Tränare

Hej!
Nu har jag påbörjat min utbildning till att bli fotbollstränare. I lördags gick jag BAS 1 Avspark som det så vackert heter. Det var den allra enklaste fotbollsteori och för en nörd som mig kändes det lite väl banalt. Nåväl jag satt självgod i ett hörn och lyssnade på alla noviser som försökte uppvisa någon form av fotbollskunskap. Nästa år är det tänkt att jag ska vara någon form av assisterande tränare. Nu är det inte så att jag gör det här för att finna lycka i att utveckla spelare. Nänä jag är bara ute efter pengar, lyxiga bilar och galanta damer. Efter att ha sett Svennis framgångar hos det motsatta könet så är han en förebild för oss som inte lever på vårat utseende. Min ledarstil är naturligtvis total auktoritär. Jag ser mig som en upplyst despot som inte får ifrågasättas. Ett modernt ledarskap iallafall om man ser till hur det ser ut på Kongsberg.

På tal om Kongsberg så avancerar jag stadigt i hierarkin. Nu har jag även fått ansvar för skurmaskinen vilket ger upphov till stor tillfredsställelse för mitt ego. Jag gled runt rakryggad igår och skurade golvet på hela lagret, ingen kunde ta miste på den stolthet jag kände inför detta ansvarsfulla uppdrag.

Nä nu är det dags att göra sig iordning för ännu en kväll på detta älskvärda och utvecklande företag

Over and out

Drama

Hej!
Igår så var det verkligen ett drama som utspelade sig på de vindpinade fotbollsplanerna i Västergötland. Vårat öde om fortsatt existens i div 5 skulle bestämmas. Förutsättningarna innan matchen var att vi hade tre poängs försprång och fem plusmål på Borgunda. Vi åkte till Fagersanna fast jag själv fick ju bara vara åskådare eftersom domaren i förra matchen inte var speciellt imponerad av min verbala förmåga. Vädergudarna spelade oss ett elakt spratt och bjöd på sju plusgrader, halv storm och ösregn. På morgonen så hade vi mindre lyckligt lottade spelare tvingats släpa oss ur sängen för att spela b-lagsmatch. Fruktansvärt taggad var man inför den matchen. Det var så förbannat kallt så i andra halvlek så hade mina armar domnat bort och det var som att ta i död hud och då ska ni veta att mina armar är jävligt ådriga och välformade. Det gick som det gich och vi förlorade med 9-2.

Nåväl åter till a-lagsmatchen. Det var en riktig nagelbitare som väntade och det är fan så mycket värre att stå vid sidan av än att spela själv. Man kan inte påverka för fem öre och det ger upphov till stor frustration. Grabbarna startade starkt och efter en halvtimma ledde vi med 3-0. Livet kändes enkelt, vi tappra åskådare stod och skrattade och skämtade, regnet och blåsten bekom oss inte längre. Tyvärr var inte detta ett tillstånd som skulle bestå. Strax innan paus gör Fagersanna 3-1 men det kändes då mest som en parentes. Från Borgunda rapporterades det om 0-0 i paus och allt kändes klart. I inledningen av andra halvlek så gör Fagersanna 3-2 och nerverna började göra sig påminda direkt. Fan det här som bara skulle bli en ren defilering i andra halvlek. Som ett brev på posten kom även 3-3 och samtidigt får vi reda på att Borgunda gjort 1-0. Skratten och skämten från första halvlek var nu utbytta mot frustration och ångest. Kylan bet ända in i märgen. Innan matchen är slut så gör Fagersanna 4-3. Nu var frustrationen total och telefonerna gick varma till våra spioner i Borgunda. Alla undrade med darrande röst hur det hade gått där. Slutresultatet där blev 2-0 så vi klarade oss alltså undan kvalspel med två ynka mål. En fantastisk skön känsla. Säsongen är över och vi klarade oss med minsta möjliga marginal. Glädjen efteråt var ändå något återhållsam efter den tappade 3-0 ledningen. Men vi överlevde och det var det viktigaste.

Over and out

RSS 2.0