Allt bara flyter på
Hej!
Livet går sin stilla gång. Har kommit in i nya rutiner nu men allt blir en rutin väldigt snabbt. Det är märkligt vilka vanedjur vi människor är. Det räcker med två dagar så är allt en stabil rutin som man på ett maniskt vis följer. Förra fredagen var jag dock jag och Jocke väldigt crazy och tog helt spontant bilen och åkte hem. Jag hade ju trots allt varit ifrån Sandhem i fem dagar och det ger upphov till stor ambivalens i min värld. Vi dunkade Sven-Ingvars, Johnny Cash och Queen på min mäktiga bilsterio. När vi kom hem drog vi direkt till Sägnernas för att svinga de lurviga till Black Jack. Det blev dock inte så mycket dansande. Istället fick jag sitta ned med en stor folksamling runt mig som andäktigt lyssnade på när jag berättade om Stockholm. "Wow går tågen under jorden utbrast plötsligt en kille" och jag nickade instämmande. Några stela buggsvängar hann jag allt med på det skrala trägolvet.
I lördags var jag på 30-årsfest som Jennice bjöd in till. Hon bjöd på storslagen måltid med gurkor och tomater. Jag kallar numera Jocke för Cocker Spanieln eftersom han är som en svans till mig och ständigt hänger efter mig. Han var naturligtvis också med på festen och bäljade i sig vitt vin. Lite bögigt men vi har alla olika smak.
Efter en dubbelhelg även om varken fredagen eller lördagen blev speciellt hård sätter sin spår i en åldrande kropp. Det har varit ruskigt tungt att gå upp på morgonen och mitt huvud bara skriker: VILL SOVA!! Men jag är inte den som viker ner mig, jag måste ju föregå med gott exempel för Jocke så han inte tar efter några dåliga sidor eftersom han är som en 3-åring och snappar upp allt jag gör.
Det var skönt att ha en ledig dag igår och få sova ut lite. Ikväll så blir det After Work så imorgon är man förmodligen lika sliten igen.
Over and out!
Livet går sin stilla gång. Har kommit in i nya rutiner nu men allt blir en rutin väldigt snabbt. Det är märkligt vilka vanedjur vi människor är. Det räcker med två dagar så är allt en stabil rutin som man på ett maniskt vis följer. Förra fredagen var jag dock jag och Jocke väldigt crazy och tog helt spontant bilen och åkte hem. Jag hade ju trots allt varit ifrån Sandhem i fem dagar och det ger upphov till stor ambivalens i min värld. Vi dunkade Sven-Ingvars, Johnny Cash och Queen på min mäktiga bilsterio. När vi kom hem drog vi direkt till Sägnernas för att svinga de lurviga till Black Jack. Det blev dock inte så mycket dansande. Istället fick jag sitta ned med en stor folksamling runt mig som andäktigt lyssnade på när jag berättade om Stockholm. "Wow går tågen under jorden utbrast plötsligt en kille" och jag nickade instämmande. Några stela buggsvängar hann jag allt med på det skrala trägolvet.
I lördags var jag på 30-årsfest som Jennice bjöd in till. Hon bjöd på storslagen måltid med gurkor och tomater. Jag kallar numera Jocke för Cocker Spanieln eftersom han är som en svans till mig och ständigt hänger efter mig. Han var naturligtvis också med på festen och bäljade i sig vitt vin. Lite bögigt men vi har alla olika smak.
Efter en dubbelhelg även om varken fredagen eller lördagen blev speciellt hård sätter sin spår i en åldrande kropp. Det har varit ruskigt tungt att gå upp på morgonen och mitt huvud bara skriker: VILL SOVA!! Men jag är inte den som viker ner mig, jag måste ju föregå med gott exempel för Jocke så han inte tar efter några dåliga sidor eftersom han är som en 3-åring och snappar upp allt jag gör.
Det var skönt att ha en ledig dag igår och få sova ut lite. Ikväll så blir det After Work så imorgon är man förmodligen lika sliten igen.
Over and out!
Nya Jobbet
Tjena på er alla jävla lantisar som läser det här!
Jag bor numera i huvudstaden och har lämnat det lantliga livet bakom mig. Om sanningen ska fram så kan jag inte förstå alla som bosätter sig i små hålor på landet. Det är ju i Stockholm det händer!!!
Två dagar har avverkats på det nya jobbet och det är en hel del att lära sig. Joakim som på ett väldigt tydligt sätt ser sig som min chef tar varenda tillfälle i akt att få utöva sin makt. Jag är så långt nere i skorna att jag bugar djupt varje gång jag ser honom. Han lyssnar enbart på tilltal som "chefen", "boss" etc. Han låter mig inte tro att jag är något och varje tillstymmelse till eget initiativ möts genast av förmanande tal och pekande med hel hand. Just nu håller jag på att lära mig datasystemet och tro det eller ej men idag lät Joakim mig svara i telefon. Han stod och hängde över mig med ond blick och jag svarade med darrande röst och svettiga händer. Men efter samtalet berömde han mig och tillät mig för första gången att gå på toaletten, "Det har du gjort dig förtjänt nu" sa han och kluckade gott efteråt.
Nu sitter jag här ensam i lägenheten ute i Solna eftersom min värd Stefan är ute på stan och ränner med en dam. Här får jag sköta matlagning och disk medans han är ute och förser sig med kvinnlig fägring. Allt har fungerat bra hittills och jag känner absolut ingen ånger att jag hoppade på det, och allt det jag skrev om Joakim hoppas jag ni tar med en näve salt, han har faktiskt varit snäll och hjälpsam.
Over and out
Jag bor numera i huvudstaden och har lämnat det lantliga livet bakom mig. Om sanningen ska fram så kan jag inte förstå alla som bosätter sig i små hålor på landet. Det är ju i Stockholm det händer!!!
Två dagar har avverkats på det nya jobbet och det är en hel del att lära sig. Joakim som på ett väldigt tydligt sätt ser sig som min chef tar varenda tillfälle i akt att få utöva sin makt. Jag är så långt nere i skorna att jag bugar djupt varje gång jag ser honom. Han lyssnar enbart på tilltal som "chefen", "boss" etc. Han låter mig inte tro att jag är något och varje tillstymmelse till eget initiativ möts genast av förmanande tal och pekande med hel hand. Just nu håller jag på att lära mig datasystemet och tro det eller ej men idag lät Joakim mig svara i telefon. Han stod och hängde över mig med ond blick och jag svarade med darrande röst och svettiga händer. Men efter samtalet berömde han mig och tillät mig för första gången att gå på toaletten, "Det har du gjort dig förtjänt nu" sa han och kluckade gott efteråt.
Nu sitter jag här ensam i lägenheten ute i Solna eftersom min värd Stefan är ute på stan och ränner med en dam. Här får jag sköta matlagning och disk medans han är ute och förser sig med kvinnlig fägring. Allt har fungerat bra hittills och jag känner absolut ingen ånger att jag hoppade på det, och allt det jag skrev om Joakim hoppas jag ni tar med en näve salt, han har faktiskt varit snäll och hjälpsam.
Over and out
Samlad
Hej!
Jag är samlad och känner mig redo inför den långa färden imorgon. Hoppas dock inte att jag behöver uppleva samma äventyr som de gör i filmen med samma namn. Väskan är packad, den röda pärlan är oerhört laddad och fokuserad inför uppgiften imorgon. Första månaden ska jag bo hos min polare Steve i Solna innan jag intar paradvåningen ute i Haningen. Ett nytt kapitel i Johan Lars Mobergs liv ska snart påbörjas.
Igår var det fjortisarnas julafton d.v.s Valborg. Jag inledde aftonen på ett oerhört moget och civiliserat sätt. Samuel och Carolina bjöd in till en brakmåltid. David, Sara och Ellen anslöt från Göteborg. Eftersom jag kom efter David så var det knappt att jag kom in i huset. Jag fick trycka mig mot väggen för att få plats eftersom hans ego tar sån enorm plats. Vi samtalade på ett kultiverat sätt. Sen gick jag vidare till en annan fest och här var det mer pubertal stämning. Jag är som en leguan och smälter in i alla sammanhang utan att nån egentligen ser mig. Grabbarna tog avsked och grät helt okontrollerat. De känner sig vilsna nu när deras mentor och ledsagare i livet lämnar dem. Jag ser det som en mognadsprocess för dem, de kan inte alltid ha mitt håriga bröst att luta sig mot när det blåser snålt. Det är fan på tiden att de klarar sig själva nu.
Imorgon förmiddag avgår det en VW Polo från Sandhem med destination Stockholm, lasset består av en ambivalent, bitter, lönnfet 28-åring som vill uppleva Stockholms digra utbud.
Over and out
Jag är samlad och känner mig redo inför den långa färden imorgon. Hoppas dock inte att jag behöver uppleva samma äventyr som de gör i filmen med samma namn. Väskan är packad, den röda pärlan är oerhört laddad och fokuserad inför uppgiften imorgon. Första månaden ska jag bo hos min polare Steve i Solna innan jag intar paradvåningen ute i Haningen. Ett nytt kapitel i Johan Lars Mobergs liv ska snart påbörjas.
Igår var det fjortisarnas julafton d.v.s Valborg. Jag inledde aftonen på ett oerhört moget och civiliserat sätt. Samuel och Carolina bjöd in till en brakmåltid. David, Sara och Ellen anslöt från Göteborg. Eftersom jag kom efter David så var det knappt att jag kom in i huset. Jag fick trycka mig mot väggen för att få plats eftersom hans ego tar sån enorm plats. Vi samtalade på ett kultiverat sätt. Sen gick jag vidare till en annan fest och här var det mer pubertal stämning. Jag är som en leguan och smälter in i alla sammanhang utan att nån egentligen ser mig. Grabbarna tog avsked och grät helt okontrollerat. De känner sig vilsna nu när deras mentor och ledsagare i livet lämnar dem. Jag ser det som en mognadsprocess för dem, de kan inte alltid ha mitt håriga bröst att luta sig mot när det blåser snålt. Det är fan på tiden att de klarar sig själva nu.
Imorgon förmiddag avgår det en VW Polo från Sandhem med destination Stockholm, lasset består av en ambivalent, bitter, lönnfet 28-åring som vill uppleva Stockholms digra utbud.
Over and out
