The Royal Wedding
Hej!
Igår var jag på plats när det skrevs svensk historia. Var ju bara tvungen att se den kungliga bröllopskortegen som gick genom Stockholms gator. Detta var något jag inte var ensam om. Det har pratats om att runt en halv miljon människor befann sig ute på stan. Stämningen var hög, kärleken låg som ett vackert täcke över alla människor och det var bara glädje i luften. Jag och Jocke ville ju naturligtvis ha första parkett men konkurrensen var mördande. Vi sprang genom stan panikslagna över att kanske missa de lyckliga tu. Även Henke och Steve var med men som de republikaner de är så föredrog de istället att gå in på en pub och dricka öl istället. Jag och Jocke fick till slut plats mitt emot Slottet där Kronprinsessan och hennes prins Daniel skulle gå i land. Det sköts salut och jag kände starka royalistiska svallningar komma över mig, tårarna rann okontrollerat i ett euforisk kärleksrus. Under kortegen med hästarna fick man känslan att befinna sig på 1700-talet men det känslan dog snabbt när ett gäng JAS-plan svepte över oss. Man är alltid lite orolig när vi ska skryta med JAS eftersom historien visar att de är inte så pålitliga.
För att fira bröllopet så bestämde vi oss för att ta en runda. Henkan som de senaste gångerna varit skötsam och timid gick nu tillbaka till gamla synder. Helt plöstligt och utan förvarning var han så där henkefull som bara han kan bli. Steve fick ägna stora delar av kvällen att be om ursäkt för Henkans beteende som bl.a. innefattade att peta näsan på andra och peka finger åt folk. Det var lika bra att åka hem och på bussen hem fick jag naturligtvis stå upp eftersom bussen var packad på klassiskt indiskt vis. Det är inte det man behöver i det skeendet på dagen. Men jag bet ihop och kom till slut hem. Somnade ändå med en känsla av tro på kärlek.
Over and out!
