Avsked nummer två
Hej!
Igår var det dags för nästa känsloladdade avsked när jag för hundrafemtioåttonde gången slutade på Kongsberg. Som alla andra gånger så skröt jag vidt och brett om att nu kommer jag aldrig mer tillbaka och gör jag det är det som chef. Ödmjukhet är inget som ligger för mig. Det var mycket hånfulla leenden till en början med kommentarer som "vi ses i höst igen då" och "du är snart tillbaka igen, jag ger det en vecka". Historien visar att alla vägar bär till Kongsberg för min del. Men när mina arbetskamrater började inse att det faktiskt är på riktigt så mjuknade de. "Stanna kvar, vi kommer aldrig hitta en ersättare med din digra kompetens" och det är ju sant. Det var snyftningar och darr på rösten men jag negligerade allt. Jag ser detta som ett äventyr som kan likställas med när en fågelunge lämnar holken för första gången för att pröva sina vingar. Det är det jag ska göra nu. Jag stämplade ut för sista gången och kände bara glädje och lättnad, dörren stängdes bakom mig men nu är det dags att öppna en nya dörrar och ta klivet in i ett helt nytt rum för på söndag går flyttlasset.
Over and out
Igår var det dags för nästa känsloladdade avsked när jag för hundrafemtioåttonde gången slutade på Kongsberg. Som alla andra gånger så skröt jag vidt och brett om att nu kommer jag aldrig mer tillbaka och gör jag det är det som chef. Ödmjukhet är inget som ligger för mig. Det var mycket hånfulla leenden till en början med kommentarer som "vi ses i höst igen då" och "du är snart tillbaka igen, jag ger det en vecka". Historien visar att alla vägar bär till Kongsberg för min del. Men när mina arbetskamrater började inse att det faktiskt är på riktigt så mjuknade de. "Stanna kvar, vi kommer aldrig hitta en ersättare med din digra kompetens" och det är ju sant. Det var snyftningar och darr på rösten men jag negligerade allt. Jag ser detta som ett äventyr som kan likställas med när en fågelunge lämnar holken för första gången för att pröva sina vingar. Det är det jag ska göra nu. Jag stämplade ut för sista gången och kände bara glädje och lättnad, dörren stängdes bakom mig men nu är det dags att öppna en nya dörrar och ta klivet in i ett helt nytt rum för på söndag går flyttlasset.
Over and out
Avsked
Hej!
Nu kan min karriär i Sandhems IF vara över. Framtiden är höjd i dunkel. I helgen har jag deltagit i två matcher som kan vara mina sista. Folket i Sandhem jublar, det var karnevalsstämning igår när de visste att jag ska sluta. Det blev inte mycket till avsked heller för den delen. Sen jag släppte bomben att jag ska flytta har min speltid blivit allt mindre och igår när jag hoppade in återstod det endast sju minuter av matchen. Jag som hade räknat med att springa ärevarv efter matchen och få ta emot blomsterkvastar och gåvor fick bara en pissljummen cola. Vi spelade 2-2 mot Stenstorp efter att ha haft en domare som överträffade det mesta i uselhet så det var kanske tur att jag inte fick spela mer.
Idag var jag med i b-laget och här gjorde jag något som inte händer så ofta nämligen mål. Den mycket lille Tobias slog ett inlägg och jag med min fantastiska speluppfattning såg direkt att den skulle gå över mittbacken så jag dök upp bakom honom och med iskall precision placerade in bollen bakom målvakten som inte kunde göra annat än att applådera min iskyla. Min första tanke var att dra av mig tröjan i vild euforisk glädje men eftersom min blekfeta kropp inte är skapt för exponering firade jag istället lika värdigt som Eric Cantona. Matchen slutade hur som helst 4-4 efter en sällad sedd målorgie.
Det här var allstå mina sista insatser för den här gången. Lite surt att lämna nu när det börjar på allvar efter en lång och tung försäsong men just nu prioriterar jag inte div 5 fotboll. Jag behöver komma iväg och få lite andra erfarenheter och utvecklas som person och som yrkesman. Livet som industriarbetare och fotbollsspelare är väldigt inrutat och föga utvecklande, man tar sig inte för att göra något när det inte är träning. Nu hoppas jag att tiden i Stockholm ska bli utvecklande och kanske blir jag kvar där uppe, jag har alla dörrar öppna för framtiden och känner mig inte längre bunden till något. Fotbollen gör att man är uppbunden i stort sett varje helg från mars till oktober men nu är jag fri att göra vad jag vill. Motivationen är inte längre lika stor för fotbollen heller även om det fortfarande är väldigt kul. Jag kommer sakna tugget i omklädningsrummet och gemenskapen det ger men likt en örnunge är jag nu redo att pröva mina vingar och det känns spännande och inspirerande.
Over and out
Nu kan min karriär i Sandhems IF vara över. Framtiden är höjd i dunkel. I helgen har jag deltagit i två matcher som kan vara mina sista. Folket i Sandhem jublar, det var karnevalsstämning igår när de visste att jag ska sluta. Det blev inte mycket till avsked heller för den delen. Sen jag släppte bomben att jag ska flytta har min speltid blivit allt mindre och igår när jag hoppade in återstod det endast sju minuter av matchen. Jag som hade räknat med att springa ärevarv efter matchen och få ta emot blomsterkvastar och gåvor fick bara en pissljummen cola. Vi spelade 2-2 mot Stenstorp efter att ha haft en domare som överträffade det mesta i uselhet så det var kanske tur att jag inte fick spela mer.
Idag var jag med i b-laget och här gjorde jag något som inte händer så ofta nämligen mål. Den mycket lille Tobias slog ett inlägg och jag med min fantastiska speluppfattning såg direkt att den skulle gå över mittbacken så jag dök upp bakom honom och med iskall precision placerade in bollen bakom målvakten som inte kunde göra annat än att applådera min iskyla. Min första tanke var att dra av mig tröjan i vild euforisk glädje men eftersom min blekfeta kropp inte är skapt för exponering firade jag istället lika värdigt som Eric Cantona. Matchen slutade hur som helst 4-4 efter en sällad sedd målorgie.
Det här var allstå mina sista insatser för den här gången. Lite surt att lämna nu när det börjar på allvar efter en lång och tung försäsong men just nu prioriterar jag inte div 5 fotboll. Jag behöver komma iväg och få lite andra erfarenheter och utvecklas som person och som yrkesman. Livet som industriarbetare och fotbollsspelare är väldigt inrutat och föga utvecklande, man tar sig inte för att göra något när det inte är träning. Nu hoppas jag att tiden i Stockholm ska bli utvecklande och kanske blir jag kvar där uppe, jag har alla dörrar öppna för framtiden och känner mig inte längre bunden till något. Fotbollen gör att man är uppbunden i stort sett varje helg från mars till oktober men nu är jag fri att göra vad jag vill. Motivationen är inte längre lika stor för fotbollen heller även om det fortfarande är väldigt kul. Jag kommer sakna tugget i omklädningsrummet och gemenskapen det ger men likt en örnunge är jag nu redo att pröva mina vingar och det känns spännande och inspirerande.
Over and out
Vålnad
Hej!
Imorses vaknade jag med ett vrål. Jag låg och sov och när jag sover då sover jag verkligen, befinner mig i ett närmast komaliknande tillstånd. Nu föll det sig så att jag drömde intensivt. Jag var jagad av illasinnade, de ville mig inte väl och var ute efter att skada mig. Jag kämpade för att komma undan med livet i behåll. Plötsligt så vaknar jag till vänder mig om och ser en mörk vålnad stå i dörren. Jag vrålade rakt ut av skräck, nästan så att jag blev sängvätare, det som en gång tog mig ur det militära. Den mörka vålnaden började prata till mig: "Har du tidningen här nere eller?" Det visade sig att det var min far som letade efter och det här är jag inte stolt över, Hänt Extra som jag med iver och lust läst från pärm till pärm innan jag somnade.
Hänt Extra är lite av en personlig Bibel som jag alltid kastar mig över. Jag litar blint på att allt som står i den är sant för det är ju allt som står i tidningen eller hur? Jag tycker att Fadde är en fantastiskt intressant person och det måste han ju vara eftersom det skrivs så mycket om honom. Jag läser det och nån tillstymmelse till kritiskt tänkande över informationsflödet existerar inte eftersom journalister är en hedersam yrkeskår som aldrig förvanskar sanningen.
Over and out
Imorses vaknade jag med ett vrål. Jag låg och sov och när jag sover då sover jag verkligen, befinner mig i ett närmast komaliknande tillstånd. Nu föll det sig så att jag drömde intensivt. Jag var jagad av illasinnade, de ville mig inte väl och var ute efter att skada mig. Jag kämpade för att komma undan med livet i behåll. Plötsligt så vaknar jag till vänder mig om och ser en mörk vålnad stå i dörren. Jag vrålade rakt ut av skräck, nästan så att jag blev sängvätare, det som en gång tog mig ur det militära. Den mörka vålnaden började prata till mig: "Har du tidningen här nere eller?" Det visade sig att det var min far som letade efter och det här är jag inte stolt över, Hänt Extra som jag med iver och lust läst från pärm till pärm innan jag somnade.
Hänt Extra är lite av en personlig Bibel som jag alltid kastar mig över. Jag litar blint på att allt som står i den är sant för det är ju allt som står i tidningen eller hur? Jag tycker att Fadde är en fantastiskt intressant person och det måste han ju vara eftersom det skrivs så mycket om honom. Jag läser det och nån tillstymmelse till kritiskt tänkande över informationsflödet existerar inte eftersom journalister är en hedersam yrkeskår som aldrig förvanskar sanningen.
Over and out
