Liveblogg från Göteborg
Nu har då stämningen börjat stegras i David och Saras lya nånstans i en pittoresk förort till Göteborg. Men först ska vi gå tillbaka ett dygn för att berätta om resan till Göteborg.
Jag klev på tåget mot Göteborg i Skånes knutpunkt Hässleholm. Det var en diger folkmassa som stod och väntade på perrongen. Så här handlade det om djungels lag för att få sig en sittplats. Jag rusade in och hamnade bredvid en vän kvinna. Kände mig oerhört nöjd och tillfreds med situationen, men jag hade inte mer än hunnit slappna av förrän en man kom fram och med barsk stämma förklarade, vänligt men bestämt att han hade bokat just den platsen. Så det var bara att ställa sig upp. Här tvingas man stå upp som en jävla indier år 2008 i Sverige. Där stod man och blev uttittad som en apa i en bur som folk skrattar åt. När nyhetens behag hade lagt sig och ingen längre tog notis om min missär så kände jag mig plötsligt som den stackars pojken på högstadiediscot som stod ensam kvar vid väggen när alla andra dansade tryckare. Nåväl i Halmstad fick jag iallafall ner arslet i en stol, så då kunde man njuta av färden.
Idag så har vi haft en bowlingtävling, det gick naturligvis strålande. Vi delade upp oss i två lag, är det ena laget bestod av grabbarna som bodde i byn i Sandhem medans mitt lag bestod av eliten, dvs vi som bodde i Sjövik, vilken är en del av Sandhem. Utan att överdriva kan jag säga att vi sopade banan med de andra. Det var som att stjäla godis av småbarn och den där tävlingsnerven infann sig aldrig. Vi var alltför överlägsna.
Nu så ska jag in i dimman, återkommer med en rapport imorgon.
Over and out
Göteborg till helgen, min vän David fyller 25
Idag bär det av mot Sveriges framsida dvs Göteborg. Min gode vän David Strängby ska ha sin länge emotsedda 25-årsfest. David är en av mina absolut närmsta vänner och en kille man kan luta sig mot när det blåser snålt. Vår vänskap började när vi ungdomen samlade på hockeybilder. Sen den tiden har jorden snurrat åtskilliga varv runt solen och nu ska han alltså bli en stor pojk. Han har lyckats samla ihop hela vårat ursprungsgäng med några få undantag. Det var vi som var lite coolare än alla andra i tonåren. Även om vi i avundsjukans namn av de övriga töntarna i byn kallades för sportnördarna.
Det man fruktar inför morgondagen är att födelsedagsbarnet inte ska få stå i centrum. Vi har ju våran ständige pajas Henric Wassberg i gänget och risken eller chansen om man ser det så är att han kommer ta över showen. Ska bli kul att träffa alla igen, vi har ju spridit ut oss lite i landet nu, från Kristianstad i söder tills Stockholm i norr. Ser även fram emot att få ta del av den berömda göteborgshumorn.
Här är ett exempel: Hur många tyskar bor det i Göteborg???? Gör-many.
Det är så dåligt så det nästan blir bra.
Ha en trevlig helg alla!
En dag på gymet
Då har jag precis avslutat ännu ett svettigt gympass. Jag pumpar med en hög frekvens numera och hoppas att det ska ge nåt resultat. Man vill ju svara upp på de ytliga ideal som gäller i dagens samhälle, humor och gentlemannatakter kommer man tydligen inte långt med har jag märkt. På gymet har jag gjort vissa betraktelser som är ganska roande. Jag tror jag med säkerhet kan säga att de mest använda inventarierna inte är hantlar eller olika maskiner utan speglarna. Det är nästan rörande att se stoltheten i vissa muskelbergs ögon när de ser sin väl uppumpade muskelmassa i spegeln. Man ser hur det glimmar till ögonen och sen när de står och lyfter de tunga hantlarna kan de inte låta bli att beundra sina svulstiga biceps. Det är uteslutande män eller pojkar om man så vill som ägnar sig åt denna egoboost. Det som stör mig allra mest är att jag börjar bli likadan, det är ofta frestande att lyfta lite på t-shirten för att se ådrorna som pumpar på armarna (en lätt överdrift kanske). Nu är det bara att kämpa vidare inför beach 09.
Over and out
Henkan was here
Hej!
Då har Henkan lämnat Skåne och vi kan alla andas ut och gå tillbaka till vardagen igen. Vi inledde helgen med pizza och bio. Vi tittade på den nya Bondfilmen. Det var en besvikelse, saknade Bonds vanliga kvicka arroganta kommentarer, de tekniska prylarna och det var knappt inget pippande. Henkan somnade naturligtvis, vilket han ofta gör. Trots att det var längesen vi träffades så kändes det som att det var igår. I lördags skulle jag visa min vän det vackra landskapet Skåne, det slutade emellertid i ett antiklimax. När vi kommit en bit så började det lukta bränt. Vi stannade för att Henkan skulle pissa och då kom det rök från motorhuven. Direkt så såg jag tusenlapparna sväva iväg. När det kommer till motorer så är jag i det närmaste efterbliven så att försöka analysera vad det var som var fel hade varit helt meningslöst. Så det var bara att vända och åka hem för att börja supa. Som jag nämde i föregående inlägg så blev nivån på skämten lika lågt som befarat. På kvällen drog vi ut och valde Grand som vårt danspalats. Det man måste ge Henkan är att han inte ger upp trots att han får nobben. Han använder sig dock av något tveksamma metoder. En klassiker är att han petar tjejen i magen och när hon tittar ner så drar han upp fingret och petar henne på näsan. Det kan väl vara kul men inte för tredje gången, så jag fick ägna en del tid åt att gå efter och släcka bränder som höll på att uppstå. Tur att han är så liten, 164 cm och 60 kg varav minst 40 av dessa kilon består av hår. Hade jag gjort likadant hade jag förmodligen fått mig en rejäl omgång. Vi klarade oss utan några incidenter och kunde dra oss hemåt utan några blessyrer.
Sammantaget en mycket trevlig helg med mycket skratt och glada tillmälen.
Over and out
En hyllning till Henric Wassberg
Hej!
På fredag får jag besök av min äldsta vän. Det är nämligen så att Henric Wassberg ska förära Kristianstad med ett besök. Jag och Henkan har ett långt förflutet, det började en dag i slutet av 80-talet när familjen Wassberg bröt upp från Lerum och flyttade till Sandhem. Jag var 6 år och satt på trappan och njöt av en glass när det kom en liten spelevink på cykel och då menar jag verkligen liten. Den här lille pojken bröt genast isen och sa: Hej Johan ska vi leka?
Redan på den tiden var jag skeptisk mot okända människor och min första tanke var: Hur fan vet han vad jag heter?
Det visade sig att hans mamma hade läst på våran klasslista inför lekis att det bodde en pojke vid namn Johan på samma gata. Nåväl jag bjöd in han i mitt hem den dagen och på den vägen är det. Vi har upplevt mycket tillsammans, genom åren, första skoldagen, bolldunken, konfirmationen, första fyllan, utlandsresor etc. Nu har vi glidit ifrån varandra rent geografiskt men den nära vänskapen finns där alltid. Vi har skrattat och gråtit tillsammans genom åren, mest skrattat för med Henkan är det inte många sorger. En öppnare och mer spexaktig person är svår att hitta. När vi umgås brukar skämtnivån vara provocerande låg, det är en nivå vi båda behärskar till fullo och slår du upp ordet göteborgshumor i uppslagsverket så hittar du en bild på Henric. Han har en ibland något naiv syn på livet kan jag tycka, allt är toppen och underbart något jag inte kan skriva under på. Men en mer harmlös och godhjärtad person är svår att hitta, man kan inte bli arg på pojken. Vi ska ut på lördag och det är något jag ser fram emot med något skräckblandad förtjusning, den gode Henkan har nämligen lite svårt att veta var hans gräns går när det gäller alkohol. Jag vet inte hur många gånger jag har burit honom och hur många gånger han blivit utslängd från krogen på grund av överförfriskning. Han är 26 år men med de fyllorna han haft så minns han bara 24 år av livet. Numera jobbar han i Kläppen på vintrarna och då som Troll för barnen. Det finns nog inte nån på jorden som är mer lämpad för ett jobb än han för det. Det man undrar är vem som är mest mogen barnen eller han.
Så nu välkomnar jag dig till Skåne Henric och det ska bli jävligt kul att du kommer och vi vet var skämtnivån kommer hamna.
Klåparjohan framme igen!
Idag så har det varit en lugn dag, ingen skola så det har inte gjorts för mycket kan jag lova. Har hållt på och ringt till Landstinget i Jönköping då jag kanske kan få göra min praktik där, men inget svar. Sen blev det en runda på gymmet också. Försöker nu bygga upp min kropp till abnorma muskelmängder och det går bra, mina biceps blir allt svulstigare. Det blir en tre pass där i veckan och två innebandypass så satsningen mot beach 09 är i full gång. Fast egentligen så har jag lagt upp en längre plan som innefattar att 2012 när jag fyller 30 ska jag vara i prima form. När jag gick hem så tog batteriet på telefonen slut och då slog klåparjohan till igen. Drabbades av total minnesförlust och helt plötsligt var min pinkod som bortblåst. Tryckte in fel kod tre gånger och pukkoden har jag tydligen förlagt. Så nu sitter jag här med en telefon som inte går att använda. Utan telefon känner man sig naken och utlämnad och man tror att hela världen vill nå en just nu. Jag borde veta bättre, är inte världens mest eftersökte person om man säger så men ändå sitter jag nu här i självbedrägeriet att folk vill prata med mig.
Over and out
Årsfesten
Igår så gick då den länge emotsedda Sandhems IFs årsfest av stapeln. Den röda mattan var utrullad och det var upplagt för stor galaföreställning. Kvällen startade hos Crille där hela laget hade samlats för uppladdning. Trots att vi är idrottsmän så flödade alkoholen dock utan några incidenter. Sen bar det av till Sägnernas Hus där den stora galan ägde rum. Vi hann inte komma in förrän den första personen fick köras hem efter att ha råkat bli väldigt överförfriskad. Det inleddes med mingel och mat. Själv gick jag runt och socialiserade mig med lite allt möjligt löst folk. Hamnade i en djup diskussion med Larry där vi båda förfärades över världsläget, vi är båda drabbade av lågkonkjukturen då vi har blivit varslade. Härnborg satt då och raljerade men vi tog ingen notis om hans låga kommentarer. Efter maten så var det dags för prisutdelning, jag såg mig som storfavorit till samtliga priser men som alla stora genier är jag missförstådd och blev förbisedd av juryn som utsåg vinnarna med vaga motiveringar. Crille Claesson blev istället galans kung och det är han väl värd efter troget slit i många år nu. Vid det här laget hade man börjat känna av alkoholen och i ett svagt ögonblick så tog jag på mig att bli näste ordförande för fotbollssektionen. Vi får väl hur det blir med det, har en tendens att bli lite väl stor i munnen med alkohol i blodomloppet. Kvällen fortskred med samkväde och dans, själv höll jag mig mest till samkvädet men någon svängom blev det allt. Bandet som spelade var tämligen uselt men man tog ingen större notis om dem. Inga skandaler vilket är lite trist, hade gärna basunerat ut det till omvärlden. Inte ens ett litet slagsmå, var dock lite orolig att få en smäll när jag trampade i klaveret i ett misslyckat försök att vara lustig. Kvällen avslutades traditionsenligt med en shot på Teds altan innan jag staplade hem för min skönhetssömn. Sammantaget en mycket trevligt afton som det brukar vara på årsfesten.
Over and out
Hemma
Då var man hemma i Sandhem igen då. Imorgon är det nämligen den stora galaföreställningen Sandhems IFs årsfest. Då ska priser delas ut för insatserna som gjorts under året i föreningen. Jag räknar med att sopa rent bland priserna som delas ut till fotbollsspelarna och bli galans kung. Det här är festen på året då vi upphöjda fotbollsstjärnor i byn kliver ner och umgås med fotfolket det vill säga fansen. Tyvärr är det också festen där man får höra sanningen, vilken usel spelare man är och att allt var bättre förr. Det kommer att bjudas på dans och supé. Sen brukar damerna slåss om oss spelares gunst eftersom vi alla är vältränade atleter med feta plånböcker. Själv räknar jag med att hamna i djupa diskussioner om livet, fotboll och världsekonomin. Det brukar vara en trevlig tillställning så jag ser fram mot det med en glödande entusiasm. På söndag kommer rapporten om festen, kommer bjuda på skvaller och annat smått och gott.
Tills det får ni ha det så bra!
Spännande natt
Ja det valet gick ju som vi alla trodde och hoppades på. Den första svarta presidenten i USA. Ska bli kul att se hur länge han får leva, är nämligen helt övertygad om att han kommer att bli mördad. Nåt som har slagit mig under all den här mediahype kring det amerikanska valet är att vi har väl aldrig varit med om en mediarapportering som varit så partisk och avsaknad av objektivitet. Inte konstigt att nästan alla runt om i världen har hållt sina tummar för Obama. Hörde igår på tv att 60% av det som har skrivits om McCain har varit negativa artiklar och siffran för Obama är 29%. Det är ändå en rätt häpnadsväckande siffra. Media är den viktigaste opinionsbildaren och jag tycker allt att man ska kunna kräva att media håller sig någorlunda neutrala. Själv följde jag valet i soffan och med en euforisk entusiasm följde jag allt som hände på fyra olika kanaler. Man ville ju inte missa något. Ett tag bläddrade jag så frekvent mellan kanalerna att jag nästan fick ett epeleptiskt anfall. Kl 4 i morses släckte jag lampan då det såg ut att vara klart, så det var en sliten Johan som släpade sig ur sängen för att gå till skolan. Obligatorisk närvaro idag så man var så illa tvungen. Läser Vetenskaplig metod nu och det är så tråkigt att man nästan får självmordstankar. Tio veckar ska man tvingas genomlida med ett ämne som är totalt ointressant. Nåväl detta kan te sig som ett I-landsproblem men man måste alltid ha nåt att gnälla över. Det är väl bara att bita ihop nu den sista tiden.
Au revoir
Valet
I natt går då det stora valet om vem som ska bli president i USA. Det känns som den här kampanjen har pågått i en evighet nu, men nu är det äntligen dags. Som de flesta andra utanför USA så stöder jag Barack Obama. Det här valet får ju i stort sett samma utrymme i svensk media som vårat eget val. Det kanske man kan ifrågasätta men det är ju bevisat hur mycket USAs ekonomi och politik påverkar resten av världen. Så det här valet är av stor vikt även för oss i kalla Norden. Efter åtta år med katastrofen Bush så borde väl även amerikanarna inse att republikanernas tid vid makten är över. Det man fruktar är att Obamas hudfärg ska fälla honom. Jag trodde att vi 2008 hade kommit över alla sådana inskränkta åsikter men tydligen så finns de kvar, framförallt i sydstaterna där slaveriet hade sitt starkaste fäste. När man ser på John Mccain så undrar man om gubben ens kommer att leva i de åtta år som han max skulle få sitta som president. Om det nu skulle hända att han trillar av pinn så väntar Sarah Palin som president och det vore både en global och nationell katastrof. Här kan vi prata om ultrakonservativa åsikter som får våra moderater att framstå som kommunister. Hon har bland annat hävdat att kriget i Irak är rättfärdigat och att det var Guds vilja. Finns det en Gud så tror jag knappast att det hade varit hans vilja. Amerikanarna är dock ett nyckfullt släkte så det kan mycket väl sluta så att Mccain utropas som president. Själv tänkte jag följa hela processen under natten. Innan så vankas det Champions League på tv. Det är verkligen en företeelse som lyser upp den grå vardagen.
Så nu håller vi alla tummarna att Obama vinner valet så vi slipper mer krigsivrare i Vita Huset.
Ciao
Festligheter
Då var man bakis igen då. Var på festligheter igår och jag kände mig ganska exklusiv på denna tillställning. Var nämligen ensam svensk på förfesten, resten var bosnier. Jag är en öppen och fördomsfri person som med glädje lapar i mig vad andra kulturer har att erbjuda. Nu är jag ju dock en person som inte tar alltför stor plats på sådana här tillställningar. Musiken som ljöd ur högtalarna var nästan uteslutande bosniskt och jag måste säga det att folket är trevligare än musiken. Det röktes nåt jävulskt i lägenheten vi var i så när jag kom hem stank jag som en rökt ål. Kvällen var mycket trevlig och det var en bra stämning. Ju längre kvällen led och alkoholen började göra verkan så blev jag så hänryckt att jag började tveka på min etniska tillhörighet, men så skulle det börjas dansa och då fick man ett abrupt uppvaknande och att jag är svensk stod utom alla tvivel. I början av festen så pratade alla det vackra språket svenska men ju fullare alla blev så övergick det allt mer till bosniska. Ett språk som inte har någon likhet med svenskan så jag fattade inte ett skit. Nermin min favoritblatte bad om ursäkt för kvällen något han inte alls behövde. Jag vet hur lätt det är att hamna i interna skämt. Jag fick också insikten i hur stark samhörighet detta folk känner med varandra och det är ganska förståligt när man tänker på vad de har genomlidit.
Sen drog vi till Teaterbaren inne i stan. Det verkade som alla överklassungar hade haft någon sammankomst för där satt de i sina soffor med flertalet helrör. Samtliga gossar hade likadana kavajer med något emblem som jag inte såg var det var. Den ena töntigare än den andre. De trodde naturligvis att det bara var att se ut en dam och sen gå och hämta henne. Jag är en man som i vanliga fall tror på diplomati före våld men i det här fallet ville jag bara spöa skiten ur dom. Det har naturligvis med min strikta socialdemokratiska uppfostran att göra där ingen ska tro att de är något. Men när jag ser sådana här töntar som är födda med silversked i munnen och inte gör något för att dölja det så äcklas jag. Men sammanfattninsgvis så var det en trevlig kväll.
Over and out
