johanstankar

Hej!
Jag har genomgått metamorfos, det förra inlägget skrevs av en naiv gosse som inte visste någonting om världen. Detta inlägg skrivs av en riktig metropolit som har utforskat världens alla hörn (nåja). Jag återvänder nu alltså på allmän begäran till bloggvärlden. Det har varit en lång tid och folk har ringt och gråtit och undrat vad fan jag håller på med. Gråten har övergått till rena hot där det jag fått höra att om jag inte börjar skriva igen så kommer onda ting att ske. Så nu är jag här igen.

Vad har då hänt under dessa månader som bloggen legat i träda? Massor, jag har haft massor att skriva om men det har helt enkelt inte blivit av. Först hade vi vår Midnattsloppsturné som innefattade Stockholm, Göteborg, Köpenhamn och Helsingfors. Vilken turné och vilken upplevelse. Det var fest, droger, alkohol och nya kvinnor varje dag. Ett fullt normalt turnéliv med andra ord. Nä men om jag ska vara lite allvarlig så var det en fantastisk upplevelse. Träffade så mycket människor vilket var trevligt. Jag fick verkligen träna på mina sociala färdigheter som inte alltid är de bästa men nu tvingades jag vara utåtriktad och glad vilket inte är så lätt för en bitter och introvert person som mig. Tyvärr så fick Midnattsloppsturnén en tung start med två dödsfall i Stockholm. Det var rätt tungt efter att man arbetat från kl 8 på morgonen till 4 på natten och sen handlade allt efterspel om detta. Min bild av svenska medier blev så illa tilltygad att den nog aldrig kommer att repareras igen. De saknar helt skam i kroppen helt enkelt. Sen drog vi vidare till Göteborg och här var det bara positiva känslor. Folk var glada och trevliga. Jag var ansvarig för tröjutdelningen ute i Sisjön och styrde mina medarbetare med järnhand. De fick bara tilltala mig med Sir och buga djupt för att jag skulle nedsänka mig till att tilltala dem. Det är så jag tycker ledarskap ska vara. Man är helt enkelt von oben. Jag sprang själv loppet i Göteborg men tyvärr så blev det ingen succé. Men jag skyller på usla förberedelser och jag stapplade i mål på 51 min. Gick in i väggen med 2 kilometer kvar och det var en ren plåga sista biten in mot mål.

Veckan i Köpenhamn var mest en transportsträcka, något som bara skulle genomföras. Det blev fiasko där bara 1900 löpare kom till start och det gjorde det hela rätt avslaget. Det man lärde sig under veckan var att danskarna hur otroligt det än låter verkar förstå svenska sämre än vad vi svenskar förstår danska. Men nästa år behöver vi inte återvända. Veckan i Helsingfors däremot var riktigt rolig. Finnarna är ett skönt folk som får oss svenskar att framstå som sydeuropéer när det gäller utåtriktning men de klagar inte och köpte situationen även om den inte var till deras fördel. Det enda klagomål vi hörde under den veckan var en stockholmsbrutta som högljutt började klaga. Hela turnén avslutades med ett sjöslag på båten hem där spriten flödade fritt och t.o.m en tönt som Jocke drack sig berusad. Det var en rolig men slitsam turné, under de fyra lördagarna vi arrangerade loppen jobbade jag närmare 80 timmar. Det var ju inte så att man vilade ut på söndagen direkt utan då var det bara på det igen och ta tag i efterarbetet. Det var sjudagars arbetsveckor som gällde så det var en slagen hjälte som anlände till Stockholm.

Då kunde man ju tro att jag var less på att resa efter detta och bara ville hänga hemma. Men icke då, har man fått smak på att resa så har man. Jag och Steve bokade en 17 dagarsresa till New York och Toronto. En fantastisk resa som jag verkligen är glad att jag gjorde. New York var en helt fantastisk stad som verkligen tog andan ur en. Alla höga hus gjorde att man de första dagarna mer gick och tittade upp i luften än rakt fram. Vi gick igenom allt det man skulle se och det var en häftig upplevelse. Det kändes stort att komma ut till Liberty Island och få se Frihetsgudinnan. Att få se New Yorks skyline från Empire State Building var helt otroligt. Manhattan ser verkligen ut som en legostad när man ser den lite på håll. Shoppa i New York är något jag kan rekommendera, otroligt billigt med märkeskläder och här köps fan ingen skit. Vi bodde något spartanskt i en synagoga som det stod på dörren där våra pengar skulle gå till bygget av en ny synagoga. Känns bra att kunna bidra till ett folk som haft det så svårt.

Sen tog vi tåget upp mot Kanada och Toronto. Kul att få åka genom den amerikanska landsbygden och se hur det ser ut och det man kan konstatera är att Manhattan är verkligen ingen bild av hur USA i stort ser ut. Slitna byggnader så de skulle behöva ta över Martin Timell så han kunde få renovera lite. Det blev lite orättvist mot Toronto att komma dit efter att ha varit i New York. Det finns nog ingen stad i världen som kan jämföras med New York. Men Toronto är ju ingen liten håla direkt utan det är Nordamerikas 4:e största stad med 5,5 miljon invånare. Det var en ren och fräsch stad med många söta damer. Vi hade två stora mål i Toronto, det första var matchen mellan Toronto Maple Leafs och New York Rangers och det andra var Niagarafallen. Toronto är hockeyns Mecka och det märktes verkligen. Innan matchen var vi på en sportbar som är Nordamerikas största och även utsedd till bästa. 3500 personer tog den in och den är fullbokad varje gång Toronto spelar match. Häftig inramning innan matchen där håren stod rätt upp (och då har jag rätt mycket hår) när Kanadas nationalsång spelades. Själva matchen var en besvikelse. Toronto var rent usla och Henrik Lundqvist fick inte ens stå. Vi gjorde även ett besök på CN-Tower, världens näst högsta byggnad som mäter 553 meter. Man kan väl säga att utsikten var tämligen hyfsad. Niagarafallen var ännu en fantastisk upplevelse som tog andan ur en. Fantastiskt vad naturen kan skapa på egen hand. Verkligen en resa jag kan rekommendera.

Så det blev ett långt inlägg men det var ett tag sen jag skrev så det var mycket att sammanfatta. Nu får vi se hur kontinuerlig uppdateringen blir här, men jag ska försöka ligga i lite bättre.

Over and out