Busspsykologi
Hej!
Efter alla trivialiteter i helgen så är det dags att göra en vardagsspaning. Nu när jag bor i Stockholm så har man ju blivit en kollektivare d.v.s jag åker kollektivt till jobbet. Det är samma skådespel som utspelas varje dag. Folk kliver på bussen med glöd i blicken för att hitta en ledig plats och med det menar jag ledigt dubbelsäte. För att tvingas sitta bredvid någon verkar vara de flestas stora fobi. Det ser nästan komiskt ut när det bara sitter en person på varje dubbelsäte. Svenskens stora skräck verkar vara att tvingas till denna sociala interaktion det ändå innebär att tvingas fråga "Är det ledigt här?". När man väl ställt frågan till någon så ser man hur de besviket himlar med ögonen över att behöva sitta bredvid en okänd person.
Vi svenskar tillhör väl inte det mest sociala folket i världen. Står man och väntar på bussen och börjar prata med någon så tittar de på en som om man vore dum i huvudet (vilket kanske inte är så långt från sanningen). Allt ska ske under tystnad och det finns väldigt mycket oskrivna regler och om man bryter dem fördöms man dock även det i tystnad. Men även blickar säger en del och har man bara ett uns av förmåga att kunna läsa av människors reaktioner så fattar man snabbt att "Aj då det där var inte uppskattat och nu är jag idiotförklarad". Så ser vardagen som kollektivare ut.
Ett egentligen totalt meningslöst inlägg men det är min blogg och jag har total frihet att skriva om vad jag vill.
Over and out!
Efter alla trivialiteter i helgen så är det dags att göra en vardagsspaning. Nu när jag bor i Stockholm så har man ju blivit en kollektivare d.v.s jag åker kollektivt till jobbet. Det är samma skådespel som utspelas varje dag. Folk kliver på bussen med glöd i blicken för att hitta en ledig plats och med det menar jag ledigt dubbelsäte. För att tvingas sitta bredvid någon verkar vara de flestas stora fobi. Det ser nästan komiskt ut när det bara sitter en person på varje dubbelsäte. Svenskens stora skräck verkar vara att tvingas till denna sociala interaktion det ändå innebär att tvingas fråga "Är det ledigt här?". När man väl ställt frågan till någon så ser man hur de besviket himlar med ögonen över att behöva sitta bredvid en okänd person.
Vi svenskar tillhör väl inte det mest sociala folket i världen. Står man och väntar på bussen och börjar prata med någon så tittar de på en som om man vore dum i huvudet (vilket kanske inte är så långt från sanningen). Allt ska ske under tystnad och det finns väldigt mycket oskrivna regler och om man bryter dem fördöms man dock även det i tystnad. Men även blickar säger en del och har man bara ett uns av förmåga att kunna läsa av människors reaktioner så fattar man snabbt att "Aj då det där var inte uppskattat och nu är jag idiotförklarad". Så ser vardagen som kollektivare ut.
Ett egentligen totalt meningslöst inlägg men det är min blogg och jag har total frihet att skriva om vad jag vill.
Over and out!
Kommentarer
Postat av: Lina
haha det är precis samma sak här i jönköping, folk står hellre upp än sätter sig bredvid nån annan!
Trackback
