Fina salonger
Hej!
Efter några dagar i Sveriges huvudstad är jag nu tillbaka i tryggheter i Sandhem igen. Det var mer stora ögon jag klev av bussen på centralstationen. Så mycket människor! Det är jag inte van vid direkt. Det var som att befinna sig i en myrstack. Människor överallt med stress i blicken, en kraftig omställning för en sävlig bondpojke som jag. Genast sattes jag på prov när jag tvingades ta tunnelbanan för att möta upp min vän Daniel som med otålighet stod och väntade. Han visade mig hans lilla stuga ute i den pittoreska förorten Nacka. Han skrävlar gärna om att han bor i Stockholm men jag vet inte jag, det kändes som vilken småstad som helst där ute. Sen bar det av till Steve där jag inackorderades för helgens boende i Solna. Vi gav oss ut på ett vådligt kvällsäventyr i centrala Stockholm. Hamna på samma restaurang som "Falköpings mest kända person", den oerhört pretentiöse författaren och journalisten Ronnie Sandahl. Vi såg hur han igenkännande sneglade på oss men vi negligerade honom. Det blev en liten barrunda som avslutades på Steves stamhak Svejken. En tjeckisk pub med ett tveksamt klientel.
På lördagen sen dök Daniel upp med ett strålande glatt leende och vem kan klandra honom med ett sådant celebert besök. Vi drog oss genast in mot stan igen. Tog färjan till Djurgården där vi strosade omkring och filosoferade om livet och dess mödor. Tre bittra och insiktsfulla män som fnös åt all naiv livsglädje som utspelade sig i solskenet i diverse parker. Vi tog en fika i Gamla Stan men temat på diskussionerna var detsamma. Folk fattar inte bättre, därför är de lyckliga. På kvällen så drog vi till Stureplan och det kändes som att komma hem. Här kände jag mig bekväm med omgivningen. Vi hamnade på Spy Bar där vi festade världsvant med kändisar som Gustaf Skarsgård och Tilde de Paula. Tilde satt förövrigt och hånglade med en okänd tunnhårig man i ett hörn. Något för skvallerpressen att få nys om.
Hemfärden i söndags höll aldrig på att bli av. Jag gick nämligen fel på centralstationen när jag skulle till bussen. Det är tur att man är utrustad med ett graciöst löpsteg som jag verkligen fick användning för. Det var på det berömda fitthåret jag i sista stund kastade mig in i bussen svettig och trött efter att ha ruschat genom hela centralstationen.
En sammantaget mycket trevlig helg och alltid lika kul att se grabbarna igen
Over and out
Efter några dagar i Sveriges huvudstad är jag nu tillbaka i tryggheter i Sandhem igen. Det var mer stora ögon jag klev av bussen på centralstationen. Så mycket människor! Det är jag inte van vid direkt. Det var som att befinna sig i en myrstack. Människor överallt med stress i blicken, en kraftig omställning för en sävlig bondpojke som jag. Genast sattes jag på prov när jag tvingades ta tunnelbanan för att möta upp min vän Daniel som med otålighet stod och väntade. Han visade mig hans lilla stuga ute i den pittoreska förorten Nacka. Han skrävlar gärna om att han bor i Stockholm men jag vet inte jag, det kändes som vilken småstad som helst där ute. Sen bar det av till Steve där jag inackorderades för helgens boende i Solna. Vi gav oss ut på ett vådligt kvällsäventyr i centrala Stockholm. Hamna på samma restaurang som "Falköpings mest kända person", den oerhört pretentiöse författaren och journalisten Ronnie Sandahl. Vi såg hur han igenkännande sneglade på oss men vi negligerade honom. Det blev en liten barrunda som avslutades på Steves stamhak Svejken. En tjeckisk pub med ett tveksamt klientel.
På lördagen sen dök Daniel upp med ett strålande glatt leende och vem kan klandra honom med ett sådant celebert besök. Vi drog oss genast in mot stan igen. Tog färjan till Djurgården där vi strosade omkring och filosoferade om livet och dess mödor. Tre bittra och insiktsfulla män som fnös åt all naiv livsglädje som utspelade sig i solskenet i diverse parker. Vi tog en fika i Gamla Stan men temat på diskussionerna var detsamma. Folk fattar inte bättre, därför är de lyckliga. På kvällen så drog vi till Stureplan och det kändes som att komma hem. Här kände jag mig bekväm med omgivningen. Vi hamnade på Spy Bar där vi festade världsvant med kändisar som Gustaf Skarsgård och Tilde de Paula. Tilde satt förövrigt och hånglade med en okänd tunnhårig man i ett hörn. Något för skvallerpressen att få nys om.
Hemfärden i söndags höll aldrig på att bli av. Jag gick nämligen fel på centralstationen när jag skulle till bussen. Det är tur att man är utrustad med ett graciöst löpsteg som jag verkligen fick användning för. Det var på det berömda fitthåret jag i sista stund kastade mig in i bussen svettig och trött efter att ha ruschat genom hela centralstationen.
En sammantaget mycket trevlig helg och alltid lika kul att se grabbarna igen
Over and out
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ang. Daniels leende har jag ett foto från resan i Turkiet. Ett foto som ger mig ett gott skratt.
Trackback
