Egypten del 2

Här kommer den spännande fortsättningen på vår strapatsrika Egyptenresa.
Innan vi åkte så pratade vi om att det är en ren avkopplingsresa, bara sol och helande av själen inte så mycket festande. Där brast det lite men det var våra nyfunna Skövdevänners fel. De verkligen tjatade varje dag"ikväll ska vi kröka, ni är väl på? men för fan skärp er nu. var inte så jävla torra". Så lät det varje dag så vi gav till slut vika för deras böner. Det blev en del alkohol och ju mer det dracks desto mer spårade samtalsämnena ur. Vi diskuterade affärsplaner och det började realistiskt med en liten mysig chillout bar någonstans i Sverige sedan svävade det iväg och slutade med avelsverksamhet av människor i Saabs lokaler i Trollhättan. Jag får väl krypa till korset och erkänna att jag var rätt drivande i dessa diskussioner. Det var mycket trevliga kvällar med Erik och Hampus och det bjöds på mycket skratt.

Hampus och Erik

Dagarna ägnades åt soldyrkan. Med tanke på att man var vit som ett A4-papper när man åkte så var ju ett av huvudmålen att vara chokladbrun och läcker när man kom hem. I alla broschyrer varnade de för den starka solen och att rejäla solskydd var ett måste. Vi hånskrattade åt detta mesprat och förutom dag ett så använde vi endast våra egna kroppsvätskor som solskydd. Det luktade stekt fläsk över hela stranden. Kvällarna ägnades åt mat och alkohol. Frågan varje kväll var: Hur mycket ska vi bli blåsta ikväll?
Varje dag hände det något som i snålare personers värld hade gett upphov till panik och förgrymmelse. Egyptierna pratar rätt risig engelska så man visste knappt vad de frågade om och till slut så svara man bara ok. En beställning på en vattenpipa som i vanliga fall kostade 15 pund slutade med en rödvinspipa som kostade 200 pund. En beställning av en liten brownie slutade med ett fat med fyra brownies, grädde och chokladsås. Jag har alla träffat så mycket vänner för man var "my friend" med alla. Vad underbart och kärleksfullt. De tycker verkligen om nya människor där nere. Den största fadäsen var ändå vår kameltur. Eftersom vi befann oss i Afrika ville vi ju uppleva öknen och dess mysterier. Så vi hoppade på en kameltur. Först bara att komma upp på kameljäveln var ett äventyr och när han reste sig så trodde jag att min sista dag var kommen. VI hade en beduinguide och det kändes väldigt genuint och äkta när han gick och pratade i mobiltelefon. Sen slet han ner oss från kamelerna och så skulle vi få fota. Sen ville han ha pengar det gnidna aset. Vi var då framme vid ett beduintält med "äkta beduiner". Då trodde man ju att man skulle stöta på en familj som bodde i öknen men här satt det två kvinnor och bara väntade på att få tjäna pengar. Den ena hade för övrigt adidasdress på sig vilket fick den genuina beduinkänslan att bli ännu påtagligare. Vi köpte var sin liten Pepsi och de kostade nästan 40 kronor styck. På vägen tillbaka när vi skulle av kamelerna så höll jag dessutom på att krossa mina kronjuveler när kamelen böjde sig ner. När vi kom tillbaka var vi så besvikna så vi började kröka och sen var vi inte i säng förrän kl 6 på morgonen.
   
Kameler                     The King of the Desert  "Äkta Beduiner"

Det var en smärre chock att komma hem igen till den här kylan och jag har knappt inte varit utanför dörren sen jag kom hem. Det var en fantastiskt skön vecka precis vad jag behövde. Tyvärr så hade jag med mig någon egyptisk magsjuka hem för jag har bott på dasset sen hemkomsten. Jag vill passa på att tacka Ted, Erik och Hampus för en mycket trevligt vecka.

Over and out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0