Stålmannen
Hej!
Det har varit full fart i helgen med fredagen som höjdpunkt. Det var fullt tryck och de gråa håren har blivit allt fler. Det sliter att leva ett rock n roll liv. Först var det match mot de överlägsna serieledarna Skultorp. Det såg på förhand ut att bli en övermäktig uppgift. Jag som för dagen var utsedd till lagkapten kände mig som ledaren för Spartanerna vid slaget vid Thermopyle som skulle leda min lilla armè mot över en miljon Perser. Utgången av detta slag höll på att sluta som originalet vi stred tappert mot den på förhand övermäktige motståndaren och slutresultatet stannade vid 0-1. Jag måste säga att jag är stolt över mina tappra soldater som kämpade i ett fruktansvärt väder och med medvetandet att alla våra vänner satt i ett hus någonstans och förfestade och njöt av livet medans vi slogs för våra liv. Men det är sådana här förhållanden som formar karaktärer och det visade vi verkligen att vi har.
Efter matchen var det snabba puckar som gällde. Jag som i vanliga fall är oerhört seg på att komma in och ut ur duschen var som Stålmannen i en telefonkiosk. Lukten av öl och ljudet av klackar i taket gjorde att jag svidade om på ett ögonblick, nåja men snabbt iallafall. Som vanligt så blir man sviken av sina så kallade vänner för det var inbokat förfest hos Ingela men utan att ha meddelat festens medelpunkt att det var flyttat så satt de hånskrattandes på annat håll och raljerade över min person. Jag hittade rätt till slut och efter diverse utskällniningar var jag på gott humör igen. Kvällens höjdpunkt var Scotts som spelade på Sägnernas och när jag skriver höjdpunkt förstår ni att nöjesutbudet är vad det är här. Det var en diger folksamling på Sägnernas ja mer än vad som bor i hela i Sandhem. Det var så satans trångt så att leta efter någon speciell person var ett omöjligt uppdrag det var en ren slump att man råkade stöta på den man sökte. För en gångs skull så hade jag lite självinsikt och dansade i måttliga mängder för att inte göra mig till åtlöje. På ett sådant här tillfälle visar människan upp hela sitt breda spektra. Från ömhet och kärleksfullhet till lögner och lömska ränksmiderier. Det är fascinerande att se hur olika vi är.
Som vanligt så blev det efterfest och som vanligt så är det inget begåvat beslut. Vi gick hem till den handikappade Stefan och snodde hans öl i kylen och eftersom han inte kan göra motstånd så var det ett lätt byte. Vid femtiden lullade jag hem som en slagen man. Väcktes sen framåt halvt tolv av att telefonen ringde. Det var Ingela som likt en lärka kvittrade glatt på andra sidan luren. Själv lät jag som en rökskadad kråka men svarade ändå utförligt på frågorna. Det var dags att ta sig upp för ännu en meningslös dag i ett meningslöst liv.
Over and out
Det har varit full fart i helgen med fredagen som höjdpunkt. Det var fullt tryck och de gråa håren har blivit allt fler. Det sliter att leva ett rock n roll liv. Först var det match mot de överlägsna serieledarna Skultorp. Det såg på förhand ut att bli en övermäktig uppgift. Jag som för dagen var utsedd till lagkapten kände mig som ledaren för Spartanerna vid slaget vid Thermopyle som skulle leda min lilla armè mot över en miljon Perser. Utgången av detta slag höll på att sluta som originalet vi stred tappert mot den på förhand övermäktige motståndaren och slutresultatet stannade vid 0-1. Jag måste säga att jag är stolt över mina tappra soldater som kämpade i ett fruktansvärt väder och med medvetandet att alla våra vänner satt i ett hus någonstans och förfestade och njöt av livet medans vi slogs för våra liv. Men det är sådana här förhållanden som formar karaktärer och det visade vi verkligen att vi har.
Efter matchen var det snabba puckar som gällde. Jag som i vanliga fall är oerhört seg på att komma in och ut ur duschen var som Stålmannen i en telefonkiosk. Lukten av öl och ljudet av klackar i taket gjorde att jag svidade om på ett ögonblick, nåja men snabbt iallafall. Som vanligt så blir man sviken av sina så kallade vänner för det var inbokat förfest hos Ingela men utan att ha meddelat festens medelpunkt att det var flyttat så satt de hånskrattandes på annat håll och raljerade över min person. Jag hittade rätt till slut och efter diverse utskällniningar var jag på gott humör igen. Kvällens höjdpunkt var Scotts som spelade på Sägnernas och när jag skriver höjdpunkt förstår ni att nöjesutbudet är vad det är här. Det var en diger folksamling på Sägnernas ja mer än vad som bor i hela i Sandhem. Det var så satans trångt så att leta efter någon speciell person var ett omöjligt uppdrag det var en ren slump att man råkade stöta på den man sökte. För en gångs skull så hade jag lite självinsikt och dansade i måttliga mängder för att inte göra mig till åtlöje. På ett sådant här tillfälle visar människan upp hela sitt breda spektra. Från ömhet och kärleksfullhet till lögner och lömska ränksmiderier. Det är fascinerande att se hur olika vi är.
Som vanligt så blev det efterfest och som vanligt så är det inget begåvat beslut. Vi gick hem till den handikappade Stefan och snodde hans öl i kylen och eftersom han inte kan göra motstånd så var det ett lätt byte. Vid femtiden lullade jag hem som en slagen man. Väcktes sen framåt halvt tolv av att telefonen ringde. Det var Ingela som likt en lärka kvittrade glatt på andra sidan luren. Själv lät jag som en rökskadad kråka men svarade ändå utförligt på frågorna. Det var dags att ta sig upp för ännu en meningslös dag i ett meningslöst liv.
Over and out
Kommentarer
Postat av: Henke penke
Den där sägnernasfesten har man allt hört om.. Fasiken att man ska vara här nere, när det vankas sådana gallej hemma i sandhem.. Men men snart är henke penke med i gemet oxå.. sweettt..
Trackback
