Formen på G

Hej!
Efter en tung start på det nya året som inleddes med att jag krälade i min egen avföring och spydde som en kalv. Tur då att jag var i Sandhem så mamma kunde sitta bredvid och badda min panna och hålla handen. Vinterkräksjukan tar verkligen knäcken på en. Jag hade knappt återhämtat mig från det här, kört ett träningspass innan det var dags igen. En jävulsk förkylning som däckade mig helt, den innefattade även feber. Nu fanns ju inte mamma till hands heller så jag grät mig till sömns varje kväll. När skiten väl hade släppt så skulle jag börja träna igen. Jag och Jocke stegade ut till gymmet som vi har vid jobbet. Väl där inne stod Johan Wissman och spände sin muskulösa kropp. Jag tänkte att nu jävlar ska jag imponera och hoppade ner i roddmaskinen med imponerande smidighet. Körde fyra minuter och det började flimmra för ögonen. Ett par övningar till och jag var illamående och fick avbryta. Tur att Wissman hade gått då. Men efter denna fadäs så har träningen stegvis trappats upp och det börjar kännas bättre. Det känns inte ens som att jag startade på noll utan minus. Har ju även skaffat mig en PT som är så populärt. Han är väldigt hård och tar inga fångar om vi säger så. Ni känner honom som Joakim, jag känner honom som Hitler. Det här kan tära på vår vänskap eftersom jag inte är den som är så mottaglig för kritik när jag håller på med någon sport. Blir väldigt snarstucken och lätt sur eller sur jag blir vansinnig.

Jocke har nu fått mig att pröva på snöskolöpning. Vi gav oss ut i skogarna kring Stockholm och sprang.

Det var svårt med tekniken i början och jag stöp ett par gånger med upprörda uttryck till följd. Jocke skrattade emellertid rått och hånfullt åt min olycka. Men det var bra träning att pulsa runt i snön. Mjölsksyran sprutade ur öronen efter ett tag.

Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing
Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing.


Tekniken satt efter tag men på hemvägen fick jag kramp i vaderna. Fyra pass har genomförst den här veckan och det lär inte vara nån risk att jag slappar till med tanke på vem som rappar mig med piskan om jag inte ligger i.
Men känns skönt att vara igång och på uppgång igen.


Over and out!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0