Historia
Hej!
Igår var jag med och skrev idrottshistoria. Det är inte första gången det sker, jag har ju klubbrekordet i Sandhems IFs innebandy för antal mål i en seriematch, 9 stycken närmare bestämt. Den här gången bevittnade jag dock bara det hela och mitt enda bidrag till rekordet var pengar och mitt närvarande. Var nämligen och såg den omtalade rekordmatchen på Nya Ullevi mellan Frölunda och Färjestad. Det slogs nytt europarekord 31 144 åskådare. Arrangemanget var ett trevligt initiativ men det organisatoriska runt lämnade en del övrigt att önska. Köerna ringlade långa och varje person skulle visiteras. Jag smög genast fram till en vacker kvinna och hon genomsökte mig med iver och tog mer än gärna på min välsvarvade kropp. Det var en fin kväll med klart väder och sträng kyla. Jag och David hade pälsat på oss men ändå frös vi som två kinesiska nakenhundar på en kvällspromenad i Sibirien framförallt om fötterna. De var som två isbitar och när vi gick från arenan så var det ren smärta att ta ett steg. Visiteringen för övrigt undrar jag var den var till för då det runt oss dök upp ett flertalet pluntor och whiskeyflaskor. Det var en gemytlig stämning på arenan och trots att jag som Färjestadsupporter hamnade mitt i Frölundaklacken så utsattes jag inte för ett enda glåpord utan göteborgsskämten haglade runt om oss. En mäktig upplevelse trots att resultatet inte var lika mäktigt.
Bevis för att jag verkligen var där.
Imorgon bitti styr kosan söderut mot Afrika och Egypten. En vecka med soldyrkande och det ska bli så förbannat skönt att komma iväg från den här kylan. Klockan 4.00 hämtar jag upp Ted med Polon och så drar vi till Landvetter. Får se om jag kommer över någon dator och kan uppdatera från öknen.
Tills vi hörs igen mina vänner vill jag önska er alla ett Gott Nytt År!
Igår var jag med och skrev idrottshistoria. Det är inte första gången det sker, jag har ju klubbrekordet i Sandhems IFs innebandy för antal mål i en seriematch, 9 stycken närmare bestämt. Den här gången bevittnade jag dock bara det hela och mitt enda bidrag till rekordet var pengar och mitt närvarande. Var nämligen och såg den omtalade rekordmatchen på Nya Ullevi mellan Frölunda och Färjestad. Det slogs nytt europarekord 31 144 åskådare. Arrangemanget var ett trevligt initiativ men det organisatoriska runt lämnade en del övrigt att önska. Köerna ringlade långa och varje person skulle visiteras. Jag smög genast fram till en vacker kvinna och hon genomsökte mig med iver och tog mer än gärna på min välsvarvade kropp. Det var en fin kväll med klart väder och sträng kyla. Jag och David hade pälsat på oss men ändå frös vi som två kinesiska nakenhundar på en kvällspromenad i Sibirien framförallt om fötterna. De var som två isbitar och när vi gick från arenan så var det ren smärta att ta ett steg. Visiteringen för övrigt undrar jag var den var till för då det runt oss dök upp ett flertalet pluntor och whiskeyflaskor. Det var en gemytlig stämning på arenan och trots att jag som Färjestadsupporter hamnade mitt i Frölundaklacken så utsattes jag inte för ett enda glåpord utan göteborgsskämten haglade runt om oss. En mäktig upplevelse trots att resultatet inte var lika mäktigt.
Bevis för att jag verkligen var där.
Imorgon bitti styr kosan söderut mot Afrika och Egypten. En vecka med soldyrkande och det ska bli så förbannat skönt att komma iväg från den här kylan. Klockan 4.00 hämtar jag upp Ted med Polon och så drar vi till Landvetter. Får se om jag kommer över någon dator och kan uppdatera från öknen.
Tills vi hörs igen mina vänner vill jag önska er alla ett Gott Nytt År!
Juldagen
Hej!
Igår var det juldagen, den dag som på senare år har etablerat sig som årets största dag för utgång. Hemvändare som ger sig ut i folkvimlet för att bevisa att de har lyckats i livet. Jag och Jocke tänkte exakt så när vi gav oss ut i Falköping igår men man blir aldrig profet i sin egen hemstad. Kvällen började bra, tågvärden kunde inte motstå vår starka stjärnglans och bugande passerade han utan att ta betalt. Sen började kampen, ruskigt mycket folk. Det var människor och köer ta mig fan överallt. Att pissa tog en halvtimme och eftersom jag är lite pryd och inte gärna halar ut den tappre krigaren vid en urinoar eftersom jag inte kan pissa bland folk. Det gällde att gå hand i hand med sina vänner annars tappade man genast bort dem och sen var det som att leta efter nål i en höstack. Kallt som fan var det också.
Snötäcker ligger nu tjockt i Sandhem men på onsdag så lämnar jag det för att tillbringa min vardag med sprit, sol och prostituerade. Det är en vacker tillvaro och jag längtar redan.
Over and out
Igår var det juldagen, den dag som på senare år har etablerat sig som årets största dag för utgång. Hemvändare som ger sig ut i folkvimlet för att bevisa att de har lyckats i livet. Jag och Jocke tänkte exakt så när vi gav oss ut i Falköping igår men man blir aldrig profet i sin egen hemstad. Kvällen började bra, tågvärden kunde inte motstå vår starka stjärnglans och bugande passerade han utan att ta betalt. Sen började kampen, ruskigt mycket folk. Det var människor och köer ta mig fan överallt. Att pissa tog en halvtimme och eftersom jag är lite pryd och inte gärna halar ut den tappre krigaren vid en urinoar eftersom jag inte kan pissa bland folk. Det gällde att gå hand i hand med sina vänner annars tappade man genast bort dem och sen var det som att leta efter nål i en höstack. Kallt som fan var det också.
Snötäcker ligger nu tjockt i Sandhem men på onsdag så lämnar jag det för att tillbringa min vardag med sprit, sol och prostituerade. Det är en vacker tillvaro och jag längtar redan.
Over and out
Sol och bad
Hej!
Ja en något märklig rubrik så här i juletider där allt ska handla om klappar och falska julhälsningar. Igår tog jag med mig småpojkarna Ted och Joakim och drog till A6 Center, hade inte köpt en enda julklapp så det var hög tid att göra dessa inköp för att inte bli bannlyst för tid och evighet av familjen. Jag som efter förra helgen är van vid Stockholmsruschen tyckte det var glest med folk men det var andra som klagade högljutt över all trängsel. När vi ändå var där så passade jag och Ted på att ge oss själva var sin julklapp. Vi bokade en veckas semester i Egypten. Så nästa onsdag bär det av mot varmare breddgrader. Ska bli fantastiskt skönt att få ladda upp batterierna och få ny energi. Nu har man nåt att verkligen se fram emot. Byta ut 10 minusgrader och en massa snö mot 25 graders värme, magdansöser och beduiner känns som ett vinstgivande byte. Jag är ingen vintermänniska även om jag tycker att snö kan göra vårt landskap förföriskt vackert, åker inga skidor, varken utför eller slätt så jag har ingen större glädje av snön. Då föredrar jag att ligga vid poolen med en kall bira istället, det ger min själ betydligt större tillfredsställelse. Imorgon är det julafton, en lugn dag i matens och girighetens tecken.
Så nu mina vänner önskar jag er alla en riktigt God Jul!
Ja en något märklig rubrik så här i juletider där allt ska handla om klappar och falska julhälsningar. Igår tog jag med mig småpojkarna Ted och Joakim och drog till A6 Center, hade inte köpt en enda julklapp så det var hög tid att göra dessa inköp för att inte bli bannlyst för tid och evighet av familjen. Jag som efter förra helgen är van vid Stockholmsruschen tyckte det var glest med folk men det var andra som klagade högljutt över all trängsel. När vi ändå var där så passade jag och Ted på att ge oss själva var sin julklapp. Vi bokade en veckas semester i Egypten. Så nästa onsdag bär det av mot varmare breddgrader. Ska bli fantastiskt skönt att få ladda upp batterierna och få ny energi. Nu har man nåt att verkligen se fram emot. Byta ut 10 minusgrader och en massa snö mot 25 graders värme, magdansöser och beduiner känns som ett vinstgivande byte. Jag är ingen vintermänniska även om jag tycker att snö kan göra vårt landskap förföriskt vackert, åker inga skidor, varken utför eller slätt så jag har ingen större glädje av snön. Då föredrar jag att ligga vid poolen med en kall bira istället, det ger min själ betydligt större tillfredsställelse. Imorgon är det julafton, en lugn dag i matens och girighetens tecken.
Så nu mina vänner önskar jag er alla en riktigt God Jul!
Välkommen till livet
Hej!
I lördags bevittnade när Gud fader allsmäktig välkomnade en ny familjemedlem nämligen Ellen Sofia Strängby. Det var en stämningsfull och vacker cermoni i Vistorps kyrka. Det började dock dramatiskt eftersom ingen kom in i kyrkan, det var helt enkelt fullt eftersom Davids ego är så abnormt så vi andra fick inte plats. Nu är hon införlivad i Guds heliga samfund och hon skötte sig med bravur. Lite jämmer när prästen baddade pannan men annars så gjorde hon som pappa, somnade. Farbror Johan lovar att ställa upp i vått och torrt för dig Ellen.
Kylan har verkligen tagit ett fast grepp om vårt avlånga land, ja hela Europa förresten. Det verkar bli en vit jul i år och det var ett tag sen. Snön gör landskapet förföriskt vackert, det lyser upp vardagen från det grådisiga mörker som gjort vår vardag så dyster hela hösten. Julkänslan är dock inte påfallande, har inte köpt en enda julklapp än så det börjar brinna i knutarna.
Idag så ska jag till Arbetsförmedlingen och skriva in mig igen. Det finns få saker som ger upphov till sådan känsla av hopplöshet som det. De ger en inte mycket hjälp det är då en sak som är säker.
Over and out
I lördags bevittnade när Gud fader allsmäktig välkomnade en ny familjemedlem nämligen Ellen Sofia Strängby. Det var en stämningsfull och vacker cermoni i Vistorps kyrka. Det började dock dramatiskt eftersom ingen kom in i kyrkan, det var helt enkelt fullt eftersom Davids ego är så abnormt så vi andra fick inte plats. Nu är hon införlivad i Guds heliga samfund och hon skötte sig med bravur. Lite jämmer när prästen baddade pannan men annars så gjorde hon som pappa, somnade. Farbror Johan lovar att ställa upp i vått och torrt för dig Ellen.
Kylan har verkligen tagit ett fast grepp om vårt avlånga land, ja hela Europa förresten. Det verkar bli en vit jul i år och det var ett tag sen. Snön gör landskapet förföriskt vackert, det lyser upp vardagen från det grådisiga mörker som gjort vår vardag så dyster hela hösten. Julkänslan är dock inte påfallande, har inte köpt en enda julklapp än så det börjar brinna i knutarna.
Idag så ska jag till Arbetsförmedlingen och skriva in mig igen. Det finns få saker som ger upphov till sådan känsla av hopplöshet som det. De ger en inte mycket hjälp det är då en sak som är säker.
Over and out
Människor
Hej!
I helgen så besökte jag vår kungliga huvudstad för umgänge och galej. Jag hade storslagna planer för den här bloggen då jag bokade biljett med bus4you. De skrävlade högtidligt i annonsen om internet ombord så jag tänkte liveblogga och förmedla mina upplevelser on tour. Av detta bidde det inget då det var trådlöst internet som krävdes och det fungerar naturligtvis inte på min något förlegade laptop. Detta var något som jag befarade innan eftersom jag och teknologi sällan ger upphov till en vacker symbios. Istället fick jag spela football manager i totalt åtta timmar som resan tur och retur tog. Det slutade ändå i dur eftersom jag tog Queens Park Rangers till UEFA-cupspel.
Vilken chock det är att komma från Sandhem där man kanske ser en människa i kvartalet och kliva av på Centralstationen i Stockholm. Människor ta mig fan överallt, stressade och på språng. Jag kände mig osäker, försökte se cool ut men jag lurade ingen med min förvirrade utstrålning. Joakim mötte upp mig för en fika och vi föll i varandras famnar i ett vackert och emotionellt möte. Efter snack om ditten och datten kom så Stefan och hämtade upp mig. Med sin mörka brummande stämma ledde han mig rätt i denna för mig osäkra värld. Vi gick ut och käkade på kvällen och tog en sväng till Stureplan för några kalla bira.
På lördagen blev det city igen, skulle se ut prospect för eventuella inköp. Upplevelsen var att man befann sig i en myrstack, totalt smockfullt med folk och jag kände mig matt av alla upplevelser. Som den bondpojk jag är så håller jag mig helst i ladugården med Rosa och Brunte. Stockholmare måste vara ett av de mest apatiska folk som finns. De lever i sin egen värld och tar inte notis om något som händer runt dem. Jag slår vad om att om jag satte mig och sket på perrongen så skulle ingen reagera, bara gira undan och sen stressa vidare. Efter citybesöket så blev det ytterligare en barrunda på kvällen.
Fest två dagar i rad är något som hör till den unga generationen. Jag har varit helt förstörd efter detta. På jobbet har jag varit mer död än levande efter detta rock n roll liv. Man är inte 20 längre och det är något som gör sig allt starkare påminnt. Men jag lever i förnekelse och fortsätter festa som om jag vore en ungdom med hela livet framför mig. Min sista vecka på jobbet nu och sen blir det semester på obestämd tid.
Over and out
I helgen så besökte jag vår kungliga huvudstad för umgänge och galej. Jag hade storslagna planer för den här bloggen då jag bokade biljett med bus4you. De skrävlade högtidligt i annonsen om internet ombord så jag tänkte liveblogga och förmedla mina upplevelser on tour. Av detta bidde det inget då det var trådlöst internet som krävdes och det fungerar naturligtvis inte på min något förlegade laptop. Detta var något som jag befarade innan eftersom jag och teknologi sällan ger upphov till en vacker symbios. Istället fick jag spela football manager i totalt åtta timmar som resan tur och retur tog. Det slutade ändå i dur eftersom jag tog Queens Park Rangers till UEFA-cupspel.
Vilken chock det är att komma från Sandhem där man kanske ser en människa i kvartalet och kliva av på Centralstationen i Stockholm. Människor ta mig fan överallt, stressade och på språng. Jag kände mig osäker, försökte se cool ut men jag lurade ingen med min förvirrade utstrålning. Joakim mötte upp mig för en fika och vi föll i varandras famnar i ett vackert och emotionellt möte. Efter snack om ditten och datten kom så Stefan och hämtade upp mig. Med sin mörka brummande stämma ledde han mig rätt i denna för mig osäkra värld. Vi gick ut och käkade på kvällen och tog en sväng till Stureplan för några kalla bira.
På lördagen blev det city igen, skulle se ut prospect för eventuella inköp. Upplevelsen var att man befann sig i en myrstack, totalt smockfullt med folk och jag kände mig matt av alla upplevelser. Som den bondpojk jag är så håller jag mig helst i ladugården med Rosa och Brunte. Stockholmare måste vara ett av de mest apatiska folk som finns. De lever i sin egen värld och tar inte notis om något som händer runt dem. Jag slår vad om att om jag satte mig och sket på perrongen så skulle ingen reagera, bara gira undan och sen stressa vidare. Efter citybesöket så blev det ytterligare en barrunda på kvällen.
Fest två dagar i rad är något som hör till den unga generationen. Jag har varit helt förstörd efter detta. På jobbet har jag varit mer död än levande efter detta rock n roll liv. Man är inte 20 längre och det är något som gör sig allt starkare påminnt. Men jag lever i förnekelse och fortsätter festa som om jag vore en ungdom med hela livet framför mig. Min sista vecka på jobbet nu och sen blir det semester på obestämd tid.
Over and out
Kritik
Hej!
Idag så fick man sig då en tidig julklapp. Det var Kongsberg som iklädde sig den röde skrockande gubben med vitt skägg. Jag har nämligen blivit varslad. 60 personer får gå men 50 av dem erbjuds ny visstidsanställning, antingen direkt eller under januari. Jag var nu en av de lyckligt lottade som man gladeligen pissade på och skickade ut i bidragssverige d.v.s jag fick ingen ny anställning alls. Det mottogs inte med någon större glädje, inte för att arbetet ger mig något större utbyte men jag har ändå trivts rätt bra. Inte så monotomt som industriarbete kan vara utan ganska fritt och varierande. Framförallt är det pengarna jag kommer sakna och nu skjuts flyttplanerna ännu mer på framtiden, vilket är bittert.
Jag tänkte berätta lite om Kongsberg (som om jag inte gjort det tidigare), denna oas i det demokratiska Sverige som fortfarande påminner om vilken diktatur som helst. Kritiskt tänkande och oliktänkande ses inte med blida ögon utan jämställs med kriminiella handlingar. Personerna bli obekväma och försvinner ut i perifera roller utan inflytande. Alla nya förslag ska mötas med en hallelujastämning och ställer man inte upp på det så "tänker man fel". Nu lämnar jag alltså det här stället igen och jag hoppas att våra vägar aldrig mer korsas men vis av erfarenhet så ska man aldrig säga aldrig.
Over and out
Idag så fick man sig då en tidig julklapp. Det var Kongsberg som iklädde sig den röde skrockande gubben med vitt skägg. Jag har nämligen blivit varslad. 60 personer får gå men 50 av dem erbjuds ny visstidsanställning, antingen direkt eller under januari. Jag var nu en av de lyckligt lottade som man gladeligen pissade på och skickade ut i bidragssverige d.v.s jag fick ingen ny anställning alls. Det mottogs inte med någon större glädje, inte för att arbetet ger mig något större utbyte men jag har ändå trivts rätt bra. Inte så monotomt som industriarbete kan vara utan ganska fritt och varierande. Framförallt är det pengarna jag kommer sakna och nu skjuts flyttplanerna ännu mer på framtiden, vilket är bittert.
Jag tänkte berätta lite om Kongsberg (som om jag inte gjort det tidigare), denna oas i det demokratiska Sverige som fortfarande påminner om vilken diktatur som helst. Kritiskt tänkande och oliktänkande ses inte med blida ögon utan jämställs med kriminiella handlingar. Personerna bli obekväma och försvinner ut i perifera roller utan inflytande. Alla nya förslag ska mötas med en hallelujastämning och ställer man inte upp på det så "tänker man fel". Nu lämnar jag alltså det här stället igen och jag hoppas att våra vägar aldrig mer korsas men vis av erfarenhet så ska man aldrig säga aldrig.
Over and out
Comeback
Hej!
Jag gör en Peter Forsberg, alltså den femtioelfte comebacken efter en tids frånvaro p.g.a skada. I det här fallet en mental skada. Har inte haft ett skit lust att skriva på ett tag och har för den delen inte haft något speciellt att berätta heller. Det finns väl inget större allmänintresse av vad jag gör på dagarna. Men så här skulle det kunna se ut:
Idag vaknade jag av att klockan ringde vid 5.05, jag steg upp och kände mig som en zombie. Som vanligt sen ut till min samåkare. Stämplar in 5.45 och känner en total frånvaro av arbetslust. Min truck som vilat hela natten är betydligt piggare än mig. Jag åker in och ut i fabriken med pallar och emballage. Stämningen på Kongsberg är nattsvart, alla klagar och gnäller, det är energikrävande och betungande. Jag gnäller också på en inkompetent ledning som missköter företaget och allmänt beter sig som ett gäng clowner. Stämplar ut 14.00, åker hem, äter och sen lägger jag mig i soffan och sover en timme. Sen ser jag på tv, eventuellt en löprunda och surfar en stund innan jag går och lägger mig.
Ja så skulle det se ut och vem fan är intresserad av det? Jag måste ta tag i livet nu, det här fungerar inte. Ser fram emot att försäsongsträningen ska komma igång så man får tillbaka lite energi. Är så fruktansvärt sugen på att resa nu, det lutar åt en liten tripp nu runt nyår. Jag vill supa in nya kulturella upplevelser och bli betagen av konst och arkitektur. Det är sådant som får en att känna eufori över livet och dess möjligheter. Nu har jag iallafall gjort en comeback till och ska försöka vara lite mer frekvent i uppdaterandet.
Over and out
Jag gör en Peter Forsberg, alltså den femtioelfte comebacken efter en tids frånvaro p.g.a skada. I det här fallet en mental skada. Har inte haft ett skit lust att skriva på ett tag och har för den delen inte haft något speciellt att berätta heller. Det finns väl inget större allmänintresse av vad jag gör på dagarna. Men så här skulle det kunna se ut:
Idag vaknade jag av att klockan ringde vid 5.05, jag steg upp och kände mig som en zombie. Som vanligt sen ut till min samåkare. Stämplar in 5.45 och känner en total frånvaro av arbetslust. Min truck som vilat hela natten är betydligt piggare än mig. Jag åker in och ut i fabriken med pallar och emballage. Stämningen på Kongsberg är nattsvart, alla klagar och gnäller, det är energikrävande och betungande. Jag gnäller också på en inkompetent ledning som missköter företaget och allmänt beter sig som ett gäng clowner. Stämplar ut 14.00, åker hem, äter och sen lägger jag mig i soffan och sover en timme. Sen ser jag på tv, eventuellt en löprunda och surfar en stund innan jag går och lägger mig.
Ja så skulle det se ut och vem fan är intresserad av det? Jag måste ta tag i livet nu, det här fungerar inte. Ser fram emot att försäsongsträningen ska komma igång så man får tillbaka lite energi. Är så fruktansvärt sugen på att resa nu, det lutar åt en liten tripp nu runt nyår. Jag vill supa in nya kulturella upplevelser och bli betagen av konst och arkitektur. Det är sådant som får en att känna eufori över livet och dess möjligheter. Nu har jag iallafall gjort en comeback till och ska försöka vara lite mer frekvent i uppdaterandet.
Over and out
