Avsked

Hej!
Nu kan min karriär i Sandhems IF vara över. Framtiden är höjd i dunkel. I helgen har jag deltagit i två matcher som kan vara mina sista. Folket i Sandhem jublar, det var karnevalsstämning igår när de visste att jag ska sluta. Det blev inte mycket till avsked heller för den delen. Sen jag släppte bomben att jag ska flytta har min speltid blivit allt mindre och igår när jag hoppade in återstod det endast sju minuter av matchen. Jag som hade räknat med att springa ärevarv efter matchen och få ta emot blomsterkvastar och gåvor fick bara en pissljummen cola. Vi spelade 2-2 mot Stenstorp efter att ha haft en domare som överträffade det mesta i uselhet så det var kanske tur att jag inte fick spela mer.

Idag var jag med i b-laget och här gjorde jag något som inte händer så ofta nämligen mål. Den mycket lille Tobias slog ett inlägg och jag med min fantastiska speluppfattning såg direkt att den skulle gå över mittbacken så jag dök upp bakom honom och med iskall precision placerade in bollen bakom målvakten som inte kunde göra annat än att applådera min iskyla. Min första tanke var att dra av mig tröjan i vild euforisk glädje men eftersom min blekfeta kropp inte är skapt för exponering firade jag istället lika värdigt som Eric Cantona. Matchen slutade hur som helst 4-4 efter en sällad sedd målorgie.

Det här var allstå mina sista insatser för den här gången. Lite surt att lämna nu när det börjar på allvar efter en lång och tung försäsong men just nu prioriterar jag inte div 5 fotboll. Jag behöver komma iväg och få lite andra erfarenheter och utvecklas som person och som yrkesman. Livet som industriarbetare och fotbollsspelare är väldigt inrutat och föga utvecklande, man tar sig inte för att göra något när det inte är träning. Nu hoppas jag att tiden i Stockholm ska bli utvecklande och kanske blir jag kvar där uppe, jag har alla dörrar öppna för framtiden och känner mig inte längre bunden till något. Fotbollen gör att man är uppbunden i stort sett varje helg från mars till oktober men nu är jag fri att göra vad jag vill. Motivationen är inte längre lika stor för fotbollen heller även om det fortfarande är väldigt kul. Jag kommer sakna tugget i omklädningsrummet och gemenskapen det ger men likt en örnunge är jag nu redo att pröva mina vingar och det känns spännande och inspirerande.

Over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0