Kufar
Hej!
När man åker pendeltåget eller tunnelbanan får man se alla sorter av människor. Många är väldigt fascinerande och man undrar från under vilken sten de krupit fram. Igår hamnade jag mitt emot en lirare på vägen in till centrala Stockholm. Jag slog mig ner och gjorde en snabbanalys av honom som jag alltid gör. Han såg helt normal ut och jag kände mig avslappnad med hans sällskap. Det ändrades dock snabbt. Helt plötsligt hörde jag honom väsa på ett obehagligt sätt "det är fan sjukt". Så där höll han på hela resan, pratade med sig själv och det stod utom allt tvivel att det mesta var jävligt jobbigt för den här mannen. "Men va fan", "helvete också" var andra positiva inslag i hans ordarsenal. Han blåste, tog sig för ansiktet och såg ut att lida helvetets alla kval. Jag betraktade det hela på ett nervöst sätt i ögonvrån och såg ibland hur han tittade på mig vilket inte direkt gjorde mig mer bekväm. Vem vet vad han tänkte? "Där sitter den där snobben och tror att han är något, fy fan". Då visste han inte att han satt mitt emot en minst lika bitter människa. I efterhand tänkte jag att vi kanske borde slå oss ihop och diskutera livsåskådning, snacka om nattsvart tillställning.
Annars är färder med tunnelbana och pendeltåg VM i apati. Totalt hålögda människor sitter och stirrar rakt fram och att få ögonkontakt med någon är lika omöjligt som att införa socialism i USA. Man sköter sitt och ger blanka fan i andra. Skulle jag sätta mig naken på tunnelbanan skulle ingen ta någon notis om detta (inte mycket att se heller för den delen). Men man kan göra en del sköna betraktelser och det roar mig.
Over and out!
När man åker pendeltåget eller tunnelbanan får man se alla sorter av människor. Många är väldigt fascinerande och man undrar från under vilken sten de krupit fram. Igår hamnade jag mitt emot en lirare på vägen in till centrala Stockholm. Jag slog mig ner och gjorde en snabbanalys av honom som jag alltid gör. Han såg helt normal ut och jag kände mig avslappnad med hans sällskap. Det ändrades dock snabbt. Helt plötsligt hörde jag honom väsa på ett obehagligt sätt "det är fan sjukt". Så där höll han på hela resan, pratade med sig själv och det stod utom allt tvivel att det mesta var jävligt jobbigt för den här mannen. "Men va fan", "helvete också" var andra positiva inslag i hans ordarsenal. Han blåste, tog sig för ansiktet och såg ut att lida helvetets alla kval. Jag betraktade det hela på ett nervöst sätt i ögonvrån och såg ibland hur han tittade på mig vilket inte direkt gjorde mig mer bekväm. Vem vet vad han tänkte? "Där sitter den där snobben och tror att han är något, fy fan". Då visste han inte att han satt mitt emot en minst lika bitter människa. I efterhand tänkte jag att vi kanske borde slå oss ihop och diskutera livsåskådning, snacka om nattsvart tillställning.
Annars är färder med tunnelbana och pendeltåg VM i apati. Totalt hålögda människor sitter och stirrar rakt fram och att få ögonkontakt med någon är lika omöjligt som att införa socialism i USA. Man sköter sitt och ger blanka fan i andra. Skulle jag sätta mig naken på tunnelbanan skulle ingen ta någon notis om detta (inte mycket att se heller för den delen). Men man kan göra en del sköna betraktelser och det roar mig.
Over and out!
Kommentarer
Postat av: Henry
=)
Trackback
