gå i land. Vi bugade djupt av vördnad för vår ledare när han höll sitt förmaningstal. Så vi fick sitta i möte hela dagen och fick inte ens känna på den friska finska luften.

När alla möten var avklarade och vi hade slängt av de finska kollegorna la båten ut igen. Vi drog direkt till airhockeybordet för en hissnande turnering. Tidigare under dagen hade jag låtit Jocke slå mig men nu när det började gälla lite tänkte jag göra processen kort med honom. Jag gick upp till 6-2 (först till 7) men då såg jag att han började bli glansig i ögonen och darrig på underläppen. Så jag släppte upp honom till 6-6 innan jag ledsnade och dunkade in sjuan. I finalen ställdes jag öga mot öga med vår ledare och vad hade jag för val än att lägga mig platt. Sen var det på spriten och det är under sådana tillfällen man löser många problem i kreativa diskussioner. Problemet är bara att man inte kommer ihåg dagen efter va fan man sa. Jag och Jocke drog ner på dansgolvet som var överfullt av finska skolungdomar. Likt två gubbsjuka gamla farbröder svävade vi som gamar runt ett gnukadaver och vi svävade ända fram till kl 4 på morgonen. Det var en tung arbetsdag i fredags efter det kan jag lova.

Som den åldrande man jag är så borde ju tagit det lugnt efter detta marathon. Men icke, i lördags var det påt igen. Jocke hade samlat ihop en brokig skara människor som kände törst. Bl.a skålade vi och välkomnade hans syster Lina som nu ska flytta till Stockholm. Hon förklarade att hon vill vara lika cool som oss och bo i staden där det händer. Vi andra nickade förstående och välkomnade henne med öppna armar.

Resultatet av detta hårda leverne kom som ett brev på posten och nu har jag åkt på en dunderförkylning. Näsan rinner mer än Niagarafallen och förmodligen så är det kroppens sätt att säga: Du är för gammal för att leva så här för helvete!

Over and out!

Hej!
Igår när vardagstristessen och Jockes tönterier var som värst på kontoret kom vår av Gud upphöjde ledare Göran, alias Kim Jung-Il med ett glatt besked. "Grabbar var gör ni ikväll?" Svaret kom blixtsnabbt, "ingenting" sa vi i kör och såg ut som två fågelungar som väntar på att bli matade. Vår upphöjde ledare förklarade med en pondus som anstår en stor ledare att han hade två biljetter över till Queen-musikalen We will rock you på Cirkus. Jag som är ett gigantiskt Queen-fan tjöt och slog frivolter av lycka. Freddie Mercury är enligt min åsikt den bästa frontfigur musikvärlden har skådat. En fantastisk sångröst och en entertainer av guds nåde. Jag som sett Queens konsert från Wembley 1986 sju gånger på DVD var lite orolig att jag skulle göra för stora jämförelser med originalet som är oöverträffat.

Innan musikalen intog vi en tvårätters middag som var fantastisk god. Jag var mer uppspelt än ett barn på julaftons morgon och bara längtade efter att det skulle sätta igång. Det började inte bra med en låtslakt av Radio Ga Ga som var översatt till svenska. Jag skruvade besvärat på mig i stolen och började undra om det skulle fortsätta så här. Dialogen och handlingen var provocerande usel och banal men musiken tog sig. Huvudrollsinnehavarna visade sig ha fantastiska sångröster och det var ståpäls i flera av låtarna. Queen sitter inne på en fantastisk låtskatt men det kräver sin man att framföra det. Måste säga att de gjorde det väldigt väldigt bra och finalen med Bohemian Rhapsody var fullständigt magisk. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på We will rock you. Men ha överseende med handlingen, det var knappt att jag kunde det men musiken tog överhand som tur var. Dock inget kan mäta sig med originalet, Freddie är och förblir The King!

Over and out!

Hej!
Min vän och kollega Joakim ringde igår när jag låg här i soffan och päste. Han undrade om jag var sugen på att följa med ut och jag var inte svårövertalad. Han bjöd även in till en väldigt sofistikerad whiskeybjudning som lite uppvärmning. Att sitta och smutta på en god whiskey i goda vänners lag är sann livskvalité i min värld. Vi drog sedan vidare till Skrapan på Söder i Stockholm. Eller skrapa och skrapa, jag och Steve som för en månad sedan stod på toppen av Empire State Building fnös på ett nedlåtande sätt åt det faktum att de kallar det Skrapa. Vi som är vana vid Manhattan tyckte mer det såg ut som en vanlig villa. Jag beställde på ett symboliskt och överlägset sätt in en Manhattan för att visa vilken världsmedborgare jag är.

När vi satt där och drack i godan ro slog det mig helt plötsligt, "fan idag är det exakt 15 månader till jag fyller 30". Jag blev genast nedstämd och de andra kluckade gott åt min olycka. Jocke började raljera friskt och jag satt där som ett fån med tom blick och bara stirrade ut över Stockholm. När vi gick vidare till nästa ställe var det med tunga och molokna steg jag hasade mig fram. Väl där inne gjorde jag allt för att motbevisa att jag är så gammal så jag släppte på handbromsen och släppte loss rejält på dansgolvet. De andra besökarna tittade chockat och storögt på den här bindgalne farbrorn som med ett intensivt flaxande med alla lösa lemmar försökte få dessa rörelser att likna dans. Tyvärr gjorde sig åldern påmind och jag kastade in handduken redan strax efter kl 1. Ett tappert försök att verka ung liknade mest ett desperat rop på hjälp från någon som håller på att drunkna. Det är bara att inse att man är förbrukad och på väg utför.

Over and out!

Hej!
När man åker pendeltåget eller tunnelbanan får man se alla sorter av människor. Många är väldigt fascinerande och man undrar från under vilken sten de krupit fram. Igår hamnade jag mitt emot en lirare på vägen in till centrala Stockholm. Jag slog mig ner och gjorde en snabbanalys av honom som jag alltid gör. Han såg helt normal ut och jag kände mig avslappnad med hans sällskap. Det ändrades dock snabbt. Helt plötsligt hörde jag honom väsa på ett obehagligt sätt "det är fan sjukt". Så där höll han på hela resan, pratade med sig själv och det stod utom allt tvivel att det mesta var jävligt jobbigt för den här mannen. "Men va fan", "helvete också" var andra positiva inslag i hans ordarsenal. Han blåste, tog sig för ansiktet och såg ut att lida helvetets alla kval. Jag betraktade det hela på ett nervöst sätt i ögonvrån och såg ibland hur han tittade på mig vilket inte direkt gjorde mig mer bekväm. Vem vet vad han tänkte? "Där sitter den där snobben och tror att han är något, fy fan". Då visste han inte att han satt mitt emot en minst lika bitter människa. I efterhand tänkte jag att vi kanske borde slå oss ihop och diskutera livsåskådning, snacka om nattsvart tillställning.

Annars är färder med tunnelbana och pendeltåg VM i apati. Totalt hålögda människor sitter och stirrar rakt fram och att få ögonkontakt med någon är lika omöjligt som att införa socialism i USA. Man sköter sitt och ger blanka fan i andra. Skulle jag sätta mig naken på tunnelbanan skulle ingen ta någon notis om detta (inte mycket att se heller för den delen). Men man kan göra en del sköna betraktelser och det roar mig.

Over and out!

Hej!
Ja den rubriken låter som en risig buskisföreställning med Stefan och Krister men det är verklighet i vårt avlånga land. Det är likadant varje år, det blir kaos, bussar och tåg går inte som de ska (om de överhuvudtaget går), bilar hamnar i diket lika ofta som Anna Book gråter ut i media (vilket inte vill säga lite). Hur kan snön överraska lika mycket varje år? Vi bor liksom i Sverige, ett av de nordligaste länderna i världen och snö och kyla är synonymt med norr. Hade det varit Grekland kan jag förstå om det blir kaos vid lite snö men där är det å andra sidan kaos jämnt så det var ett jävla dåligt exempel. Vårt samhälle är väldigt känsligt för minsta väderomslag och ju mer teknik som samhället byggs upp på ju känsligare blir vi. I Stockholm rekommenderades det idag att låta bilen stå. Jag var emellertid tvungen att ta bilen eftersom mitt SL-kort gått ut och mitt bankkort är spärrat så kan inte fylla på det. Rekommendationen att låta bilen stå verkade inte ha sjunkt in hos stockholmarna för det var köer till förbannelse. Det tog mig en timme till jobbet, en tur som i vanliga fall tar 20 min. Det var 20 km/h som gällde och när man råkade nå 40 km/h kändes den hastigheten nästan ohanterbart snabb.

Det är ändå med viss stolthet man konstaterar att Mullsjö (min hemort för er som inte visste det) stoltserar med en andraplats i snöligan i Sverige med digra 42 cm. Bara en liten obetydlig ort i Lappland har mer snö. Det är mycket gnäll och stånk på Facebook över all snö i Mullsjö men väljer man att bo i sån jävla håla får man skylla sig själv. Det är trots allt bra mycket coolare att bo i Stockholm trots alla köer.  

Over and out!

Hej!
Igår satt jag här och njöt av Vinterstudions inträde i den dystra vardagen. Planerna för kvällen var att inte göra ett skit. Bara avkoppling och själavård. Detta var jag inställd på och när jag väl har ställt in mig på något så brukar jag inte ändra mig. Men så ringde Jocke och lät så ynklig och sällskapssjuk. Jag hade en avog inställning först men den lille gossens ynkliga äskande om att jag skulle följa med till en irländsk pub gjorde att jag bevekade mig. Det ångrar jag inte för maken till skön stämning var det längesedan jag var med om. Det var livemusik där de spelade irländsk folkmusik. Ruskigt skön musik och det klappades händer så handflatorna smärtade kraftigt.

Under kvällen så uppdagades det tyvärr en annan sak som inte är så rolig. När jag självsäkert och med uppblåst bringa skulle gå fram och beställa i baren fick jag ett besked som gjorde att den uppblåsta bröstkorgen sjönk ihop till en sådan där skrynklig ballong där luften håller på att gå ur. När jag lämnade fram mitt guldkort med ett överlägset flin meddelade bartendern att det inte fungerade. Jag började flacka med blicken och det överlägsna flinet övergick till en patetisk grimas. Jag rusade iväg till närmsta bankomat men samma besked där. Så jag fick nedlåta mig till att bli bjuden under kvällen och jag som annars brukar bjuda laget runt i hela baren. När jag kom hem så kastade jag mig över datorn och in på internetbanken och se på fan, jag hade 35 kr kvar på kontot. Började genast leta i de senaste transaktionerna för att se vad som hade hänt. Jag hittade tre transaktioner på sammanlagt 3500 kr som jag aldrig har gjort och de var dessutom omräknade från euro. Så den omedelbara kontentan av detta är att någon småaktig jävel har kapat mitt kort och sen levt loppan någonstans ute i Europa. Jag kände mig brutalt rövknullad av detta faktum, så nu börjar jakten att få tillbaka dessa kära slantar. Detta är något som man omedvetet resonerat att det händer aldrig mig men nu är det ett faktum. Fy fan säger jag bara.

Over and out!

Hej!
Ja äntligen är Vinterstudion tillbaka och förgyller förmiddagarna på helgerna. Man stiger upp på morgonen, brygger sitt kaffe och kryper sedan upp i soffan och njuter av fin sport och när Jacob Hård går upp i falsett är lyckan gjord. Det mina damer och herrar är livskvalité min värld. Just kaffet och gärna något gott bakverk till det förhöjer kvaliteten på dagen. André Pops känns numera som en av mina bästa vänner och han går igenom rutan så till den milda grad att det känns som han sitter bredvid mig i soffan. Vi diskuterar insatserna och tjuter av lycka när Kalla tar ledningen vid den första mellantiden. När sedan Hellner spurtar in som segrare gör vi high five,  "där satte vi norrbaggarna på plats" säger vi och skrattar hånfullt. Ja ni inser ju i vilken fantasivärld jag lever i men den är trivsam. Äntligen har en ny härligt lång skidsäsong inletts och lördagmorgnarna är räddade. 

Over and out!