Helgen som gick
Hej!
Då var man tillbaka i Skåne igen efter en händelserik helg i Sandhem. Det började direkt med första grusträningen för året med fotbollslaget. Det var en härlig känsla att få röra lädret igen. Övriga laget stod upp och gjorde vågen i omklädningsrummet när den förlorade sonen återvände. Som vanligt så agerade jag med elegans och finess på planen. Alltid lika härligt att lira lite boll.
I lördagsmorse väcktes jag ur min i det närmsta komaliknande sömn då det var dags att ge sig ut och fiska. Det var tre år sen sist eftersom det inte varit någon is de sista vintrarna. Fruktan var stor att jag hade glömt proceduren, men det är som att lära sig att cykla. Har man en gång lärt sig det så sitter det där. Det började starkt, redan kl 8 hade jag dragit upp den första gäddan, dock var den så liten och som den barmhärtiga människa jag är så släppte jag tillbaka den. Det var en skön dag på sjön, vindstilla och 2 minusgrader. Tyvärr så fortsatte jag inte lika starkt, hade en riktig bamsing på kroken men precis vid hålet så råkade jag dunka den i iskanten så den släppte. Jag tappade besinningen och skrek kraftuttryck som ekade över hela sjön, farsan skrockade hånfullt och det gick inte att ta miste på hur nöjd han var. Hur som helst, det blev ett bra fiske, sammanlagt 6 gäddor fick vi.
Senare på kvällen var det så dags för den emotsedda återföreningen från nian. Det var ett mycket trevligt arrangemang, tyvärr så var det inte så många som dök upp. Det var mycket prat om gamla minnen. Trots att det har gått nästan 11 år sen så var det inte många som hade förändrats speciellt mycket. Efter en liten trevande inledning så var snart stämningen på topp och allt var som förr. Många har ynglat av sig och jag känner att jag ligger en bit efter i det hänseendet. Men sent ska syndaren vakna. Nåväl en mycket lyckad afton och det var med ett leende på läpparna jag återgick till min komaliknande sömn som inledde dagen.
Over and out
Då var man tillbaka i Skåne igen efter en händelserik helg i Sandhem. Det började direkt med första grusträningen för året med fotbollslaget. Det var en härlig känsla att få röra lädret igen. Övriga laget stod upp och gjorde vågen i omklädningsrummet när den förlorade sonen återvände. Som vanligt så agerade jag med elegans och finess på planen. Alltid lika härligt att lira lite boll.
I lördagsmorse väcktes jag ur min i det närmsta komaliknande sömn då det var dags att ge sig ut och fiska. Det var tre år sen sist eftersom det inte varit någon is de sista vintrarna. Fruktan var stor att jag hade glömt proceduren, men det är som att lära sig att cykla. Har man en gång lärt sig det så sitter det där. Det började starkt, redan kl 8 hade jag dragit upp den första gäddan, dock var den så liten och som den barmhärtiga människa jag är så släppte jag tillbaka den. Det var en skön dag på sjön, vindstilla och 2 minusgrader. Tyvärr så fortsatte jag inte lika starkt, hade en riktig bamsing på kroken men precis vid hålet så råkade jag dunka den i iskanten så den släppte. Jag tappade besinningen och skrek kraftuttryck som ekade över hela sjön, farsan skrockade hånfullt och det gick inte att ta miste på hur nöjd han var. Hur som helst, det blev ett bra fiske, sammanlagt 6 gäddor fick vi.
Senare på kvällen var det så dags för den emotsedda återföreningen från nian. Det var ett mycket trevligt arrangemang, tyvärr så var det inte så många som dök upp. Det var mycket prat om gamla minnen. Trots att det har gått nästan 11 år sen så var det inte många som hade förändrats speciellt mycket. Efter en liten trevande inledning så var snart stämningen på topp och allt var som förr. Många har ynglat av sig och jag känner att jag ligger en bit efter i det hänseendet. Men sent ska syndaren vakna. Nåväl en mycket lyckad afton och det var med ett leende på läpparna jag återgick till min komaliknande sömn som inledde dagen.
Over and out
Kommentarer
Trackback
