Allt är sig likt
Hej!
Det är märkligt vad tiden i vissa hänseenden stått helt stilla. Min vän Henric har återvänt hem efter en lång vistelse som någon slags narr nere på Kreta, en roll han behärskar till fullo. Igår så skulle vi sammanstråla för en utgång i den stora staden Jönköping. Det var som vanligt, alla tacka nej så det blev jag och Henkan som så många gånger förr fick gå ut ensamma. Jag minns ungdomens år när vi satt nere hos Henkan och drack själva innan vi gick ut. Nu var det visserligen några andra perifera personer som var med också men i hjärtat var det bara jag och Henkan. Sen drog vi ut och jag kände tillförsikt, Henkan var fortfarande lagom berusad och jag såg fram emot en trevlig afton i det pulserande nöjeslivet. Nu gick Henkan en stund i förväg eftersom hans kusin inte på något sätt vansläktas och var något överförfriskad. Vi kom överens om att mötas på O´learys.
Väl på O´learys stötte vi på Henkan igen och nu var allt sig likt. Med en blick som är fokuserad rakt fram, pupiller stora som tallrikar och en gång som en vaggande pingvin. Han blir som ett litet barn som precis har lärt sig att gå, han får syn på något går med utsträckta armar fram mot målet och det finns inget i världen som kan stoppa honom. Rätt var det var när jag stod i baren så kom en vakt förbi med ett fast grepp om Henkan. Min första tanke var "nä fan inte nu igen". Jag gick med uppgivna steg fram och frågade vad han hade gjort och vakten motiverade avvisningen med "upprepade trakasserier av tjejer". "Jag sa till han flera gånger men han fortsatte". Den här vakten har tydligen aldrig sett Henkan in action för han vet inte vad ett nej betyder. Har man bara bandana så är man kung är devisen som den gode Henkan lever efter. Så efter denna fadäs dog festhumöret och jag lullade hem och kunde bara konstatera att allt är sig likt.
Over and out
Det är märkligt vad tiden i vissa hänseenden stått helt stilla. Min vän Henric har återvänt hem efter en lång vistelse som någon slags narr nere på Kreta, en roll han behärskar till fullo. Igår så skulle vi sammanstråla för en utgång i den stora staden Jönköping. Det var som vanligt, alla tacka nej så det blev jag och Henkan som så många gånger förr fick gå ut ensamma. Jag minns ungdomens år när vi satt nere hos Henkan och drack själva innan vi gick ut. Nu var det visserligen några andra perifera personer som var med också men i hjärtat var det bara jag och Henkan. Sen drog vi ut och jag kände tillförsikt, Henkan var fortfarande lagom berusad och jag såg fram emot en trevlig afton i det pulserande nöjeslivet. Nu gick Henkan en stund i förväg eftersom hans kusin inte på något sätt vansläktas och var något överförfriskad. Vi kom överens om att mötas på O´learys.
Väl på O´learys stötte vi på Henkan igen och nu var allt sig likt. Med en blick som är fokuserad rakt fram, pupiller stora som tallrikar och en gång som en vaggande pingvin. Han blir som ett litet barn som precis har lärt sig att gå, han får syn på något går med utsträckta armar fram mot målet och det finns inget i världen som kan stoppa honom. Rätt var det var när jag stod i baren så kom en vakt förbi med ett fast grepp om Henkan. Min första tanke var "nä fan inte nu igen". Jag gick med uppgivna steg fram och frågade vad han hade gjort och vakten motiverade avvisningen med "upprepade trakasserier av tjejer". "Jag sa till han flera gånger men han fortsatte". Den här vakten har tydligen aldrig sett Henkan in action för han vet inte vad ett nej betyder. Har man bara bandana så är man kung är devisen som den gode Henkan lever efter. Så efter denna fadäs dog festhumöret och jag lullade hem och kunde bara konstatera att allt är sig likt.
Over and out
Kommentarer
Postat av: Jocke
Ja, här är allt sig likt! Uppdatera mobban, vad händer?
Trackback
