Fina salonger
Efter några dagar i Sveriges huvudstad är jag nu tillbaka i tryggheter i Sandhem igen. Det var mer stora ögon jag klev av bussen på centralstationen. Så mycket människor! Det är jag inte van vid direkt. Det var som att befinna sig i en myrstack. Människor överallt med stress i blicken, en kraftig omställning för en sävlig bondpojke som jag. Genast sattes jag på prov när jag tvingades ta tunnelbanan för att möta upp min vän Daniel som med otålighet stod och väntade. Han visade mig hans lilla stuga ute i den pittoreska förorten Nacka. Han skrävlar gärna om att han bor i Stockholm men jag vet inte jag, det kändes som vilken småstad som helst där ute. Sen bar det av till Steve där jag inackorderades för helgens boende i Solna. Vi gav oss ut på ett vådligt kvällsäventyr i centrala Stockholm. Hamna på samma restaurang som "Falköpings mest kända person", den oerhört pretentiöse författaren och journalisten Ronnie Sandahl. Vi såg hur han igenkännande sneglade på oss men vi negligerade honom. Det blev en liten barrunda som avslutades på Steves stamhak Svejken. En tjeckisk pub med ett tveksamt klientel.
På lördagen sen dök Daniel upp med ett strålande glatt leende och vem kan klandra honom med ett sådant celebert besök. Vi drog oss genast in mot stan igen. Tog färjan till Djurgården där vi strosade omkring och filosoferade om livet och dess mödor. Tre bittra och insiktsfulla män som fnös åt all naiv livsglädje som utspelade sig i solskenet i diverse parker. Vi tog en fika i Gamla Stan men temat på diskussionerna var detsamma. Folk fattar inte bättre, därför är de lyckliga. På kvällen så drog vi till Stureplan och det kändes som att komma hem. Här kände jag mig bekväm med omgivningen. Vi hamnade på Spy Bar där vi festade världsvant med kändisar som Gustaf Skarsgård och Tilde de Paula. Tilde satt förövrigt och hånglade med en okänd tunnhårig man i ett hörn. Något för skvallerpressen att få nys om.
Hemfärden i söndags höll aldrig på att bli av. Jag gick nämligen fel på centralstationen när jag skulle till bussen. Det är tur att man är utrustad med ett graciöst löpsteg som jag verkligen fick användning för. Det var på det berömda fitthåret jag i sista stund kastade mig in i bussen svettig och trött efter att ha ruschat genom hela centralstationen.
En sammantaget mycket trevlig helg och alltid lika kul att se grabbarna igen
Over and out
Inställt
Idag har jag laddat som fan för höstpremiären i div 5 Östra Västergötland. Jag har fyllt mig till bristningsgränsen med kolhydrater för att mina enorma muskler ska få den energi de kräver för att löpa konstant i 90 min. Jag har laddat mentalt med positiva bilder i huvudet från de få matcher i karriären jag faktiskt spelat bra. Det är väldigt korta sekvenser och man får gräva djupt i skallen för att hitta dem kan jag tala om. Jag satt här hemma som en frustande tjur och bara väntade på att få springa ut på mattan för att köra över motståndarna. Men vad händer? Jo vädergudarna spelar oss som vanligt ett elakt spratt och himmelens portar öppnades på vid gavel. Att det finns så mycket vatten i atmosfären tycker jag är fascinerande. Det blev naturligtvis inställt och all den mat jag slängt i mig gör att jag nu sitter här och känner mig som en fet padda. Och tjejer det är ingen idé att kyssa mig jag kommer inte att bli en prins. Nu var det väl ingen som kände något påträngande behov att göra det ändå men lika bra att vara ärlig så ingen lägger onödig energi på att möta mina torra läppar.
Imorgon bär det av till Stockholm för att träffa vänner och se vad huvudstadens nöjesliv har att erbjuda. Det är skönt att se att SJ inte utnyttjar sitt monopol till att ta hutlösa priser (obs ironi). Här uppmanas vi att tänka på miljön men då ska det väl för fan inte vara meningen att det ska vara billigare att ta bilen än att åka tåg. Jag fick tag på bussbiljetter som blev billigare tur och retur än vad en enkel resa med tåg hade kostat. Så det fick bli buss även om jag hatar att åka buss. Trångt och jävligt och sällan fungerande toaletter. Men det är bara att tugga i sig för, Stockholm here I come!
Over and out
Gravt alkoliserad
Hej!
Nu har jag gått ner mig totalt, det är bara en tidsfråga innan jag hamnar i rännstenen simmandes i mitt eget urin sökandes efter mer sprit för att göra misären total. Tänkte ta en vit helg men det sket sig å det grövsta kan man säga. Istället blev det fest både fredag och lördag. Jag är för gammal för ett sådant leverne nu och är mer än lovligt seg idag.
I fredags så var jag på utflyttningsfest hos vår lagkapten som har beslutat sig för att lämna det sjunkande skeppet men istället för att göra som en kapten ska och följa skutan till botten var han den förste som hoppade ur för att rädda sitt egna skinn. Det var mest folk från laget som var där och det har blivit en klubb för inbördes beundran. Vi stryker varandra medhårs och smörjer egona till abnorma proportioner. Det är ryggdunkningar och bröstkorgar som blåses upp i tron att vi egentligen är jävligt bra. Sen att dagens ungdom inte har någon respekt för oss äldre blev väldigt tydligt i vår senaste match, jag som alfahanne i laget anser mig ha ensamrätt på att skälla på mina lagkamrater, fick mothugg av en liten sketen junior. Jag blev helt ställd av den lille pojkens försök att sticka upp men lämnade det obesvarat för att inte ställa till en scen. Som vanligt så blev det en hel del sprit och det avslutades med tequila på Teds altan. Inget begåvat beslut, jag hann dessförinnan med att visa mina akrobatiska färdigheter när jag svingade mig över ett staket men hamnade platt på ryggen till hånfulla skratt.
Igår var det 25-årsfest på ett behändigt avstånd från vårt hus, nämligen på andra sidan vägen. En diger folksamling hade samlats för att hylla Susanna på hennes årsdag. Det var småbarn och vuxna i en härlig blandning och stämningen var gemytlig. Som tur var så tog de som hade sina barn med sig sitt förnuft till fånga och tog med dem hem för volymen steg i takt med alkoholintaget. Naturligtvis så var det lekar som jag älskar så innerligt. Det blev alltmer urballat och när klockan slagit midnatt var det kaos. Folk låg bara i högar och det fanns ingen struktur på det alls längre. Själv hamna jag i en buske dock med lite hjälp av en barmhärtig samarit, tyvärr så fanns det brännässlor på andra sidan och det gjorde att min känsliga hud blev generad och röd. Det har pulserat i armjäveln hela natten av dessa gröna djävulsväxter. Festen som sådan var riktigt lyckad. Inga sura miner bara genuin och naiv livsglädje och lycka.
Denna söndag har tillbringats på stranden för reinkarnation men jag vet inte om det har hjälpt.
Over and out
Träningsläger
Då var man hemma igen efter en hel helg av fotbollsträningar, mat, brakskitar och pubertal humor. Det var ett slaget gäng som satte sig i bilarna för att lämna Visingsö och dra sig hemåt mot Sandhem igen. Varenda muskel i kroppen värker och jag har ett rörelseschema som får en 90-åring att framstå som atletisk och smidig. Efter lunchen idag när vi på ett militäriskt vis marscherade hemåt så såg varenda jävel ut att ha en pinne uppkörd i röven. Vi har sammanlagt tränat sju timmar fotboll i helgen och efter tre veckors semester där man har fuskat lite med sommarträningen så är det oändligt mycket. Igår körde vi två tvåtimmarspass så det satt i benen i träningen i morses kan jag tala om. Det har varit ett bra läger, koncetrationen på övningarna har varit väldigt bra och vår tränare har inte behövt skälla en enda gång, vilket är ett gott betyg. Väldigt bra fart och ett flödande passningsspel som för tankarna till Barcelonas spel. Däremot har det varit lite si och så med magarna. Så mycket gaser som har släppts ut på vår camp skulle räcka till att utrota vilken djurart som helst. Jag som är pappan i laget skakade uppgivet på huvudet åt allt fniss som följde efter varje brakskit. Igår dracks det även lite öl och de yngre gossarna var heta på att gå ut för att ragga och basunera ut att de är fotbollsstjärnor så att flickorna skulle bli knäsvaga av deras starka stjärnglans. Jag tyckte det var lite patetiskt så jag stannade kvar och samtalade med ledarna istället. Ett mycket lyckat läger men det är inte slut där, nu är det fotboll varje dag fram till torsdag och jag bara undrar hur min åldrande kropp ska klara av detta. Men viljan kan försätta berg och vilja har jag.
Over and out
