OJOJOJ

Hej!
Jag har varit slarvig igen med uppdateringar här trots att det har hänt väldigt mycket det sista men jag har varit så emotionellt utmattad så jag har inte orkat skriva. Ja var fan ska jag börja. Jag har nu avslutat min utbildning på PA-programmet på Högskolan Kristianstad och är numera sandhemsbo igen vilket ger upphov till blandande känslor. Förra måndagen så hade vi opponering på vår uppsats, det gick väl hyfsat en större del av opponeringen, vår examinator hade visa synpunkter och så precis när man trodde att det var klart, att vi hade kommit undan hyfsat lätt iallafall så släppte hon bomben. Vår uppsats stod under granskning för plagiat. Jag trodde fan min haka skulle trilla ner i golvet. Vi har fan inte plagierat nåt. Det var en tung dag med sömnsvårigheter och mycket tankar. Men som tur var så blev det inget med det. Vi får skriva om lite så ska det bli bra.

I torsdags hade vi examenscermoni i Heliga Trefaldiga Kyrkan i Kristianstad. Det var en fin anordnad cermoni, lagom lång och inga sega och utdragna tal som gör ögonlicken ofantligt tunga. Vi fick en ros och ett kuvert med nåt slags intyg att vi genomgått utbildningen även fast det mest såg ut som vem som helst hade kunnat skriva ut den från datorn. Min familj tog ledigt från sitt späckade schema för att besöka mig vilket uppskattas från en luttrad man som jag.

I lördags skulle vi ha en avslutningsfest med klassen. Ska man vara snäll och det ska man ju så var det något begränsad uppslutning. Jag tror vi var sju stycken till slut på en klass med runt 50 studenter. Det blev en ganska lugn afton förutom några överförfriskade kamrater som höjde ljudvolymen med 700 procent utan någon egentlig anledning.

Igår så for jag då hem till Sandhem för att på nytt bli sandhemsbo. Det blev emellertid inte mycket vila utan det var bara hem med grejerna packa väskan se Federer slå in matchbollen mot Söderling och sen vidare för att spela match. Jag tänker inte ge något utförligt matchreferat utan konstaterar bara att det gick åt helvete.

Idag så har jag varit på arbetsförmedlingen och anmält mig som arbetslös. Jag fick det uppmuntrande beskedet att hon på arbetsförmedlingen inte trodde att jag var berättigad någon ersättning alls. Det känns ju jävligt upplyftande. Va fan ska jag leva på? 27 år och bor hemma hos mina föräldrar utan inkomst. Ska jag behöva gå tillbaks till de tidiga tonåren och få månadspeng eller va fan händer. Här har man genomgått en högskoleutbildning och förväntas bli en av samhällets stöttepelare och istället blir man det absoluta bottenskrapet. Jag tackar det fantastiska svenska systemet som uppmuntrar till utbildning och kompetensutveckling men som inte har nåt jävla skyddsnät nu när läget är som det är i samhället.

Over and out

Kommentarer
Postat av: henke penke

Halloj mobban.. Det låter som om att du har det svårt nu du :).. Jobb är ju inte det lättaste för dig du.. Själv så har ju hur lätt som hellst att få jobb du.. Får ju faktiskt tacka nej till jobb.. haha.. Men, så är det ju när man är utbildad osv..Jag är ju utbildad arb.lös, men det löser sig ändå.. haha. Hoppas att du har det fint hemma i sandhem. / kram

2009-06-10 @ 12:53:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0