johanstankar

Hej!
Så var det då klart, jag är numera godkänd golfare och kan ge mig ut på de gröna greenerna och farliga rufferna. Det gick väldigt smärtfritt. Jag har aldrig varit med om att få så mycket beröm i samband med bollsport. Ofta har man ju istället hört "byt ut den där jäveln", "va fan sysslar du med Moberg!". Men här var det ideligen beröm. Mannen som utbildade oss sa att det måste vara svenskt rekord i att få grönt kort vilket kanske inte är sant men ändå. Vi fick även en rekommendation om att vi ska slippa börja på 36+ i handicap och istället få ett officiellt handicap direkt på 36. Detta underlättar en del när man ska ut på banan och lira sen. Jag och Jocke skiljer oss en del i vår teknik. Jocke har som bekant rätt slappa handleder men är samtidigt van att slå med sin rosa handväska så han har en fin sving pojken. Jag är mer råbarkad och fast i handslaget efter mycket handledsträning genom åren. Så nu blir det att inhandla utrustning, tur man inte är någon materialspelare. Det är spelaren som gör klubban inte tvärtom. Hoppas de har klubborna i titan för jag ska egentligen inte hålla på med sporter med någon form av tillhygge. Golf är en gentlemannasport med mycket vett och etikettregler så jag undrar om det här en bra idé ändå. Mitt vokabulär brukar vara av det grövre slaget när det börjar gå dåligt. Så vi får se vad som händer när jag för tredje gången i rad slår ut bollen i skogen.

Sen så var det dags att hämta ut bilen från verkstaden. Och det visste man ju innan att det skulle vara som att bli våldtagen av utomjordingar. Tyvärr är jag ju helt okunnig på området och de skulle kunna lura i mig precis vad som helst. "Hydraulikpumpen till batteriet är trasigt" skulle de kunna säga och jag hade svarat "men oj då, byt den då kosta vad det kosta vill". Jag känner mig alltid som en idiot när jag pratar med bilmekaniker. Kan tänka mig att det är så andra känner när de pratar med mig. 8300 gick kalaset på men det drabbar ju ingen fattig. Det är fickpengar för mig. Har aldrig mindre än 10 000 på mig.

Over and out!

Hej!
Det har varit en omvälvande dag. Det började när jag drog upp persiennerna och såg att det flög snöflingor stora som vantar utanför. Det var allt annat än euforisk glädje man kände över detta faktum. Tog bilen till jobbet idag och det var jag inte ensam om. Stockholmstrafiken är verkligen hopplös. Jag började närma mig avfarten mot jobbet och började söka läge för ett filbyte. Jag vände mig om för att se om det var fritt och bilen var i rullning. Tyvärr var inte bilarna i min fil i rörelse så jag körde helt sonika in i bilen framför. Som tur var så hann jag reagera och stampa på bromsen men jag touchade bilen framför. Jag såg hur föraren bara flög ut ur bilen och jag förväntade mig en jävla avhyvling. Men han såg sin bil och att det inte hade blivit något på den och då såg han nöjd ut. Han konstaterade lite skadeglatt att "din kofångare är paj" sen hoppade han in igen och åkte. "Skitsamma" tänkte jag och körde vidare. Plötsligt började temperaturmätaren för motorvärmen röra sig oroväckande hastigt mot kokpunkten och snart så lyste det rött. Det var bara att stanna. Jag öppnade motorhuven men av vilken anledning vet jag inte för att be mig titta i en motor är som att be en analfabet tolka Björn Ranelid. Det visade sig att kylarväskan runnit ur så nu blir det verkstan för "The Red Pearl".

Idag var det även dags att ta första steget mot PGA-touren. Jag och Jocke tog första lektionen för att ta grönt kort i golf. Vi åkte till Ulriksdals Golfbana och möttes av våran lärare. En mycket skön gammal man som berättade att han började spela golf 1953. Han strök oss medhårs hela tiden och tjöt av upphetsning när vi dammade iväg bollen upp mot 200 meter. "Det här blir det mest lättförjänta pengar jag tjänat sen jag började med det här" sa han och jag och Jocke dunkade oss för bröstkorgarna som två silverryggar i en bergsgorillaflock. Så om ni söker mig i sommar så finns jag på golfbanan.

Hemfärden från jobbet var en svettig historia eftersom jag var tvungen att få hem bilen. Laddade upp med en 10-litersdunk med vatten. Det krävdes ett stopp på vägen hem för påfyllning av vatten men jag tog mig hem och det var med lättnat jag parkerade bilen. Nu lär väl detta bli en dyr historia eftersom jag samtidigt ska serva bilen och det innefattar kamremsbyte vilket inte är det billigaste.

Over and out!

Hej!
Det sociala mediet Facebook är både en fantastisk och helt vidrig företeelse. Den är fantastisk på så sätt att numera slipper man prata med folk, man vet ändå allting som alla och det är ju skönt att slippa poänglösa samtal med någon man egentligen inte vill prata med, man vill bara vara uppdaterad med skvaller.

Vidrigheten är alla jävla poänglösa statusuppdateringar, jag vågar sticka ut hakan här och säga att allmänintresset för om någon kokar kaffe eller tvättar är något begränsad. Det roliga är att en status som "kokar kaffe" kan ge 15 kommentarer med helt meningslöst pladder. Vissa verkar vara väldigt sugna på uppmärksamhet när de lämnar ut precis allt hur de känner. Visserligen kan detta vara smaskigt att frossa i men oftast undrar jag vad fan de sysslar med. Man riktigt känner hur de söker sympati för missären de lever i med självömkeri.

Det är dock rätt roligt att glida runt och sprida sarkastista och ironiska kommentarer. De flesta som känner en vet att man skämtar men det är alltid någon som sväljer betet och då är den dagen räddad.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Over and out!

Hej!
I helgen så var vi ett gäng som begav oss österut, närmare bestämt till Tallinn. Jocke som nästan är ett ohälsosamt stort fan av Roxette hade tjatat med oss andra eftersom de skulle ha konsert där. Jocke var som ett barn på julafton när vi åkte, ögonen var uppspärrade och bara lös av ungdomlig naivitet. Lagom lång flygresa, det var upp i luften och sen direkt ner igen. När vi checkat in på hotellet så knackade det lite försynt på dörren. Jag gick och öppnade och utanför stod en liten gosse med gråtsvullna ögon. Där stod Jocke och han hade fått beskedet att konserten var inställd. Marie Fredriksson hade drabbats av strupkatarr. Han föll i min famn och jag strök honom faderligt och ömt över håret för att trösta honom.

Vi fick helt enkelt utforska Tallinn. Som en öststat så hade man en bild av slitna hus, skitigt, fattigt och människor som super utan en tand i käften. Denna fördom slogs snabbt i kras. Istället var det väldigt rent och snyggt. Gamla stan är en av europas bäst bevarade med byggnader så gamla som från tusentalet som numera blandas upp med det moderna Tallinn med stora köpcenter. Vi var alla väldigt positivt överraskade av staden.

                                                         Stefan och Jocke frotterar sig på torget i Tallin

På kvällen tänkte vi gå ut och se vad nattlivet hade att erbjuda. Vi dansanta och rytmiska svenskar skulle dansa skiten ur ryssarna. Vi blev tagna på sängen av skönheten hos de estniska kvinnorna. Vi stod med uppspärrade ögon och bara pekade, "titta där, och där, helvete!". Så att 30-årsdagen närmade sig glömdes snabbt bort och man blev en tonåring i sinnet igen. Så det var klackarna i taket fram till kl 5 på morgonen. Tyvärr kom verkligheten ikapp en dagen efter och man kände sig istället som en 40-åring både i kropp och själ. Vi spatserade runt i stan och imponerades av dess skönhet.

En resa till Tallinn är något jag starkt kan rekommendera, både om man vill vara kulturell eller partysugen.

Over and out!

 

Hej!
Idag tog mig med viss ångest till IKEA i Kungens Kurva. Detta är ingen butik jag högaktar direkt men nu var jag så illa tvungen att åka dit. Naturligtvis var det proppfullt med folk så man fick passa hälsenorna från att bli påkörda av folk med fyndlusten i ögonen. Själv är jag ytterst målinriktad när jag ger mig ut på sådana här äventyr. Spontaninköp existerar inte i min värld utan jag köper det jag bestämt innan. Har förmodligen lätt autistiska drag för har jag en plan följer jag den slaviskt och skulle jag vara tvungen att göra en avvikelse drabbas jag av panik. Jag skulle köpa en madrass till bäddsoffan och jag läste av kartan och gick raka vägen dit där de skulle finnas och inte en blick slängde jag på några andra varor.

På IKEA fanns det naturligtvis en massa lyckliga par som spanade på potentiella inköp till kärlekslyan. Det gullades och klämdes och jag drabbades av akuta kväljningar. "Det kan väl du montera upp älskling, du som är så duktig" sa en tjej och strök sin pojkvän ömt över kinden. Man kunde se hur han växte två centimeter direkt. Överallt fanns de men i vissa fall var det tydligt vem som bestämde. Mannen skötte vagnen och plånboken men uppträdde i övrigt som en kuvad gammal Labrador. Jag hastade genast därifrån och njöt av känslan att kliva in i min tomma och tysta lägenhet.

Over and out!

Hej!
Efter en tung start på det nya året som inleddes med att jag krälade i min egen avföring och spydde som en kalv. Tur då att jag var i Sandhem så mamma kunde sitta bredvid och badda min panna och hålla handen. Vinterkräksjukan tar verkligen knäcken på en. Jag hade knappt återhämtat mig från det här, kört ett träningspass innan det var dags igen. En jävulsk förkylning som däckade mig helt, den innefattade även feber. Nu fanns ju inte mamma till hands heller så jag grät mig till sömns varje kväll. När skiten väl hade släppt så skulle jag börja träna igen. Jag och Jocke stegade ut till gymmet som vi har vid jobbet. Väl där inne stod Johan Wissman och spände sin muskulösa kropp. Jag tänkte att nu jävlar ska jag imponera och hoppade ner i roddmaskinen med imponerande smidighet. Körde fyra minuter och det började flimmra för ögonen. Ett par övningar till och jag var illamående och fick avbryta. Tur att Wissman hade gått då. Men efter denna fadäs så har träningen stegvis trappats upp och det börjar kännas bättre. Det känns inte ens som att jag startade på noll utan minus. Har ju även skaffat mig en PT som är så populärt. Han är väldigt hård och tar inga fångar om vi säger så. Ni känner honom som Joakim, jag känner honom som Hitler. Det här kan tära på vår vänskap eftersom jag inte är den som är så mottaglig för kritik när jag håller på med någon sport. Blir väldigt snarstucken och lätt sur eller sur jag blir vansinnig.

Jocke har nu fått mig att pröva på snöskolöpning. Vi gav oss ut i skogarna kring Stockholm och sprang.

Det var svårt med tekniken i början och jag stöp ett par gånger med upprörda uttryck till följd. Jocke skrattade emellertid rått och hånfullt åt min olycka. Men det var bra träning att pulsa runt i snön. Mjölsksyran sprutade ur öronen efter ett tag.


Bildrättigheterna tillhör den världsberömde naturfotografen Joakim Löfwing.

Tekniken satt efter tag men på hemvägen fick jag kramp i vaderna. Fyra pass har genomförst den här veckan och det lär inte vara nån risk att jag slappar till med tanke på vem som rappar mig med piskan om jag inte ligger i.
Men känns skönt att vara igång och på uppgång igen.

Over and out!

Hej!
I lördags gjorde jag ett krogbesök med mina vänner Stefan, Jocke och en tysk kvinna som var och besökte Jocke. Vi är ett rätt hårdbarkat gäng som inte viker under för konflikter. För att uttrycka mig klart, vi tar ingen skit. Det finns ju alltid vissa sköningar som bara är ute efter bråk när de går ut och det är något jag aldrig förstått mig på. Vid minsta närkontakt, vilket är ganska svårt att undvika på ett trångt dansgolv så börjar de veva. Nu får det en kille som tyckte det var jätteroligt att stå och skrika i folks öron på väldigt nära håll. Stefan fick sig en rejäl salva. Mitt i dansens virvlar såg jag att Jocke började blåsa upp sin bröstkorg. Detta oroade mig lite eftersom det inte är så mycket att blåsa upp. Han tog tag i den här snubben som reagerade instinktivt. Jag insåg vad som höll på att hända, gick emellan tog tag i killen med mina välpumpade biceps och spände ögonen i honom. Det mina damer och herrar kan få även den tuffaste att bli knäsvag. Han blev genast from som ett lamm och lommade iväg. Jocke gav mig en spontan kram som tack för att jag räddade honom. Sen dansade vi vidare som om ingenting hade hänt.

Over and out!

Hej!
Nu har det varit dåligt med uppdateringar på ett tag igen. Jag är som en alkoholistperiodare, jag kör hårt i vissa perioder med uppdateringar och så kan jag helt plötsligt hålla upp ett bra tag. Men nu ger jag mig in i det igen. Tänkte berätta lite om den senaste veckan där det var mycket som hände. Vi i Midnattsloppsorganisationen drog till Finland i slutet av förra veckan för att konferera med våra finska kollegor. Vi tog båten och med det följer ju en viss typ av leverne. Vår upphöjde ledare hade tagit med guldkortet för här skulle det drickas sprit. På vägen över var det 95% finnar på båten och det är ett säreget folk. Aspackade medelålders skalliga män som sjöng karaoke. Karaoke på finska är något som man kan vara utan kan jag tala om och det lät som om någon höll på att strypa en katt. Väl i Finland var jag och Okim strängeligen förbjudna att gå i land. Vi bugade djupt av vördnad för vår ledare när han höll sitt förmaningstal. Så vi fick sitta i möte hela dagen och fick inte ens känna på den friska finska luften.

När alla möten var avklarade och vi hade slängt av de finska kollegorna la båten ut igen. Vi drog direkt till airhockeybordet för en hissnande turnering. Tidigare under dagen hade jag låtit Jocke slå mig men nu när det började gälla lite tänkte jag göra processen kort med honom. Jag gick upp till 6-2 (först till 7) men då såg jag att han började bli glansig i ögonen och darrig på underläppen. Så jag släppte upp honom till 6-6 innan jag ledsnade och dunkade in sjuan. I finalen ställdes jag öga mot öga med vår ledare och vad hade jag för val än att lägga mig platt. Sen var det på spriten och det är under sådana tillfällen man löser många problem i kreativa diskussioner. Problemet är bara att man inte kommer ihåg dagen efter va fan man sa. Jag och Jocke drog ner på dansgolvet som var överfullt av finska skolungdomar. Likt två gubbsjuka gamla farbröder svävade vi som gamar runt ett gnukadaver och vi svävade ända fram till kl 4 på morgonen. Det var en tung arbetsdag i fredags efter det kan jag lova.

Som den åldrande man jag är så borde ju tagit det lugnt efter detta marathon. Men icke, i lördags var det påt igen. Jocke hade samlat ihop en brokig skara människor som kände törst. Bl.a skålade vi och välkomnade hans syster Lina som nu ska flytta till Stockholm. Hon förklarade att hon vill vara lika cool som oss och bo i staden där det händer. Vi andra nickade förstående och välkomnade henne med öppna armar.

Resultatet av detta hårda leverne kom som ett brev på posten och nu har jag åkt på en dunderförkylning. Näsan rinner mer än Niagarafallen och förmodligen så är det kroppens sätt att säga: Du är för gammal för att leva så här för helvete!

Over and out!

Hej!
Igår när vardagstristessen och Jockes tönterier var som värst på kontoret kom vår av Gud upphöjde ledare Göran, alias Kim Jung-Il med ett glatt besked. "Grabbar var gör ni ikväll?" Svaret kom blixtsnabbt, "ingenting" sa vi i kör och såg ut som två fågelungar som väntar på att bli matade. Vår upphöjde ledare förklarade med en pondus som anstår en stor ledare att han hade två biljetter över till Queen-musikalen We will rock you på Cirkus. Jag som är ett gigantiskt Queen-fan tjöt och slog frivolter av lycka. Freddie Mercury är enligt min åsikt den bästa frontfigur musikvärlden har skådat. En fantastisk sångröst och en entertainer av guds nåde. Jag som sett Queens konsert från Wembley 1986 sju gånger på DVD var lite orolig att jag skulle göra för stora jämförelser med originalet som är oöverträffat.

Innan musikalen intog vi en tvårätters middag som var fantastisk god. Jag var mer uppspelt än ett barn på julaftons morgon och bara längtade efter att det skulle sätta igång. Det började inte bra med en låtslakt av Radio Ga Ga som var översatt till svenska. Jag skruvade besvärat på mig i stolen och började undra om det skulle fortsätta så här. Dialogen och handlingen var provocerande usel och banal men musiken tog sig. Huvudrollsinnehavarna visade sig ha fantastiska sångröster och det var ståpäls i flera av låtarna. Queen sitter inne på en fantastisk låtskatt men det kräver sin man att framföra det. Måste säga att de gjorde det väldigt väldigt bra och finalen med Bohemian Rhapsody var fullständigt magisk. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på We will rock you. Men ha överseende med handlingen, det var knappt att jag kunde det men musiken tog överhand som tur var. Dock inget kan mäta sig med originalet, Freddie är och förblir The King!

Over and out!