Korpen flyger

Hej!
Det är dags att skriva ett nytt kapitel i min omfattande idrottskarriär. Det har varit premiär i korpen i innebandy. Jag trodde aldrig att jag skulle nedsänka mig att tävla på så låg nivå. Som den gamla poängkung jag är så var förväntningarna skyhöga från media och fans när jag annonserade min comeback. Vem minns inte matchen mot Stöpen i en svunnen tid när undertecknad stänkte 9 mål i en och samma match (en händelse jag gärna nämner). Har varit lite dåligt med innebandy de sista åren så en viss ringrost kunde anas men har man det så har man det. Jag representerar Hilton Blue Saints, kunde helt enkelt inte säga nej när de började vifta med sedelbuntarna.
 
Taggad som fan inför premiär

Vi spelar i tremannalag med målvakt och planen är relativt liten och matcherna är 25 min. Det gör spelet jävulst intensivt med väldigt mycket start stopp. Mjölksyran kommer obarmhärtigt och är man inne längre än 2 min är det läge för syrgas. Särskilt numera när man inte längre är van vid det, men det borde komma tillbaka rätt snabbt. Vi ställdes i första matchen mot Innebandyvärldsmästarna, ett namn de inte riktigt levde upp till. Redan i första bytet visade jag att de gamla målskyttstakterna sitter i när jag stänkte upp ett distansskott i nättaket. Vi vann sedan rätt enkelt med 9-4. I andra matchen blev det tuffare, de hade en kille i laget som måste spelat rätt högt för han gjorde lite som han ville. Vi låg som mest under med 8-3, då plockade jag åter fram målskyttet och satte tre raka bollar. Räckte tyvärr inte, vi torskade med 10-8 vet inte om jag gjorde 3 eller 4 mål i matchen. Sen kom naturligtvis träningsvärken som ett brev på posten och jag har varit gubbigt stel sen dess. Glansdagarna är dessvärre över. Varannan söndag kommer vi lira, kul som fan är det. Jag älskar verkligen att spela innebandy.
 
Hilton Blue Saints
 
Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0