Den senaste tiden
Hej!
Efter att ha fått en lidersk knäpp förra veckan och levererade tre blogginlägg tre dagar i rad så har det nu varit lugnt i en vecka igen, men nu är jag här igen. Har varit ganska aktiv den senaste tiden och inte bara legat på sofflocket och pillat mig i naveln. Jag tänkte nu sammanfatta den senaste tidens aktiviteter.
I fredags så var det den traditionsenliga fredagsrundan på Stockholms barer. Jag och Steve brukar göra det varje fredag. Den här gången ville även Jocke vara med. Inför detta kände jag viss ambivalens eftersom Jocke är en ciderkille som sitter och kissar och rakar benen. Men han chockade när han bjöd på whiskey på sin balkong och det var verkligen fin whiskey också. Där satt vi och smuttade på whiskeyn med utsikt över Stockholms skyline. Mycket vackert! Vi drog till Medborgarplatsen där de har väldigt sköna uteserveringar men tyvärr var vi inte ensamma om att tycka det. Vi fick dock till slut ner arslet på varsin stol efter många om och men. När Jocke och hans löparpolare Magnus kastade in handduken vid midnatt drog jag och Steve på klubb. Det var fram med pickadollerna och snitsig dans. Men eftersom det var fredag så satt arbetsveckan i kroppen och tröttheten gjorde sig påmind. Så jag hoppade på nattbussen mot Haninge. Där var det stört omöjligt att hålla sig vaken så jag somnade. Jag sov som en klubbad sälunge och nästa gång jag tittade upp så hade bussen stannat men i Västerhaninge. Hade med andra ord missat min hållplats och det rätt rejält. Så det var bara att kliva av och börja traska hemåt. Det kändes som det var det sista jag behövde i det läget. Det var säkert över 5 km hem så jag var hemma strax efter kl 5. Lördagen blev av förklarliga skäl en lugn historia så det finns inget att nämna därifrån.
Söndagen var det dags för nya aktiviteter. Jocke som är en man som inte gärna sitter still tjatade med mig på att paddla kajak. Ja varför inte tänkte jag och hoppade gladeligen i kajaken. Den jag paddlade med, Jockes kompis Erik hade dock vissa problem. Han är nämligen 214 cm lång så ni förstår ju att det var vissa problem för han att komma ner i kajaken. Eftersom han satt längst bak så skulle han sköta rodret och det görs med fötterna. Men nu var det så att pedalerna inte kunde dras så långt bak. Det gjorde att kajaken blev väldigt svårstyrd och vi drev hela tiden åt vänster. Det ledde till att vi höll på att bli rammade av en båt så jag fick hoppa bak och styra upp det hela. Vi paddlade runt Kungsholmen och Stadshuset, oerhört vackert och överallt utmed vattnet låg folk och solade och badade. Vi hade första parkett att spana in alla brudar som låg och solade sina lemmar. Det gjore vi också sen. Fantastiskt att man mitt i huvudstaden kan bada i vattnet. Jag skulle inte direkt hoppa i Themsen om man säger så.
Igår var jag för första gången på Allsång på Skansen. Det första som slog mig när jag kom dit var att allt var mycket mindre än vad det ser ut i tv. Man har ju hört att man måste vara där i flera timmar innan om man vill se nåt. Vi kom en kvart före det skulle börja och vi kom ganska nära. Hamnade precis bakom alla vrålande fjortisar som hade laddat sina strupar för att Darin var där. Själv tjöt jag likadant när Timotej äntrade scenen. Sen kom jag på mig själv. "Va fan äckelgubbe de är ju 10 år yngre än dig gamle skäggfarbror". Jag stod snett bakom dem så jag hade bra utsikt hehe.
Idag inleddes min korta semester, har bara tre dagar på hela sommaren. Jag tänkte utnyttja den genom att få lite sol, har ju suttit inne på ett kontor och tryckt nu när solen har stekt så jag ger bonnabrännan ett ansikte. Men nu ska den bort. Jag gick ner till sjön här i Haninge, där låg jag och stekte och läste Dostojevksij. Kände mig oerhört intellektuell, sofistikerad och belevad (naturligtvis en illussion) och jag började genast se ner på de andra som låg och lästa simpla blaskor som Se och Hör och annat skit. Så nu är jag istället för lakanvit, grisskär i hyn. Blev även ett intervall pass på löparbanan nu i kvällningen. Men fy fan, jag knäckte mig totalt. Man ska inte sola en hel dag om man ska träna. Det kändes bra till en början men i slutet kom verkligheten ikapp mig. Jag var för dåligt förberedd med vätska. När jag var färdig med träningen och skulle gå hem så var det knappt att jag klarade det. Kände mig svimfärdig, illamående och det flimrade för ögonen. Så den största kampen idag var att ta sig hem. Trodde ett tag att jag aldrig skulle klara det. Jag mådde verkligen skit och kollapsen var nära. Men jag tog mig hem och började bälja i mig vatten. Nu ska jag fortsätta fira min semester. Imorgon kommer det nygifta paret Strängby upp och Putte med familj är redan här så det är sandhemsinvasion i Stockholm nu.
Over and out!
Löptest 2
För en månad sen lyckades Jocke hetsa mig till ett test på 800 meter, hans gyllene distans. Jag stånkade runt på 2.40 och det var en av de värsta mjölksyrattacker jag upplevt. Man tror ju inte det, det är ju bara 800 meter. Men det är ju en sådan pass kort distans så man måste ligga på en hög nivå av sin maxfart hela tiden och då kommer mjölksyran obarmhärtigt. Då gäller det att bita ihop för det gör ont, i ben, i överkroppen och lungorna bara tjuter när man andas. Efter det förra löptestet har jag väl kanske inte tränat så hårt som jag borde, mest sprungit 5 km slingan och det är inget som man har någon större nytta av om man vill förbättra sig på 800 meter. Nåväl idag var det emellertid dags igen och Jocke tog med mig ut på en uppvärmningsrunda, våra kapaciteter är milsvida skilda och för han var det väl i stort sett en rask promenad medan jag tyckte det var ett bra uppvärmningstempo och när han tryckte till lite så hann jag knappt se ryggtavlan på honom.
Jocke körde först ett 600 meterslopp och var mäkta missnöjd med sin insats. Sen var det dags för dagens huvudattraktion. Jag gjorde en materialförändring och körde i enbart tights. Där ni tjejer missade ni nåt, mina välsvarvade lår exponerades men ingen fick äran att njuta av denna djuriska upplevelse.
Starten gick och jag öppnade betydligt lugnare den här gången, sist öppnade jag för hårt i förhållande till hur tränad jag är, jag hade en jämn fart och upp mot varvningen så kände jag ingen mjölksyra mot sist då jag såg liemannen vid varvning. Men jag låg hela 7 sekunder efter min förra tid och det är ganska mycket tid att ta in på 400 meter. Jag kände mig dock lugn och höll mig till min plan men när det var 200 meter kvar började tiden rinna ut men jag kände mig fortfarande fräsch och började öka och in på upploppet tänjde jag på steget likt en gazell, dock var mjölksyran på plats nu men jag bet ihop, kopplade bort det och spurtade in på 2.37. Nytt pers med 3 sek. Jag sprang alltså det andra varvet 10 sek snabbare än sist så det får jag väl vara nöjd med. Nästa mål är under 2.35 och det ska jag klara nästa gång.
Over and out!
Busspsykologi
Efter alla trivialiteter i helgen så är det dags att göra en vardagsspaning. Nu när jag bor i Stockholm så har man ju blivit en kollektivare d.v.s jag åker kollektivt till jobbet. Det är samma skådespel som utspelas varje dag. Folk kliver på bussen med glöd i blicken för att hitta en ledig plats och med det menar jag ledigt dubbelsäte. För att tvingas sitta bredvid någon verkar vara de flestas stora fobi. Det ser nästan komiskt ut när det bara sitter en person på varje dubbelsäte. Svenskens stora skräck verkar vara att tvingas till denna sociala interaktion det ändå innebär att tvingas fråga "Är det ledigt här?". När man väl ställt frågan till någon så ser man hur de besviket himlar med ögonen över att behöva sitta bredvid en okänd person.
Vi svenskar tillhör väl inte det mest sociala folket i världen. Står man och väntar på bussen och börjar prata med någon så tittar de på en som om man vore dum i huvudet (vilket kanske inte är så långt från sanningen). Allt ska ske under tystnad och det finns väldigt mycket oskrivna regler och om man bryter dem fördöms man dock även det i tystnad. Men även blickar säger en del och har man bara ett uns av förmåga att kunna läsa av människors reaktioner så fattar man snabbt att "Aj då det där var inte uppskattat och nu är jag idiotförklarad". Så ser vardagen som kollektivare ut.
Ett egentligen totalt meningslöst inlägg men det är min blogg och jag har total frihet att skriva om vad jag vill.
Over and out!
David+Sara=Sant
Hej!
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag i ett litet futtigt blogginlägg på ett rättfärdigt sätt ska kunna ge gårdagen rättvisa. Tyvärr så kan jag inte ladda upp några bilder eftersom den kabeln befinner sig på annan ort. Det var äntligen dags för bröllop mellan David och Sara. Jag hade fått det ytterst hedersamma uppdraget att vara bestman. Det innebar att det var tidig avfärd mot Göteborg för att bistå David med moraliskt och praktiskt stöd under dagen. Bröllopet har man ju sett fram emot länge, dock var inte längtan lika stor efter att gå i kostym hela dagen i 30 graders värme. Redan när flugan skulle sättas på började jag svettas ymnigt och då hade vi inte ens varit ute än.
Jag tog på mig rollen som buttler och chaufför och vi åkte och hämtade Sara som hade varit och gjort i ordning håret och klätt sig i sin brudklänning. Här var det nära dagen tog slut för mig då jag höll på att svimma och förmodligen krossa skallen i kullerstenen eftersom Sara såg ut som en prinsessa och hon var bedårande vacker. Jag skjutsade dem sedan till fotograferingen. Där stod vi i våra kostymer i denna stekande sol och hade det varit VM i lökringar hade vi varit i en helt egen klass. De tog väldigt fina bilder vid en sjö där det inte gick att ta miste på kärleken mellan de två turturduvorna. Själv var jag packåsna och hovnarr åt kungligheterna när jag bidrog med mina i eget tycke väldigt lustiga kommentarer.
Nu stundade dagens huvudattraktion när själva vigseln skulle äga rum. Och vem blev förvånad när de sista att anlända till kyrkan en minut efter utsatt tid var Putte och Samuel med respektive? Just det, ingen.
David lämnade med viss tvekan över ringen till mig och den stora frågan var om jag skulle lyckas förvalta detta stora förtroende. Vi tågade in, brudparet, jag som bestman och Saras syster Sofia som tärna. Ett mycket stort ögonblick i mitt liv att få följa min bäste vän fram till altaret på hans stora dag. Tyvärr hade inte kyrkan någon klimatanläggning utan här var det om möjligt ännu varmare och sånghäftena användes mer som fläkt än som just sånghäfte. Vigseln var väldigt vacker och stämningsfull. Jag som är en väldigt känslig man hade tårar i ögonen när brudparet lovade varandra evig trohet, tyckte det var så otroligt vackert och särskilt när jag vet hur innerligt David älskar sin Sara. Jag lyckades t.o.m undvika att fippla med ringen så allt gick smärtfritt utom när brudparet skulle välsignas. Jag och Sofia tittade på varandra och undrade, var fan ska vi ta vägen? så vi passade på att bli välsignade vi också.
Efter vigseln var det middag och tal. Jag hade förberett ett tal som jag tyckte kändes bra, inte för långt, inte för elakt men det gäller ju att leverera också. Är ändå rätt nöjd med mitt framträdande som lockade till en del skratt och jag fick fram mitt budskap. Det mest känsloladdade talet höll Davids pappa Lennart, det var rörande när han knappt fick fram ett ord eftersom han var så stolt över att gifta bort sin förstfödde. Vi gjorde även ett framträdande med vår svensexegrupp och det var väl kanske inte lika gripande, vi gjorde inget vidare framträdande och fiaskot var totalt när vi skulle spela upp Davids inspelade låt. Helt plötsligt var hans sång borta och det var bara själva musiken som strömmade ut högtalarna. Efter alla tal och middag så var det dags för själva festen.
Och vilken fest det blev. Ett sanslöst röj och alla dansade som om det inte fanns en morgondag och det gör det ju inte. Jag kan utan att överdriva säga att det var den roligaste fest jag någonsin varit på. Vi sandhemsbor tog kommandot på dansgolvet och släppte det sen aldrig. Om man var svettig innan så var det inget mot vad man blev. Jag pissade tre gånger på hela dagen, resten av vätskan tog sig ut genom andra vägar. Sanslöst roligt var det och när det var stängningsdags vid kl 2 så kom beskedet, "Vi kör en timme till" och jublet visste inga gränser. Vi framförde danskorreografin från svensexan och det var mer vilja än skicklighet och det mesta var glömt men vi körde ändå. När den extra timmen var över kom nästa besked, "Vi kör en timme till" och vi alla hjulade av glädje.
En helt fantastiskt dag för två fantastiska människor som nu har ingått det heliga äktenskapliga förbundet med varandra. Jag är så innerligt glad för deras skull. Det har aldrig funnits några tveksamheter från David över vad han känner för Sara. Från första stund har han dyrkat marken hon går på. Två personer som är så trygga i sig själva på ett väldigt naturligt och självklart sätt har funnit varandra och den eviga trohet de lovat varandra kommer aldrig att brytas. David och Sara, åhhhh vilket par!!!
