Festligheter
Hej!
Min sista helg hemma var hektisk men tillfredsställande. Inledde med en morgonträning som var tämligen lugn. Sen höll bossen ett förmaningstal om säsongen som är i antågande. Sen var det buss till Jönköping för match mot Öxnehaga, ett lag som förra säsongen avancerade till div 4. Jag ska inte dra ut på det med ett långt matchreferat den här gången. Vi spelar stundtals riktigt bra och är bättre än dem. Men som tidigare så är vi för mycket upp och ner. Vi har press på dem men så tappar vi och låter dem föra spelet. Så har det sett ut i alla matcher. De får ledningen strax innan paus efter ett självmål. Det är likadant i andra, vi är som en berg och dalbana i spelet. Vi kvitterar iallafall till 1-1 och efter det så fortsätter vi att pressa. Tyvärr så gör de 2-1 och det blir sluresultatet. Vi gör ändå framsteg och som tur är så finns det tid att jobba på innan serien kör igång.
På kvällen var det dags för galej. Nästan alla från det gamla umgänget var där och det är alltid lika trevligt. Jag och David hade satt ihop ett tal till de älskande tu som var värdar för kvällen. Efter seriöst övande på talet så genomfördes det till ett öronbedövande jubel från folket. David uppträdde dock nervöst och tappade bort några bra poänger som vi hade klurat ut, själv uppträdde jag som den store talare jag är. Det var lekar på programmet, jag är ingen större fan av sådana här lekar mest för att jag är tämligen usel på det. Men för husefriden så beklgade jag mig inte. Det blev ett trevligt inslag och stämningen var hög. Några tveksamma bedömningar av reglerna gav upphov till klagomål hos några berusade gäster (Sverker). Det dansades och levde rövare. Det var längesen jag hade så roligt och var på så gott humör. Jag var helt enkelt lycklig och naiv eftersom de två hör ihop. Jag vill härmed tacka värdparet, Glenn och Lina för ett mycket bra arrangemang.
Nu är jag tillbaka i Skåne och här känns det att våren är i antågande. Nu kör vi igång med examensarbetet. Är inne på upploppet och nu, låt oss nu hoppas att jag inte galopperar på upploppet och blir diskkvalificerad.
Over and out
Praktiken avslutad
Hej!
Ja då var min praktik på Ryhov avslutad. Det var känsloladdat och många som darrade på rösten. Min varma personlighet har charmat personalen. Det var hyllningstal och inte ett öga var torrt när jag låste mitt kontor för sista gången och lämnade in nyckeln. Folk stod utmed väggarna och applåderade när jag gick min Eriksgata mot utgången för att sen försvinna ut i ovissheten.
Det har varit en trevlig tid. Väldigt trevliga människor att arbeta med, alla har varit så snälla och tillmötesgående mot mig. Har varit utvecklande att få omsätta min teoretiska kunskap till praktik och få se att man faktiskt kan rätt mycket. Det var jag mycket osäker på innan jag anlände. Det roligaste har varit att få vara med i hela rekryteringsprocessen av nya AT-läkare. Rekrytering är nog ändå det jag tycker är mest intressant av det breda arbetsfält jag ändå kan söka mig till. Jag vill tacka personalen på Ryhov för en trevlig och lärorik tid. Nu tar jag sats mot C-uppsatsen som börjar på måndag. Det allra sista och nu gäller det att bita ihop. Jag och Micke ska fan göra en grym uppsats så vi kan gå ur den här utbildningen med högburet huvud.
Nu laddar jag för morgondagen. Först är det träning kl 10, sen match kl 15 mot IFK Öxnehaga. Det blir min sista på ett tag så nu gäller det att ta ut sig till max. Sen bär det av till Glenn där det vankas 25/26/förlovningsfest, mycket att fira med andra ord och det ska firas på klassiskt svenskt manér, nämligen med mängder av alkohol, sen bär det av till Skåne och Kristianstad igen på söndag.
Ha en trevlig helg allihopa!
Ja då var min praktik på Ryhov avslutad. Det var känsloladdat och många som darrade på rösten. Min varma personlighet har charmat personalen. Det var hyllningstal och inte ett öga var torrt när jag låste mitt kontor för sista gången och lämnade in nyckeln. Folk stod utmed väggarna och applåderade när jag gick min Eriksgata mot utgången för att sen försvinna ut i ovissheten.
Det har varit en trevlig tid. Väldigt trevliga människor att arbeta med, alla har varit så snälla och tillmötesgående mot mig. Har varit utvecklande att få omsätta min teoretiska kunskap till praktik och få se att man faktiskt kan rätt mycket. Det var jag mycket osäker på innan jag anlände. Det roligaste har varit att få vara med i hela rekryteringsprocessen av nya AT-läkare. Rekrytering är nog ändå det jag tycker är mest intressant av det breda arbetsfält jag ändå kan söka mig till. Jag vill tacka personalen på Ryhov för en trevlig och lärorik tid. Nu tar jag sats mot C-uppsatsen som börjar på måndag. Det allra sista och nu gäller det att bita ihop. Jag och Micke ska fan göra en grym uppsats så vi kan gå ur den här utbildningen med högburet huvud.
Nu laddar jag för morgondagen. Först är det träning kl 10, sen match kl 15 mot IFK Öxnehaga. Det blir min sista på ett tag så nu gäller det att ta ut sig till max. Sen bär det av till Glenn där det vankas 25/26/förlovningsfest, mycket att fira med andra ord och det ska firas på klassiskt svenskt manér, nämligen med mängder av alkohol, sen bär det av till Skåne och Kristianstad igen på söndag.
Ha en trevlig helg allihopa!
Match igen
Hej!
Det här har utvecklats sig till rena fotbollsbloggen och jag känner mig som en Henrik Rydströmwannabe, men nu är det min sista vecka hemma så sen kommer ni som avskyr denna konstform till idrott att slippa läsa om det på ett tag. Vi spelade match igår igen, den här gången mot Vartofta SK, ett lag som hör hemma i div 6. Vi körde ett kombinerat A och B-lag. Innan match så blev jag utsedd till lagkapten och det var inte en dag för tidigt. Genast blåste jag upp min bringa som den alfahanne jag är. Jag ser mig själv som född till ledare och tog uppdraget på fullaste allvar. Matchen då, ja det var väl kanske ingen klang och jubelföreställning, motståndarna var allt för dåliga för att det skulle bli det. Det var rena gåtempot och hafsigt spel till en början. Vi har några snygga kombinationer och gör 1-0 på en sådan. Vartofta spelar utan någon som helst tanke bakom vad de gör. Det är ganska svårt att möta sådana lag eftersom de är helt oberäkneliga. Någon struktur i deras lag kunde man överhuvudtaget inte skönja. Innan paus gör vi även 2-0.
I andra så rinner det iväg, vi är helt överlägsna trots att vi inte gör någon vidare insats. Vi har bland annat två 14-åringar och en 15-åring i laget och de kan inte ha blivit speciellt avskräckta inför att kliva upp i seniorfotbollen. Men till er pojkar kan jag bara säga att det kommer bli tuffare än så här. Matchen slutar 7-0 och jag var inte ens andfådd efter matchen men jag ledde mina styrkor likt General Lee och lät ingen slappna av. Alltid kul att få göra lite mål, det har ju varit lite dåligt med det hittills. Nu laddar vi för nästa match som blir min sista på ett tag, på lördag smäller det mot IFK Öxnehaga på Zinkens konstgräs i Huskvarna.
Over and out
Det här har utvecklats sig till rena fotbollsbloggen och jag känner mig som en Henrik Rydströmwannabe, men nu är det min sista vecka hemma så sen kommer ni som avskyr denna konstform till idrott att slippa läsa om det på ett tag. Vi spelade match igår igen, den här gången mot Vartofta SK, ett lag som hör hemma i div 6. Vi körde ett kombinerat A och B-lag. Innan match så blev jag utsedd till lagkapten och det var inte en dag för tidigt. Genast blåste jag upp min bringa som den alfahanne jag är. Jag ser mig själv som född till ledare och tog uppdraget på fullaste allvar. Matchen då, ja det var väl kanske ingen klang och jubelföreställning, motståndarna var allt för dåliga för att det skulle bli det. Det var rena gåtempot och hafsigt spel till en början. Vi har några snygga kombinationer och gör 1-0 på en sådan. Vartofta spelar utan någon som helst tanke bakom vad de gör. Det är ganska svårt att möta sådana lag eftersom de är helt oberäkneliga. Någon struktur i deras lag kunde man överhuvudtaget inte skönja. Innan paus gör vi även 2-0.
I andra så rinner det iväg, vi är helt överlägsna trots att vi inte gör någon vidare insats. Vi har bland annat två 14-åringar och en 15-åring i laget och de kan inte ha blivit speciellt avskräckta inför att kliva upp i seniorfotbollen. Men till er pojkar kan jag bara säga att det kommer bli tuffare än så här. Matchen slutar 7-0 och jag var inte ens andfådd efter matchen men jag ledde mina styrkor likt General Lee och lät ingen slappna av. Alltid kul att få göra lite mål, det har ju varit lite dåligt med det hittills. Nu laddar vi för nästa match som blir min sista på ett tag, på lördag smäller det mot IFK Öxnehaga på Zinkens konstgräs i Huskvarna.
Over and out
Optimistjolle
Hej!
Nu tänkte jag berätta lite om helgens begivenheter. Vi spelade ytterligare en träningsmatch och så var jag på barnkalas på lördagskvällen.
Vi börjar med matchen och återigen var det ett div 4 lag som stod för motståndet, nämligen Bankeryds SK. Vi spelade i Tipshallen i Jönköping och arrangörerna hade slängt in en förmatch som mest var i vägen för vår uppvärmning, det var Jönköping Södra som spelade och vi hindrades därför att värma upp ordentligt, konstigt val av arrangörerna. Vår match då, ja vi spelade ganska bra i första halvlek, etablerar spel på Bankeryds planhalva och pressar dem stundtals rejält. Tyvärr så gör de 1-0 i sitt första anfall. Vi låter oss inte nedslås av detta utan fortsätter spela rätt bra. Men ju längre halvleken lider så kommer de in mer i spelet, vi blir för utspridda på jätteplanen som finns i Tipshallen och det gör att vårt försvarsspel över hela planen blir lidande. Vi skapar några hyfsade chanser men ingen jättehet.
Det andra halvleken börjar som den första, vi har mycket boll men kommer inte fram till avslutningsläge. Bankeryd blir allt hetare och vi precis som i första hamnar lite för långt ifrån våra motståndare och de tillåts få tid med bollen, de är snabba i sina omställningar. Sen händer det precis som i första matchen, vi rasar ihop och de gör tre snabba mål, samtliga efter inlägg eller hörna. De gör även ett femte mål i slutet. Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet inte speglar matchbilden, spelmässigt gör vi en hyfsad match men är alldelses för tama i straffområdena, både offensivt och defensivt och då vinner man inga matcher. Nu har vi spelar tre matcher och ännu inte lyckats göra mål och det mot lag som vi ganska enkelt besegrade ifjol. Min egen insats då, ja det var inget vidare. Kom fel i det mesta, och på den stora planen kände jag mig som en felnavigerad optimistjolle på Stilla Havet. Mitt defensiva positionsspel var uselt och det gjorde att jag kom fel in i stort sett varje situation.
På kvällen sen var jag på barnkalas eller inflyttningsfest som den officiella titeln var på tillställningen. Jag kände mig som en gammal farbror. Jag satte mig i soffan och barnen samlades runt mig för att ta del av min livsvisdom. De tittade storögt och imponerat när jag berättade anekdoter från kriget och om hur det var att växa upp förr i tiden. Som den livserfarna man jag är ser jag det som min uppgift att upplysa barnen om hur bra de har det nu för tiden.
Nu börjar min sista vecka på praktiken. Snart har sju veckor gått och det är sanslöst vad tiden går fort. Det känns ju som det var nyss man började. Bara 11 veckor kvar till examen och innan ett liv i missär och arbetslöshet tar över.
Over and out
Nu tänkte jag berätta lite om helgens begivenheter. Vi spelade ytterligare en träningsmatch och så var jag på barnkalas på lördagskvällen.
Vi börjar med matchen och återigen var det ett div 4 lag som stod för motståndet, nämligen Bankeryds SK. Vi spelade i Tipshallen i Jönköping och arrangörerna hade slängt in en förmatch som mest var i vägen för vår uppvärmning, det var Jönköping Södra som spelade och vi hindrades därför att värma upp ordentligt, konstigt val av arrangörerna. Vår match då, ja vi spelade ganska bra i första halvlek, etablerar spel på Bankeryds planhalva och pressar dem stundtals rejält. Tyvärr så gör de 1-0 i sitt första anfall. Vi låter oss inte nedslås av detta utan fortsätter spela rätt bra. Men ju längre halvleken lider så kommer de in mer i spelet, vi blir för utspridda på jätteplanen som finns i Tipshallen och det gör att vårt försvarsspel över hela planen blir lidande. Vi skapar några hyfsade chanser men ingen jättehet.
Det andra halvleken börjar som den första, vi har mycket boll men kommer inte fram till avslutningsläge. Bankeryd blir allt hetare och vi precis som i första hamnar lite för långt ifrån våra motståndare och de tillåts få tid med bollen, de är snabba i sina omställningar. Sen händer det precis som i första matchen, vi rasar ihop och de gör tre snabba mål, samtliga efter inlägg eller hörna. De gör även ett femte mål i slutet. Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet inte speglar matchbilden, spelmässigt gör vi en hyfsad match men är alldelses för tama i straffområdena, både offensivt och defensivt och då vinner man inga matcher. Nu har vi spelar tre matcher och ännu inte lyckats göra mål och det mot lag som vi ganska enkelt besegrade ifjol. Min egen insats då, ja det var inget vidare. Kom fel i det mesta, och på den stora planen kände jag mig som en felnavigerad optimistjolle på Stilla Havet. Mitt defensiva positionsspel var uselt och det gjorde att jag kom fel in i stort sett varje situation.
På kvällen sen var jag på barnkalas eller inflyttningsfest som den officiella titeln var på tillställningen. Jag kände mig som en gammal farbror. Jag satte mig i soffan och barnen samlades runt mig för att ta del av min livsvisdom. De tittade storögt och imponerat när jag berättade anekdoter från kriget och om hur det var att växa upp förr i tiden. Som den livserfarna man jag är ser jag det som min uppgift att upplysa barnen om hur bra de har det nu för tiden.
Nu börjar min sista vecka på praktiken. Snart har sju veckor gått och det är sanslöst vad tiden går fort. Det känns ju som det var nyss man började. Bara 11 veckor kvar till examen och innan ett liv i missär och arbetslöshet tar över.
Over and out
Glamour
Hej!
Jag tänkte nu berätta lite om den glamorösa värld som en fotbollsstjärna i division fem lever i. Många kanske tror att det bara handlar om Armanikläder och flashiga Ferraribilar men det ligger även mycket skitjobb bakom. Igår t.ex så tränade vi i en fullständig gyttja. Det är ju tjällossning nu och vår fina lilla grusplan är för att ta till ett understatement, mjuk. Vi klafsade runt i den här lervällingen och jag kan lova att det fanns inte en ren fläck på kroppen. Stora vattenpölar och jag som är lite fin i kanten vill inte gärna bli blöt om fötterna, så likt en katt försökte jag parera elegant varje gång jag kom nära dessa vattensamlingar men till slut så gav jag upp, in i skiten bara!! Det som inte dödar det härdar. Avslutade med konditionsträning och det är ändå en härlig känsla efter ett sådant pass, man lider under tiden men känslan efteråt är bara tillfredsställelse. Kondisen är på klar uppgång nu och mitt i vanliga fall fjäderlätta steg börjar infinna sig igen.
När man tänker på de förhållanden vi tränar under så är det inte så konstigt att dagens bekväma och bortskämda ungdomar väljer frökensporter som innebandy. Där kan man glida runt i sitt hårband i en varm skön hall och enbart fokusera på att frisyren inte ska förstöras. Vid minsta motgång så lägger man av, det ska ju inte behöva vara jobbigt att prestera nåt. Jag vill hävda att innebandyspelare är sådana som var talangar i fotboll eller hockey men inte orkade ta skitjobbet för att bli något. Så kvar blir vi andra talanglösa idioter som springer runt i lera och sliter ont, men vi älskar det och viker inte ner oss vid minsta motgång.
Over and out
Jag tänkte nu berätta lite om den glamorösa värld som en fotbollsstjärna i division fem lever i. Många kanske tror att det bara handlar om Armanikläder och flashiga Ferraribilar men det ligger även mycket skitjobb bakom. Igår t.ex så tränade vi i en fullständig gyttja. Det är ju tjällossning nu och vår fina lilla grusplan är för att ta till ett understatement, mjuk. Vi klafsade runt i den här lervällingen och jag kan lova att det fanns inte en ren fläck på kroppen. Stora vattenpölar och jag som är lite fin i kanten vill inte gärna bli blöt om fötterna, så likt en katt försökte jag parera elegant varje gång jag kom nära dessa vattensamlingar men till slut så gav jag upp, in i skiten bara!! Det som inte dödar det härdar. Avslutade med konditionsträning och det är ändå en härlig känsla efter ett sådant pass, man lider under tiden men känslan efteråt är bara tillfredsställelse. Kondisen är på klar uppgång nu och mitt i vanliga fall fjäderlätta steg börjar infinna sig igen.
När man tänker på de förhållanden vi tränar under så är det inte så konstigt att dagens bekväma och bortskämda ungdomar väljer frökensporter som innebandy. Där kan man glida runt i sitt hårband i en varm skön hall och enbart fokusera på att frisyren inte ska förstöras. Vid minsta motgång så lägger man av, det ska ju inte behöva vara jobbigt att prestera nåt. Jag vill hävda att innebandyspelare är sådana som var talangar i fotboll eller hockey men inte orkade ta skitjobbet för att bli något. Så kvar blir vi andra talanglösa idioter som springer runt i lera och sliter ont, men vi älskar det och viker inte ner oss vid minsta motgång.
Over and out
Träningsmatch, Londonåterträff och inflyttningsfest.
Hej!
Som rubriken antyder så var det en fullspäckad lördag som skulle genomföras, hårt men det måste genomlidas. Vi tar det från början. Lördagen inleddes med en stabil frukost för att ge kroppen energi inför den stundande matchen mot Habo IF. Ännu ett lag från division 4 och efter förra helgens resultat så krävdes det uppryckning.
Bossen hade bestämt sig för att testa ett nytt system, och hade valt ett 4-4-2 med en diamant på mitten med tanken att vi skulle få fram våra ytterbackar i offensiven. Själv var jag satt som den offensiva spetsen i diamanten i en helt fri roll utan något som helst defensivt ansvar, iallafall var det så jag tolkade informationen på genomgången innan match. Vi började matchen lite trevande, inte vana vid positionerna men Habo skapade inget av värde. Efterhand kom vi in i matchen och spelade stundtals riktigt bra, passningsspelet var betydligt bättre och vi kunde t.o.m etablera spel på motståndarnas planhalva. Vi hade några halvchanser men lyckades inte överlista Habomålvakten. Första halvleken slutade mållös.
Vi började den andra som den första lite trevande och Habo hade det mesta, de skapar dock inte så mycket på egen hand. Tyvärr så är vi så sugna på att göra mål så vår mittback beslutar sig för att ta saken i egna händer och skalla in bollen i egen bur. Ett riktigt skitmål. Vi gav dock inte slaget förlorat utan kämpade på, spelar stundtals riktigt bra, orken är betydligt bättre i den här matchen efter några jobbiga löppass i veckan. Jag kände mig som en lätt kenyan i steget, iallafall ett tag. Det slutade dock med att jag fick kramp i höger vad och vänster lår och om jag är osmidig i vanliga fall så var det nu som att flytta runt ett tvättmaskin på plan men jag klarade iallafall 85 minuter den här gången, det tar sig. Matchen slutade 1-0 och det var en klar uppryckning, vi är på gång helt klart.
Efter matchen var tiden knapp, dags för nästa aktivitet nämligen en återträff med gänget som var i London och tittade på fotboll för drygt ett år sen. Det är ett gäng äldre gentlemän, men jag är ju så förbannat lillgammal så jag passar in i detta sällskap. Per hade satt ihop ett bildspel med alla kort vi tog i London och detta avnjöts med whiskey och pizza. Som den populära och uppbokade person jag är så kunde jag inte stanna så länge utan det var vidare till nästa partaj. Samuel och Karolina kom och hämtade mig för nu var det dags att åka till Jönköping där Patrik och hans kvinna Michaela har flyttat och skulle nu ha inflyttningsfest. Det är tvära kast i umgängeskretsen för här var det små barn och jämnåriga som stod för umgänget istället för ett gäng virila pensionärer. Melodifestivalen avklarades och med glädje kan jag konstatera att operapop är det som gäller, eller inte. Vilket jävla skräp och jag funderar nu på att emigrera. Nåväl kvällen fortskred med en del prat och rusdrycker. Den avslutades med en utgång på O´learys innan jag stilla somnade in på syrrans soffa efter en hård dag glad och lycklig.
Over and out
Som rubriken antyder så var det en fullspäckad lördag som skulle genomföras, hårt men det måste genomlidas. Vi tar det från början. Lördagen inleddes med en stabil frukost för att ge kroppen energi inför den stundande matchen mot Habo IF. Ännu ett lag från division 4 och efter förra helgens resultat så krävdes det uppryckning.
Bossen hade bestämt sig för att testa ett nytt system, och hade valt ett 4-4-2 med en diamant på mitten med tanken att vi skulle få fram våra ytterbackar i offensiven. Själv var jag satt som den offensiva spetsen i diamanten i en helt fri roll utan något som helst defensivt ansvar, iallafall var det så jag tolkade informationen på genomgången innan match. Vi började matchen lite trevande, inte vana vid positionerna men Habo skapade inget av värde. Efterhand kom vi in i matchen och spelade stundtals riktigt bra, passningsspelet var betydligt bättre och vi kunde t.o.m etablera spel på motståndarnas planhalva. Vi hade några halvchanser men lyckades inte överlista Habomålvakten. Första halvleken slutade mållös.
Vi började den andra som den första lite trevande och Habo hade det mesta, de skapar dock inte så mycket på egen hand. Tyvärr så är vi så sugna på att göra mål så vår mittback beslutar sig för att ta saken i egna händer och skalla in bollen i egen bur. Ett riktigt skitmål. Vi gav dock inte slaget förlorat utan kämpade på, spelar stundtals riktigt bra, orken är betydligt bättre i den här matchen efter några jobbiga löppass i veckan. Jag kände mig som en lätt kenyan i steget, iallafall ett tag. Det slutade dock med att jag fick kramp i höger vad och vänster lår och om jag är osmidig i vanliga fall så var det nu som att flytta runt ett tvättmaskin på plan men jag klarade iallafall 85 minuter den här gången, det tar sig. Matchen slutade 1-0 och det var en klar uppryckning, vi är på gång helt klart.
Efter matchen var tiden knapp, dags för nästa aktivitet nämligen en återträff med gänget som var i London och tittade på fotboll för drygt ett år sen. Det är ett gäng äldre gentlemän, men jag är ju så förbannat lillgammal så jag passar in i detta sällskap. Per hade satt ihop ett bildspel med alla kort vi tog i London och detta avnjöts med whiskey och pizza. Som den populära och uppbokade person jag är så kunde jag inte stanna så länge utan det var vidare till nästa partaj. Samuel och Karolina kom och hämtade mig för nu var det dags att åka till Jönköping där Patrik och hans kvinna Michaela har flyttat och skulle nu ha inflyttningsfest. Det är tvära kast i umgängeskretsen för här var det små barn och jämnåriga som stod för umgänget istället för ett gäng virila pensionärer. Melodifestivalen avklarades och med glädje kan jag konstatera att operapop är det som gäller, eller inte. Vilket jävla skräp och jag funderar nu på att emigrera. Nåväl kvällen fortskred med en del prat och rusdrycker. Den avslutades med en utgång på O´learys innan jag stilla somnade in på syrrans soffa efter en hård dag glad och lycklig.
Over and out
Första träningsmatchen
Hej!
Så har då den första träningsmatchen för Sanhems IF säsongen 2009 gått av stapeln. Om jag sa att det gick bra skulle jag ljuga å det grövsta. Det var med en kraftig känsla av ambivalens vi äntrade Friardalens konstgräsplan i Jönköping för att möta Mariebo IK, ett lag som huserar i div 4 och som vi förra året slog med 2-0. Men sen dess har det skett en hel del i vår trupp. VI har bl.a tappat hela vår backlinje plus målvakten och även någon till. Att det skulle bli tufft det visste vi innan. Vi startade med en 4-3-3 uppställning där jag själv lirade som en av två balansspelare på mitten. I första halvlek sätter vi försvarsspelet klockrent, håller våra positioner perfekt. Mariebo hade ett massivt bollinnehav, säker 70% men nästan lika mycket så stod de och rullade runt i backlinjen utan att hitta några luckor i vår täta defensiv. Vårat anfallsspel var däremot obefintligt och när vi väl fick tag i bollen så uppträdde vi som spända fiolsträngar och gav bort den lika snabbt. Precis innan paus fick de 1-0 efter en hörna.
Andra halvlek såg till en början likadan ut som den första. Mariebo hade bollen mest hela tiden men skapade inte så mycket. Det enda vi skapade var jag faktiskt själv inblandad i, jag stressade backen att slå bollen rakt på mig, jag jagade vidare som en frustande tjur, den andre backen slog en hemåtpass och jag jagade mot målvakten, i rena skräcken när han såg detta lokomotiv komma ångande mot honom så slog han bollen rakt ut på en av våra anfallare som med nästan öppet mål sköt utanför. Den här ruschen tog dock knäcken på mig, med mina just nu dåliga kondition så återhämtade jag mig aldrig, benen var som tunga stockar och jag lufsade med runt efter det, så det var lika bra att byta. Sista 20 min rasade allt, Mariebo gjorde mål på allt och det slutade 6-0. Ingen bra start på året.
På kvällen blev det utgång i Falköping. Jag ska inte gnälla mer på den stan, det var en ok utgång inte mer. Jävla ockerpriser i inträdet bara. Så är det när det inte finns någon konkurrens. Krogen suger så är det bara.
Over and out
Så har då den första träningsmatchen för Sanhems IF säsongen 2009 gått av stapeln. Om jag sa att det gick bra skulle jag ljuga å det grövsta. Det var med en kraftig känsla av ambivalens vi äntrade Friardalens konstgräsplan i Jönköping för att möta Mariebo IK, ett lag som huserar i div 4 och som vi förra året slog med 2-0. Men sen dess har det skett en hel del i vår trupp. VI har bl.a tappat hela vår backlinje plus målvakten och även någon till. Att det skulle bli tufft det visste vi innan. Vi startade med en 4-3-3 uppställning där jag själv lirade som en av två balansspelare på mitten. I första halvlek sätter vi försvarsspelet klockrent, håller våra positioner perfekt. Mariebo hade ett massivt bollinnehav, säker 70% men nästan lika mycket så stod de och rullade runt i backlinjen utan att hitta några luckor i vår täta defensiv. Vårat anfallsspel var däremot obefintligt och när vi väl fick tag i bollen så uppträdde vi som spända fiolsträngar och gav bort den lika snabbt. Precis innan paus fick de 1-0 efter en hörna.
Andra halvlek såg till en början likadan ut som den första. Mariebo hade bollen mest hela tiden men skapade inte så mycket. Det enda vi skapade var jag faktiskt själv inblandad i, jag stressade backen att slå bollen rakt på mig, jag jagade vidare som en frustande tjur, den andre backen slog en hemåtpass och jag jagade mot målvakten, i rena skräcken när han såg detta lokomotiv komma ångande mot honom så slog han bollen rakt ut på en av våra anfallare som med nästan öppet mål sköt utanför. Den här ruschen tog dock knäcken på mig, med mina just nu dåliga kondition så återhämtade jag mig aldrig, benen var som tunga stockar och jag lufsade med runt efter det, så det var lika bra att byta. Sista 20 min rasade allt, Mariebo gjorde mål på allt och det slutade 6-0. Ingen bra start på året.
På kvällen blev det utgång i Falköping. Jag ska inte gnälla mer på den stan, det var en ok utgång inte mer. Jävla ockerpriser i inträdet bara. Så är det när det inte finns någon konkurrens. Krogen suger så är det bara.
Over and out
Min 27:e årsdag
Hej!
Ja då har man fyllt år igen, 27 närmare bestämt. Åren bara flyger iväg och jag känner 30-årskrisen stå och vänta runt hörnet som en lömsk orm som bara väntar på att få sätta in det mördande hugget. De gråa hårstråna har redan börjat pryda min tinning men som tur är verkar jag inte ha ärvt alla anlag av min far då jag iallafall inte har några tendenser till skallighet.
Vilket storslaget firande det har varit, parader har hållts till min ära på Sandhems aveny och folk har gått man ur huse för att hylla bygdens store son...eller inte. Här snackar vi verkligen närmast sörjande med La Familia och min morbror, resten gav blanka fan i min högtidsdag. Känner ni självömkan i den här texten? Isåfall var det meningen.
Dagen har firats med att vara på arbetsmiljöutbildning hela dagen på Ryhov och nu ikväll så blev det grusträning, detta jävulens gissel. Man bli skitig överallt och bollarna studsar helt oberäkneligt, dessutom har jag usel kondition just nu efter sjukdomen och i ärlighetens namn så var jag inte direkt topptränad innan heller men sjukdomen gjorde det inte bättre. Vi ska spela match på lördag och det ska bli kul. Imorgon ska jag vara hemma och jobba med ett skolarbete, skönt att sova lite.
Ja det var ju ett muntert inlägg det här, hoppas ni fick förnyad livsglädje och inspiration.
Over and out
Ja då har man fyllt år igen, 27 närmare bestämt. Åren bara flyger iväg och jag känner 30-årskrisen stå och vänta runt hörnet som en lömsk orm som bara väntar på att få sätta in det mördande hugget. De gråa hårstråna har redan börjat pryda min tinning men som tur är verkar jag inte ha ärvt alla anlag av min far då jag iallafall inte har några tendenser till skallighet.
Vilket storslaget firande det har varit, parader har hållts till min ära på Sandhems aveny och folk har gått man ur huse för att hylla bygdens store son...eller inte. Här snackar vi verkligen närmast sörjande med La Familia och min morbror, resten gav blanka fan i min högtidsdag. Känner ni självömkan i den här texten? Isåfall var det meningen.
Dagen har firats med att vara på arbetsmiljöutbildning hela dagen på Ryhov och nu ikväll så blev det grusträning, detta jävulens gissel. Man bli skitig överallt och bollarna studsar helt oberäkneligt, dessutom har jag usel kondition just nu efter sjukdomen och i ärlighetens namn så var jag inte direkt topptränad innan heller men sjukdomen gjorde det inte bättre. Vi ska spela match på lördag och det ska bli kul. Imorgon ska jag vara hemma och jobba med ett skolarbete, skönt att sova lite.
Ja det var ju ett muntert inlägg det här, hoppas ni fick förnyad livsglädje och inspiration.
Over and out
