Hemmapremiär

Hej!
Idag så var det hemmapremiär för mitt älskade Sandhems IF i div 5 Östra Västergötland. Det var Fröjereds IF som stod för motståndet. Jag spelade som vanligt på det centrala mittfältet. Sandhems egen Xavi. Matchen då, jo vi var det klart bättre laget direkt från start. Rullade upp Fröjered gång på gång men bolljäveln ville inte in. Själv kände jag mig rostig efter att ha varit ifrån matchspelandet i en månad men det gick ändå över förväntan. Fröjered skapade inte ett skit och Benny i mål satte sig längst bak med en fikakorg och beskådade våran desperata kamp att få in bollen i mål. Det kom som tur var till slut när Alex fick in bollen bakom deras heroiske målvakt. Matchen borde varit avgjord efter första halvlek där vi skapade ett antal fina lägen.

Andra halvlek startar som den första vi trycker på och skjuter på allt som rör sig, jag tror om jag inte räknat fel att vi hade fem skott som tog i ribba eller stolpen. Själv hade jag ett rungande volleyskott som fick publiken tårögd av nostalgi, då de drömde sig tillbaka till den tiden då Bob härjade som värst med sina kanoner. Som en Frank Lampard dök jag upp i straffområdet och lossade bössan på volley men den tog i stolpens utsida. Jag kan verkligen inte göra mål. Fröjered kommer upp lite mer i andra men är inte hypervassa om vi säger så. Med 10 min kvar tog matchen slut för mig. Jag sprang efter en kille och då började båda vaderna att dra ihop sig till kramp. Det går verkligen inte att springa då. Fröjered får lite press på oss det sista men hade de gjort mål hade det varit fruktansvärt tungt. Nu gjorde de inte det, utan vi vann med 1-0. Synd att vi inte kunde döda matchen med alla de lägen vi hade. Nu försvinner jag igen ett tag och hur ska killarna klara sig utan pappa? Det är en fråga som gnager mig.

Imorgon bär det av söderut mot Kristianstad igen.

Over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0