johanstankar

Hej!
Nu har vi då genomfört det vi planerat så länge nämligen svensexan för David. I lördags morse på midsommardagen klev vi upp mitt i ottan för att överraska David. Jag, Putte, Samuel, Glenn och töntJocke lämnade Sandhem kl 6 på morgonen. Sara, Davids blivande fru hade berättat att David gett upp om oss. Han hade krypit upp i hennes famn och gråtandes och sagt att "jag trodde de var mina vänner men de skiter i mig". Nu låg han där och sov inte ont anandes när han plöstligt blev överfallen av hans barndomsvänner. Vi slängde på han en dräkt som visade mer än den döljde men David är stolt över sin kropp och visade mer än gärna upp den.

Han började med lite uppdrag på stan. Det var många sneda blickar framförallt från äldre damer men David tog ingen notis om detta utan stövlade på med sedvanlig pondus. Han briljerade när han ordnade armbrytstävling mellan två norrmän. Lika briljant var han dock inte när han skulle ner och göra 20 armhävningar inför publik. Det var mycket stånkande och ett knallrött ansikte när han segade sig upp med sina späda håriga armar. Vi hade verkligen sagolik tur med vädret och Göteborg visade upp sig från sin bästa sida.

Vi drog vidare till en danskurs. Där en glad kvittrande göteborgska skulle vara vår ledare. Vi skulle dansa latinodans till Ricky Martins She bangs. Ett gäng mer stelhöftade killar är nog svårt att hitta och när det blev salsa så blev kulturkrocken allt för stor. Vi gjorde även kullerbyttor och här höll vi på att få ringa ambulansen när Jocke var nära förlamning efter en hård duns i golvet. Ett mer osynkat dansgäng har nog sällan skådats och när vi skulle flaxa med armarna såg det mer ut som ett gäng som håller på att drunkna än erotisk latinodans. Men det var jävligt roligt.

Sedan skulle David spela in She Bangs på skiva så vi begav oss till en musikstudio. Här överraskade han positivt, jag hade sett fram emot att få höra en sång som påminner om när man stryper en katt. Men David sjöng med inlevelse och i slutet skrek han ut sin innerliga kärlek till Sara. Efter denna sagolika sångupplevelse så tog vi det lugnt på båten vi bodde och njöt av vädret med tillhörande dryck och trevligt umgänge.

En fantastiskt trevligt dag som bjöd på mycket skratt och trevliga minnen. Bilder kommer senare från detta spektakel. Nu ser vi fram emot lördag när David och Sara äntligen ska ingå det heliga äktenskapliga förbundet med Gud. Undertecknad ska vara bestman vilket är en stor ära.

Over and out!

Hej!
Igår var jag på plats när det skrevs svensk historia. Var ju bara tvungen att se den kungliga bröllopskortegen som gick genom Stockholms gator. Detta var något jag inte var ensam om. Det har pratats om att runt en halv miljon människor befann sig ute på stan. Stämningen var hög, kärleken låg som ett vackert täcke över alla människor och det var bara glädje i luften. Jag och Jocke ville ju naturligtvis ha första parkett men konkurrensen var mördande. Vi sprang genom stan panikslagna över att kanske missa de lyckliga tu. Även Henke och Steve var med men som de republikaner de är så föredrog de istället att gå in på en pub och dricka öl istället. Jag och Jocke fick till slut plats mitt emot Slottet där Kronprinsessan och hennes prins Daniel skulle gå i land. Det sköts salut och jag kände starka royalistiska svallningar komma över mig, tårarna rann okontrollerat i ett euforisk kärleksrus. Under kortegen med hästarna fick man känslan att befinna sig på 1700-talet men det känslan dog snabbt när ett gäng JAS-plan svepte över oss. Man är alltid lite orolig när vi ska skryta med JAS eftersom historien visar att de är inte så pålitliga.

För att fira bröllopet så bestämde vi oss för att ta en runda. Henkan som de senaste gångerna varit skötsam och timid gick nu tillbaka till gamla synder. Helt plöstligt och utan förvarning var han så där henkefull som bara han kan bli. Steve fick ägna stora delar av kvällen att be om ursäkt för Henkans beteende som bl.a. innefattade att peta näsan på andra och peka finger åt folk. Det var lika bra att åka hem och på bussen hem fick jag naturligtvis stå upp eftersom bussen var packad på klassiskt indiskt vis. Det är inte det man behöver i det skeendet på dagen. Men jag bet ihop och kom till slut hem. Somnade ändå med en känsla av tro på kärlek.

Over and out! 

Hej!
Jag kör en dubbel idag för att hylla alla miljoner fans där ute som läser det här.
Nu jobbar jag på kansliet för Midnattsloppet och är omgiven av friidrottare. Det är det enda det pratas om och jag känner inte att mina meriter är något att ta upp när man har landslagsidrottare runt sig.
Har ändå börjat ta tag i min kondition nu när jag har så nära till bra löpspår. Jocke hetsade igång att jag skulle göra ett löptest på 800m som är hans paradgren. Jag som är svag och saknar motståndskraft mot sådana här hetsningar sa ja till slut och igår så skedde det. Jocke kom ut hit med ett hånfullt leende och sa att "nu är det dags hehe". Konditionen är inte på topp just nu men det var lite grejen också för nu ska jag köra löpning i sommar och se hur mycket man kan förbättra sig.
Vi joggade iväg mot idrottsplatsen och jag blev allt osäkrare och tänkte "va fan har jag gett mig in på".
Efter uppvärmning så var det då dags, Jocke kallade till start och var nära att smita ut genom stängslet för att slippa det. Jocke gav mig tipset att inte gå ut för hår "du måste ha nåt att ge på sista varvet" var hans förmanande ord. Jag gjorde naturligtvis precis tvärtom. Första halvvarvet kändes bra, jag svävade fram över banan, mycket gracilt och estetiskt vackert. När jag kom upp mot första varvet med tiden 1.13 hade mjölksyran börja slå till och det ganska rejält. Min tanke just då "hur fan ska jag ta mig i mål med äran i behåll". Första halvvarvet på andra varvet gick rejält långsamt och jag led verkligen, in mot sista kurvan så var jag helt slut och då var det 200m kvar. Det låter inte så långt men det kändes som en evighet. In på upploppet så sprutade mjölksyran ur öronen men jag bet ihop, kopplade bort smärtan, det bara tjöt när jag andades och jag stapplade till slut in på tiden 2.40 en minut från världsrekordet. Inget att skryta med direkt och det har jag nog allt fått höra idag. Jocke tog fram all möjlig statistik och kluckade hånfullt och nedlåtande.

Det finns lite att jobba på men det är bara att kämpa på. Om en månad är det nästa test och då ska jag ha gjort framsteg. Jag måste ha nåt att tävla mot och nu är det mig själv jag tävlar emot. Sämre motståndare går inte att ha.

Over and out!

Hej!
Jag har varit offline ett tag nu. Inga inlägg och jag förstår att saknaden har varit stor. Men det här ska vara exklusivt och inte bara slätstruken massproducering.
Jag har nu flyttat in i min nya paradvåning i Haninge. Jag lämnade Steves lägenhet i Solna och han darrade på underläppen när jag lämnade honom. Vem ska nu bjuda på snus liksom.
I fredags hämtade jag ut lastbilen på OKQ8 och det var ett tight schema. Kl 18 hämtade jag den och kl 18 dagen efter skulle den vara återlämnad. Jag hade planerat att komma iväg strax efter kl 18 men då hade jag inte räknat in att Steve skulle med. Han får Skalman att framstå som en skållad råtta. Vi lämnade inte Stockholm förrän efter kl 19. Jag fruktade att skåpbilen inte skulle gå att köra så fort med men ack vad jag bedrog mig. Den var som ett ångande lokomotiv på motorvägen och det var ofta jag kom till hastighetsspärren på bilen som låg på 130km/h. Med oss i bilen hade vi även Elin som passade på att lifta. Genast började Steve skryta om sina eskapader i filmbranschen och jag höll mig som vanligt ödmkjukt i bakgrunden.
Jag var hemma i Sandhem strax efter kl 23. Dagen efter var det bara att upp tidigt in med grejerna i bilen och sen iväg igen. Nu hade jag en annan fripassagerare med mig nämligen Jocke alias Adolf. Det är ändå skönt med sällskap när man ska åka så långt för annars blir det så förbannat segt. Jag minns alla mina turer till och från Kristianstad, då hade jag inte sällskap en enda gång. Jag höll ju på att bli ett psykfall som satt och sjöng och skrek om vartannat i bilen.

I Haninge så anslöt även Henkan som hade lyckats hålla sig nykter hela förmiddagen vilket hedrar honom. Vi slängde in allt på en kvart så det gick väldigt smidigt. Så nu är jag installerad i Haninge och det känns bra. Haninge är ändå rätt mysigt. Mycket skog och skärgård runt knuten och en lugnt ställe men ändå bara 25 min från city. Här kommer jag trivas det känner jag. Synd bara att det är så fördelaktigt att ta bilen till jobbet härifrån. Tar inte ens 20 min.

Annars flyter allt på, har kommit in bra i jobbet även om Jocke tar alla chanser han kan att trycka ner mig. Ett lättare uppdrag kunde man ha eftersom jag bara negligerar allt han säger.

Over and out!