Akademiker och fotbollsdomare
Hej!
En väldigt sen uppdatering om söndagen. En söndag som gick i både dur och moll kan man lugnt säga. Det började i dur då jag äntligen fick träffa det lilla underverket Ellen Sofia Strängby, 2 veckor gammal. David visade stolt upp sin lilla dotter och jag hoppas innerligt att hon växer upp och blir som sin mor. David har nämligen helt tappat fotfästet och började med myndig stämma förklara att Strängby är ett namn som verkligen förpliktigar för det är en släkt med fina akademiska anor. Jag och Samuel tittade häpet på varandra. "Var fan kom den ifrån" var det enda jag kunde få ur mig. Sist jag kollade så är det en släkt med endast agronomiska anor d.v.s bönder. Nåväl det var med stolthet jag tog lilla Ellen i min famn och hon skrek inte ens, hon kände väl tryggheten från en stabil och varm människa.
Sen gick det över i moll för det var fotbollsmatch och det är vida känt vid det här laget att jag inte drar jämt med domarkåren. Vi har årets viktigaste match och då får vi en sådan där jävla pajas som springer runt och ska visa sin makt. Ni förstår säker vart det barkar? Jag fick än en gång syna det röda kortet, det tionde i karriären så det var ändå en liten milstolpe, föga smickrande dock. Men den här gången var den horribel. I första får jag ett gult för att jag petar bort bollen vid en frispark, fruktansvärt onödigt av mig. Men det andra, vid en närkamp så får vi en frispark mot oss och då utbrast jag och det här är ett direkt citat utan censur: "Det är ju axel mot axel domarn!". Detta var tydligen nog för att han skulle hala upp ännu ett kort. Alltså, är inte det en tillåten kommentar då kan vi fan lägga ner all fotboll för det kommer inte finnas en spelare tillgänglig p.g.a alla avstängningar. Jag tycker det är rent för jävligt att domarna inte har bättre känsla för spelet. Jag svor inte ens, jag fortsatte inte snacka och då ska det inte vara nåt kort, dessutom hade jag inte klagat nåt innan i matchen. Det värsta var att fanskapet flinade när han drog upp kortet. Domarkåren är ett jävla skämt och det står jag för. Sen att jag är ett skämt som fotbollsspelare, det är en annan diskussion det. Fast vi kanske ska tacka honom för efter min sorti så hämtade grabbarna upp ett 0-2 underläge till 2-2. Det blev mycket svordomar idag men jag hade mycket vrede inom mig.
Over and out
En väldigt sen uppdatering om söndagen. En söndag som gick i både dur och moll kan man lugnt säga. Det började i dur då jag äntligen fick träffa det lilla underverket Ellen Sofia Strängby, 2 veckor gammal. David visade stolt upp sin lilla dotter och jag hoppas innerligt att hon växer upp och blir som sin mor. David har nämligen helt tappat fotfästet och började med myndig stämma förklara att Strängby är ett namn som verkligen förpliktigar för det är en släkt med fina akademiska anor. Jag och Samuel tittade häpet på varandra. "Var fan kom den ifrån" var det enda jag kunde få ur mig. Sist jag kollade så är det en släkt med endast agronomiska anor d.v.s bönder. Nåväl det var med stolthet jag tog lilla Ellen i min famn och hon skrek inte ens, hon kände väl tryggheten från en stabil och varm människa.
Sen gick det över i moll för det var fotbollsmatch och det är vida känt vid det här laget att jag inte drar jämt med domarkåren. Vi har årets viktigaste match och då får vi en sådan där jävla pajas som springer runt och ska visa sin makt. Ni förstår säker vart det barkar? Jag fick än en gång syna det röda kortet, det tionde i karriären så det var ändå en liten milstolpe, föga smickrande dock. Men den här gången var den horribel. I första får jag ett gult för att jag petar bort bollen vid en frispark, fruktansvärt onödigt av mig. Men det andra, vid en närkamp så får vi en frispark mot oss och då utbrast jag och det här är ett direkt citat utan censur: "Det är ju axel mot axel domarn!". Detta var tydligen nog för att han skulle hala upp ännu ett kort. Alltså, är inte det en tillåten kommentar då kan vi fan lägga ner all fotboll för det kommer inte finnas en spelare tillgänglig p.g.a alla avstängningar. Jag tycker det är rent för jävligt att domarna inte har bättre känsla för spelet. Jag svor inte ens, jag fortsatte inte snacka och då ska det inte vara nåt kort, dessutom hade jag inte klagat nåt innan i matchen. Det värsta var att fanskapet flinade när han drog upp kortet. Domarkåren är ett jävla skämt och det står jag för. Sen att jag är ett skämt som fotbollsspelare, det är en annan diskussion det. Fast vi kanske ska tacka honom för efter min sorti så hämtade grabbarna upp ett 0-2 underläge till 2-2. Det blev mycket svordomar idag men jag hade mycket vrede inom mig.
Over and out
Kommentarer
Trackback
