Fullt ös
Hej!
Då var man tillbaka i den vanliga vågrätta positionen i soffan i Kristianstad efter en helg i Sandhem. Det var framförallt fredagen som det hände grejer. Direkt vid hemkomsten var det bara att packa fotbollsväskan och ge sig ner till planen för match. Det var Våmb som stod för motståndet. Matchen hade inte mer än börjat när Ted rann igenom och gjorde 1-0. Den omedelbara känslan var att: "gött det är en sån dag idag, vi kommer att krossa dem". Tio minuter senare stod det 1-2 och den känslan var som bortblåst. Efter vårat mål spelade vi fantastiskt dåligt och inget stämde och sen fick vi dessutom vår målvakt skadad och då tänkte man att fan nu kommer det rasa iväg. Det blev tvärtom. Benny, jag vet att du läser det här, vi spelade för dig och det var därför vi tog tag i matchen. Sista 25 min av första tog vi rejält tag om spelet och odlade under stundom ett bra passningsspel men tyvärr så ville inte bollen in.
Den andra halvleken var exakt som den första förutom målen. Vi börjar uselt men tar sedan över och med 5 min kvar så kvitterar Fredrik på en vänstervolley från långt håll. Skönt med en poäng, Våmb är ett tänkt topplag så det känns bra att vi håller jämna steg med dem. Min egen insats då som jag helt objektivt ska bedöma. Jag är faktiskt ganska nöjd med tanke på omständigheterna. Har tränat två fotbollspass sen i slutet av mars och orkade hela matchen även om det var krampkänning det sista. Det jag är mest nöjd med är mitt passningsspel och bollmottagande som brukar vara det som först försvinner när man inte varit med på ett tag men jag missade knappt någon, iallafall är det så jag minns det, kan visserligen har förträngt nåt.
Efter matchen var det snabba ryck som gällde. Det handlade om att bli full på så kort tid som möjligt och av erfarenhet vet jag att sådana kvällar sällan slutar bra. Men jag höll en bra balans mellan hastighet och mängd så fyllan blev i det närmsta perfekt. Det sköna med att festa i Sandhem är att här samlas folk från olika generationer och umgås som en enhet. På den förfesten jag var på var det en åldersspridning från strax över 20 till runt 50 år men det är lika roligt ändå. Ute på Sägernas Hus var det Lasse Stefanz som spelade. Det här är egentligen så bonnigt det bara kan bli men va fan jag är stolt över mitt ursprung. På den här danslogen befann det sig mer människor än vad som bor i hela Sandhem. Naturligvis så var det fullt i baren för är det nåt bönderna kan så är det att supa. Det blev även dans och min dans var nog lite för mycket stamp på fotbladet och för lite på tå som Tony Irving hade sagt. Efter Sägnernas så var det den tradionsenliga efterfesten på Teds altan. Det är inte särdeles begåvat att dricka whiskey klockan tre på natten och det fick jag fan lida för dagen efter.
Lördagen var horisontalläge hela dagen. Riktigt risig var jag, tur då att det var mycket fotboll och trav på tv så man hade något att dämpa bakfyllan med.
Over and out
Då var man tillbaka i den vanliga vågrätta positionen i soffan i Kristianstad efter en helg i Sandhem. Det var framförallt fredagen som det hände grejer. Direkt vid hemkomsten var det bara att packa fotbollsväskan och ge sig ner till planen för match. Det var Våmb som stod för motståndet. Matchen hade inte mer än börjat när Ted rann igenom och gjorde 1-0. Den omedelbara känslan var att: "gött det är en sån dag idag, vi kommer att krossa dem". Tio minuter senare stod det 1-2 och den känslan var som bortblåst. Efter vårat mål spelade vi fantastiskt dåligt och inget stämde och sen fick vi dessutom vår målvakt skadad och då tänkte man att fan nu kommer det rasa iväg. Det blev tvärtom. Benny, jag vet att du läser det här, vi spelade för dig och det var därför vi tog tag i matchen. Sista 25 min av första tog vi rejält tag om spelet och odlade under stundom ett bra passningsspel men tyvärr så ville inte bollen in.
Den andra halvleken var exakt som den första förutom målen. Vi börjar uselt men tar sedan över och med 5 min kvar så kvitterar Fredrik på en vänstervolley från långt håll. Skönt med en poäng, Våmb är ett tänkt topplag så det känns bra att vi håller jämna steg med dem. Min egen insats då som jag helt objektivt ska bedöma. Jag är faktiskt ganska nöjd med tanke på omständigheterna. Har tränat två fotbollspass sen i slutet av mars och orkade hela matchen även om det var krampkänning det sista. Det jag är mest nöjd med är mitt passningsspel och bollmottagande som brukar vara det som först försvinner när man inte varit med på ett tag men jag missade knappt någon, iallafall är det så jag minns det, kan visserligen har förträngt nåt.
Efter matchen var det snabba ryck som gällde. Det handlade om att bli full på så kort tid som möjligt och av erfarenhet vet jag att sådana kvällar sällan slutar bra. Men jag höll en bra balans mellan hastighet och mängd så fyllan blev i det närmsta perfekt. Det sköna med att festa i Sandhem är att här samlas folk från olika generationer och umgås som en enhet. På den förfesten jag var på var det en åldersspridning från strax över 20 till runt 50 år men det är lika roligt ändå. Ute på Sägernas Hus var det Lasse Stefanz som spelade. Det här är egentligen så bonnigt det bara kan bli men va fan jag är stolt över mitt ursprung. På den här danslogen befann det sig mer människor än vad som bor i hela Sandhem. Naturligvis så var det fullt i baren för är det nåt bönderna kan så är det att supa. Det blev även dans och min dans var nog lite för mycket stamp på fotbladet och för lite på tå som Tony Irving hade sagt. Efter Sägnernas så var det den tradionsenliga efterfesten på Teds altan. Det är inte särdeles begåvat att dricka whiskey klockan tre på natten och det fick jag fan lida för dagen efter.
Lördagen var horisontalläge hela dagen. Riktigt risig var jag, tur då att det var mycket fotboll och trav på tv så man hade något att dämpa bakfyllan med.
Over and out
Kommentarer
Postat av: Linnéa
En händelserik fredagskväll må jag säga.
Trackback
