Stanna hemma!
Hej!
Jag har ännu en gång fått bevisat för mig att jag bör hålla mig innanför 70-skyltarna. I en släng av hybris trodde jag att en tur till Afrika skulle göra min frusna själ gott men va hände. Jo sen vi kom hem i onsdags har jag varit konstant bosatt på toaletten och nidramsan Johan på toan har fått en helt ny innebörd. I en vecka nu snart har jag skitit vatten i stort sett. Min mage är som en aktiv vulkan som bara bubblar med lava. Egyptierna såg väl mig som ett hot och bestämde sig för att radera ut mig och jag håller nu sakta på att tyna bort. Är det här ett tecken från Gud att jag aldrig bör lämna Sandhem igen för då straffar han mig? Det är här jag ska verka och leva för att finna inre frid. Har knappt varit utanför dörren sen jag kom hem och den där läckra chokladbruna färgen jag hade är nu i det närmaste ett minne blott.
Igår hände iallafall en positiv sak. Jag fick ett telefonsamtal och i rena chocken att det överhuvudtaget ringde på min telefon gjorde att jag höll på att trycka bort det. Tur var väl det för det var en pigg kvinnoröst i den andra luren som frågade om jag ville komma på anställningsintervju. Det var självklart att tacka ja så på torsdag ska jag på anställningsintervju. Det ska bli ruskigt spännande. Vilken perfekt start på 2010 det vore att få jobb, dessutom inom HR som jag så länge suktat efter och tänka sig det är inte Kongsberg. Ska min tid där vara över för gott? jag håller alla tummar att så är fallet.
Nu måste jag gå och skita igen så....
Over and out
Jag har ännu en gång fått bevisat för mig att jag bör hålla mig innanför 70-skyltarna. I en släng av hybris trodde jag att en tur till Afrika skulle göra min frusna själ gott men va hände. Jo sen vi kom hem i onsdags har jag varit konstant bosatt på toaletten och nidramsan Johan på toan har fått en helt ny innebörd. I en vecka nu snart har jag skitit vatten i stort sett. Min mage är som en aktiv vulkan som bara bubblar med lava. Egyptierna såg väl mig som ett hot och bestämde sig för att radera ut mig och jag håller nu sakta på att tyna bort. Är det här ett tecken från Gud att jag aldrig bör lämna Sandhem igen för då straffar han mig? Det är här jag ska verka och leva för att finna inre frid. Har knappt varit utanför dörren sen jag kom hem och den där läckra chokladbruna färgen jag hade är nu i det närmaste ett minne blott.
Igår hände iallafall en positiv sak. Jag fick ett telefonsamtal och i rena chocken att det överhuvudtaget ringde på min telefon gjorde att jag höll på att trycka bort det. Tur var väl det för det var en pigg kvinnoröst i den andra luren som frågade om jag ville komma på anställningsintervju. Det var självklart att tacka ja så på torsdag ska jag på anställningsintervju. Det ska bli ruskigt spännande. Vilken perfekt start på 2010 det vore att få jobb, dessutom inom HR som jag så länge suktat efter och tänka sig det är inte Kongsberg. Ska min tid där vara över för gott? jag håller alla tummar att så är fallet.
Nu måste jag gå och skita igen så....
Over and out
Egypten del 2
Här kommer den spännande fortsättningen på vår strapatsrika Egyptenresa.
Innan vi åkte så pratade vi om att det är en ren avkopplingsresa, bara sol och helande av själen inte så mycket festande. Där brast det lite men det var våra nyfunna Skövdevänners fel. De verkligen tjatade varje dag"ikväll ska vi kröka, ni är väl på? men för fan skärp er nu. var inte så jävla torra". Så lät det varje dag så vi gav till slut vika för deras böner. Det blev en del alkohol och ju mer det dracks desto mer spårade samtalsämnena ur. Vi diskuterade affärsplaner och det började realistiskt med en liten mysig chillout bar någonstans i Sverige sedan svävade det iväg och slutade med avelsverksamhet av människor i Saabs lokaler i Trollhättan. Jag får väl krypa till korset och erkänna att jag var rätt drivande i dessa diskussioner. Det var mycket trevliga kvällar med Erik och Hampus och det bjöds på mycket skratt.
Hampus och Erik
Dagarna ägnades åt soldyrkan. Med tanke på att man var vit som ett A4-papper när man åkte så var ju ett av huvudmålen att vara chokladbrun och läcker när man kom hem. I alla broschyrer varnade de för den starka solen och att rejäla solskydd var ett måste. Vi hånskrattade åt detta mesprat och förutom dag ett så använde vi endast våra egna kroppsvätskor som solskydd. Det luktade stekt fläsk över hela stranden. Kvällarna ägnades åt mat och alkohol. Frågan varje kväll var: Hur mycket ska vi bli blåsta ikväll?
Varje dag hände det något som i snålare personers värld hade gett upphov till panik och förgrymmelse. Egyptierna pratar rätt risig engelska så man visste knappt vad de frågade om och till slut så svara man bara ok. En beställning på en vattenpipa som i vanliga fall kostade 15 pund slutade med en rödvinspipa som kostade 200 pund. En beställning av en liten brownie slutade med ett fat med fyra brownies, grädde och chokladsås. Jag har alla träffat så mycket vänner för man var "my friend" med alla. Vad underbart och kärleksfullt. De tycker verkligen om nya människor där nere. Den största fadäsen var ändå vår kameltur. Eftersom vi befann oss i Afrika ville vi ju uppleva öknen och dess mysterier. Så vi hoppade på en kameltur. Först bara att komma upp på kameljäveln var ett äventyr och när han reste sig så trodde jag att min sista dag var kommen. VI hade en beduinguide och det kändes väldigt genuint och äkta när han gick och pratade i mobiltelefon. Sen slet han ner oss från kamelerna och så skulle vi få fota. Sen ville han ha pengar det gnidna aset. Vi var då framme vid ett beduintält med "äkta beduiner". Då trodde man ju att man skulle stöta på en familj som bodde i öknen men här satt det två kvinnor och bara väntade på att få tjäna pengar. Den ena hade för övrigt adidasdress på sig vilket fick den genuina beduinkänslan att bli ännu påtagligare. Vi köpte var sin liten Pepsi och de kostade nästan 40 kronor styck. På vägen tillbaka när vi skulle av kamelerna så höll jag dessutom på att krossa mina kronjuveler när kamelen böjde sig ner. När vi kom tillbaka var vi så besvikna så vi började kröka och sen var vi inte i säng förrän kl 6 på morgonen.
Kameler The King of the Desert "Äkta Beduiner"
Det var en smärre chock att komma hem igen till den här kylan och jag har knappt inte varit utanför dörren sen jag kom hem. Det var en fantastiskt skön vecka precis vad jag behövde. Tyvärr så hade jag med mig någon egyptisk magsjuka hem för jag har bott på dasset sen hemkomsten. Jag vill passa på att tacka Ted, Erik och Hampus för en mycket trevligt vecka.
Over and out
Innan vi åkte så pratade vi om att det är en ren avkopplingsresa, bara sol och helande av själen inte så mycket festande. Där brast det lite men det var våra nyfunna Skövdevänners fel. De verkligen tjatade varje dag"ikväll ska vi kröka, ni är väl på? men för fan skärp er nu. var inte så jävla torra". Så lät det varje dag så vi gav till slut vika för deras böner. Det blev en del alkohol och ju mer det dracks desto mer spårade samtalsämnena ur. Vi diskuterade affärsplaner och det började realistiskt med en liten mysig chillout bar någonstans i Sverige sedan svävade det iväg och slutade med avelsverksamhet av människor i Saabs lokaler i Trollhättan. Jag får väl krypa till korset och erkänna att jag var rätt drivande i dessa diskussioner. Det var mycket trevliga kvällar med Erik och Hampus och det bjöds på mycket skratt.
Hampus och Erik
Dagarna ägnades åt soldyrkan. Med tanke på att man var vit som ett A4-papper när man åkte så var ju ett av huvudmålen att vara chokladbrun och läcker när man kom hem. I alla broschyrer varnade de för den starka solen och att rejäla solskydd var ett måste. Vi hånskrattade åt detta mesprat och förutom dag ett så använde vi endast våra egna kroppsvätskor som solskydd. Det luktade stekt fläsk över hela stranden. Kvällarna ägnades åt mat och alkohol. Frågan varje kväll var: Hur mycket ska vi bli blåsta ikväll?
Varje dag hände det något som i snålare personers värld hade gett upphov till panik och förgrymmelse. Egyptierna pratar rätt risig engelska så man visste knappt vad de frågade om och till slut så svara man bara ok. En beställning på en vattenpipa som i vanliga fall kostade 15 pund slutade med en rödvinspipa som kostade 200 pund. En beställning av en liten brownie slutade med ett fat med fyra brownies, grädde och chokladsås. Jag har alla träffat så mycket vänner för man var "my friend" med alla. Vad underbart och kärleksfullt. De tycker verkligen om nya människor där nere. Den största fadäsen var ändå vår kameltur. Eftersom vi befann oss i Afrika ville vi ju uppleva öknen och dess mysterier. Så vi hoppade på en kameltur. Först bara att komma upp på kameljäveln var ett äventyr och när han reste sig så trodde jag att min sista dag var kommen. VI hade en beduinguide och det kändes väldigt genuint och äkta när han gick och pratade i mobiltelefon. Sen slet han ner oss från kamelerna och så skulle vi få fota. Sen ville han ha pengar det gnidna aset. Vi var då framme vid ett beduintält med "äkta beduiner". Då trodde man ju att man skulle stöta på en familj som bodde i öknen men här satt det två kvinnor och bara väntade på att få tjäna pengar. Den ena hade för övrigt adidasdress på sig vilket fick den genuina beduinkänslan att bli ännu påtagligare. Vi köpte var sin liten Pepsi och de kostade nästan 40 kronor styck. På vägen tillbaka när vi skulle av kamelerna så höll jag dessutom på att krossa mina kronjuveler när kamelen böjde sig ner. När vi kom tillbaka var vi så besvikna så vi började kröka och sen var vi inte i säng förrän kl 6 på morgonen.
Kameler The King of the Desert "Äkta Beduiner"
Det var en smärre chock att komma hem igen till den här kylan och jag har knappt inte varit utanför dörren sen jag kom hem. Det var en fantastiskt skön vecka precis vad jag behövde. Tyvärr så hade jag med mig någon egyptisk magsjuka hem för jag har bott på dasset sen hemkomsten. Jag vill passa på att tacka Ted, Erik och Hampus för en mycket trevligt vecka.
Over and out
Egypten del 1
Hej
Nu är jag hemma igen och svär så det osar över det rekordkalla vädret. Annat ljud i skällan var det i Egypten där solen stekte från en klarblå himmel under hela veckan. Resan började så fantastiskt, allt flöt så bra, resan till Landvetter, flygresan till Egypten, busstransfern till hotellet. Allt var ett enda stort lyckorus när vi checkade in på hotellet. Vi anade inga moln på himlen och vi gjorde high fives och hjulade gymnastiskt av glädje. Ted som har en benägenhet att behöva bajsa ofta skulle inviga toaletten och här började problemen. Efter den stora premiärfesten så skulle han spola men det gick inte, spolningen var helt död. Så där stod vi nu med en toa bokstavligt full av skit. Vi tillkalladehjälp och den lille egyptiern sa "five minutes". Nu är tydligen inte five minutes fem minuter för det tog över en timme innan han kom tillbaka. Jaja sa jag uppgivet vi lägger whiskeyn på kylning så länge. Där hade vi nästa problem, kylskåpet gick inte att öppna. Efter en lång harang av svordomar så drack vi whiskeyn varm men det gick ner ändå.
På kvällen när vi satt ute och njöt av livet döck det upp två skumma profiler som dessutom började snacka med oss. Jag som inte litar på någon intog en avvaktande ställning men det släppte snart då det visade sig vara två hyvens grabbar nämligen Erik och Hampus från Skövde och sen den kvällen var vi oskiljaktiga. De undrade nog lite hur det stod det till med oss för vi blev fullare och fullare och talade osammanhängande och och i gåtor men de höll god min och skrattade empatiskt.
Dag två var ju självaste nyårsafton. Jag och Ted hade siktet inställt på stranden och vi gick ja man kan säga att vi gick och gick men någon jävla strand hittade vi inte. Vi var bra uppgivna när vi till slut hittade fram utmattade i värmen. Det slog oss snabbt att Sharm el Sheik är ett ryskt turistparadis för det var ryssar ta mig fan överallt. På stranden såg vi dock en rysk gudinna, det var bland det sexigaste jag sett så att det mest blev att sola på mage behöver jag väl inte ens säga. Själv var jag som en grekisk havsgud i vattnet dock med Buddhakropp.
På kvällen skulle vi fira in det nya året med våra nyfunna vänner så vi drog in till centrala Sharm el Sheik. Där intog vi först en nyårssupé innan vi begav oss ut i folkvimlet. Egyptier är ett lurigt folk som vet hur man tar betalt. Det kom fram en och lovade oss en nyårsnatt vi sent skulle glömma för den lilla nätta summan av 600kr. Vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi drog på Hard Rock Café och där fick vi bevittna arabiska raggningsknep. Det handlar tydligen om att vara väldigt idog och att inte ta nej som ett svar. För där var män i medelåldern som raggade febrilt på yngre gärna blonda tjejer. I repertoaren ingick bland annat slicka på armar och lite andra härligheter. Vi stötte även ihop med Egyptens partykungar som vi döpte till Ante och Fjante. Två stockholmare som verkade vara hemifrån för första gången för de hävdade att det var bättre uteliv här än både Cypern och Spanien och öven Stureplan. De levde livet och såg sig själva som kungar. Efter denna omtumlande upplevelse så somnade man gott på lyxhotellet.
Detta var del 1 på vår resa nästa del kommer imorgon så försök att hålla ut.
Nu är jag hemma igen och svär så det osar över det rekordkalla vädret. Annat ljud i skällan var det i Egypten där solen stekte från en klarblå himmel under hela veckan. Resan började så fantastiskt, allt flöt så bra, resan till Landvetter, flygresan till Egypten, busstransfern till hotellet. Allt var ett enda stort lyckorus när vi checkade in på hotellet. Vi anade inga moln på himlen och vi gjorde high fives och hjulade gymnastiskt av glädje. Ted som har en benägenhet att behöva bajsa ofta skulle inviga toaletten och här började problemen. Efter den stora premiärfesten så skulle han spola men det gick inte, spolningen var helt död. Så där stod vi nu med en toa bokstavligt full av skit. Vi tillkalladehjälp och den lille egyptiern sa "five minutes". Nu är tydligen inte five minutes fem minuter för det tog över en timme innan han kom tillbaka. Jaja sa jag uppgivet vi lägger whiskeyn på kylning så länge. Där hade vi nästa problem, kylskåpet gick inte att öppna. Efter en lång harang av svordomar så drack vi whiskeyn varm men det gick ner ändå.
På kvällen när vi satt ute och njöt av livet döck det upp två skumma profiler som dessutom började snacka med oss. Jag som inte litar på någon intog en avvaktande ställning men det släppte snart då det visade sig vara två hyvens grabbar nämligen Erik och Hampus från Skövde och sen den kvällen var vi oskiljaktiga. De undrade nog lite hur det stod det till med oss för vi blev fullare och fullare och talade osammanhängande och och i gåtor men de höll god min och skrattade empatiskt.
Dag två var ju självaste nyårsafton. Jag och Ted hade siktet inställt på stranden och vi gick ja man kan säga att vi gick och gick men någon jävla strand hittade vi inte. Vi var bra uppgivna när vi till slut hittade fram utmattade i värmen. Det slog oss snabbt att Sharm el Sheik är ett ryskt turistparadis för det var ryssar ta mig fan överallt. På stranden såg vi dock en rysk gudinna, det var bland det sexigaste jag sett så att det mest blev att sola på mage behöver jag väl inte ens säga. Själv var jag som en grekisk havsgud i vattnet dock med Buddhakropp.
På kvällen skulle vi fira in det nya året med våra nyfunna vänner så vi drog in till centrala Sharm el Sheik. Där intog vi först en nyårssupé innan vi begav oss ut i folkvimlet. Egyptier är ett lurigt folk som vet hur man tar betalt. Det kom fram en och lovade oss en nyårsnatt vi sent skulle glömma för den lilla nätta summan av 600kr. Vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi drog på Hard Rock Café och där fick vi bevittna arabiska raggningsknep. Det handlar tydligen om att vara väldigt idog och att inte ta nej som ett svar. För där var män i medelåldern som raggade febrilt på yngre gärna blonda tjejer. I repertoaren ingick bland annat slicka på armar och lite andra härligheter. Vi stötte även ihop med Egyptens partykungar som vi döpte till Ante och Fjante. Två stockholmare som verkade vara hemifrån för första gången för de hävdade att det var bättre uteliv här än både Cypern och Spanien och öven Stureplan. De levde livet och såg sig själva som kungar. Efter denna omtumlande upplevelse så somnade man gott på lyxhotellet.
Detta var del 1 på vår resa nästa del kommer imorgon så försök att hålla ut.
