johanstankar

Hej!
Idag tog mig med viss ångest till IKEA i Kungens Kurva. Detta är ingen butik jag högaktar direkt men nu var jag så illa tvungen att åka dit. Naturligtvis var det proppfullt med folk så man fick passa hälsenorna från att bli påkörda av folk med fyndlusten i ögonen. Själv är jag ytterst målinriktad när jag ger mig ut på sådana här äventyr. Spontaninköp existerar inte i min värld utan jag köper det jag bestämt innan. Har förmodligen lätt autistiska drag för har jag en plan följer jag den slaviskt och skulle jag vara tvungen att göra en avvikelse drabbas jag av panik. Jag skulle köpa en madrass till bäddsoffan och jag läste av kartan och gick raka vägen dit där de skulle finnas och inte en blick slängde jag på några andra varor.

På IKEA fanns det naturligtvis en massa lyckliga par som spanade på potentiella inköp till kärlekslyan. Det gullades och klämdes och jag drabbades av akuta kväljningar. "Det kan väl du montera upp älskling, du som är så duktig" sa en tjej och strök sin pojkvän ömt över kinden. Man kunde se hur han växte två centimeter direkt. Överallt fanns de men i vissa fall var det tydligt vem som bestämde. Mannen skötte vagnen och plånboken men uppträdde i övrigt som en kuvad gammal Labrador. Jag hastade genast därifrån och njöt av känslan att kliva in i min tomma och tysta lägenhet.

Over and out!

Hej!
Efter en tung start på det nya året som inleddes med att jag krälade i min egen avföring och spydde som en kalv. Tur då att jag var i Sandhem så mamma kunde sitta bredvid och badda min panna och hålla handen. Vinterkräksjukan tar verkligen knäcken på en. Jag hade knappt återhämtat mig från det här, kört ett träningspass innan det var dags igen. En jävulsk förkylning som däckade mig helt, den innefattade även feber. Nu fanns ju inte mamma till hands heller så jag grät mig till sömns varje kväll. När skiten väl hade släppt så skulle jag börja träna igen. Jag och Jocke stegade ut till gymmet som vi har vid jobbet. Väl där inne stod Johan Wissman och spände sin muskulösa kropp. Jag tänkte att nu jävlar ska jag imponera och hoppade ner i roddmaskinen med imponerande smidighet. Körde fyra minuter och det började flimmra för ögonen. Ett par övningar till och jag var illamående och fick avbryta. Tur att Wissman hade gått då. Men efter denna fadäs så har träningen stegvis trappats upp och det börjar kännas bättre. Det känns inte ens som att jag startade på noll utan minus. Har ju även skaffat mig en PT som är så populärt. Han är väldigt hård och tar inga fångar om vi säger så. Ni känner honom som Joakim, jag känner honom som Hitler. Det här kan tära på vår vänskap eftersom jag inte är den som är så mottaglig för kritik när jag håller på med någon sport. Blir väldigt snarstucken och lätt sur eller sur jag blir vansinnig.

Jocke har nu fått mig att pröva på snöskolöpning. Vi gav oss ut i skogarna kring Stockholm och sprang.

Det var svårt med tekniken i början och jag stöp ett par gånger med upprörda uttryck till följd. Jocke skrattade emellertid rått och hånfullt åt min olycka. Men det var bra träning att pulsa runt i snön. Mjölsksyran sprutade ur öronen efter ett tag.


Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing.

Tekniken satt efter tag men på hemvägen fick jag kramp i vaderna. Fyra pass har genomförst den här veckan och det lär inte vara nån risk att jag slappar till med tanke på vem som rappar mig med piskan om jag inte ligger i.
Men känns skönt att vara igång och på uppgång igen.

Over and out!

Hej!
I lördags gjorde jag ett krogbesök med mina vänner Stefan, Jocke och en tysk kvinna som var och besökte Jocke. Vi är ett rätt hårdbarkat gäng som inte viker under för konflikter. För att uttrycka mig klart, vi tar ingen skit. Det finns ju alltid vissa sköningar som bara är ute efter bråk när de går ut och det är något jag aldrig förstått mig på. Vid minsta närkontakt, vilket är ganska svårt att undvika på ett trångt dansgolv så börjar de veva. Nu får det en kille som tyckte det var jätteroligt att stå och skrika i folks öron på väldigt nära håll. Stefan fick sig en rejäl salva. Mitt i dansens virvlar såg jag att Jocke började blåsa upp sin bröstkorg. Detta oroade mig lite eftersom det inte är så mycket att blåsa upp. Han tog tag i den här snubben som reagerade instinktivt. Jag insåg vad som höll på att hända, gick emellan tog tag i killen med mina välpumpade biceps och spände ögonen i honom. Det mina damer och herrar kan få även den tuffaste att bli knäsvag. Han blev genast from som ett lamm och lommade iväg. Jocke gav mig en spontan kram som tack för att jag räddade honom. Sen dansade vi vidare som om ingenting hade hänt.

Over and out!